IN MEMORIAM

Åbo Underrättelser - - SOLSIDAN - Vän­ner på Norr­ska­ta och vän­ner nä­ra och fjär­ran

6.8.1936 - 23.10.2018

En livs­lå­ga har släckts. Inga lam­por ly­ser i fönst­ren på Ab­borr­tor­pet på Norr­ska­ta. Vår vän Bri­ta Eklund är död. Hon som­na­de in lugnt och stil­la på Regn­bå­gen den 23 ok­to­ber. Da­gen in­nan be­sök­tes hon av go­da vän­ner. Per­so­na­len fick ing­en kon­takt med hen­ne, men när hon hör­de väl­be­kan­ta rös­ter så lys­te hen­nes an­sik­te upp. Av­ske­dets stund var nä­ra.

Bri­ta föd­des och väx­te upp på ön Järv­sor. Hon fick ti­digt ta del i syss­lor­na som fö­re­kom på ett li­tet jord­bruks- och fis­ke­hem­man i yt­ters­ta skär­går­den. Att ro mjöl­ken över till Norr­ska­ta och lyf­ta tungt el­ler va­ra med i fis­ket var na­tur­li­ga ar­bets­upp­gif­ter för den unga Bri­ta. Idag har vi svårt att för­stå hur an­norlun­da li­vet var då. Nu när vi har klä­der som skyd­dar mot vä­der och vind samt mo­der­na fort­skaff­nings­me­del. Bri­ta ha­de gär­na ve­lat ut­bil­da sig till hand­ar­bets­lä­ra­rin­na, men ef­ter året i folk­hög­sko­lan på Houtskär be­höv­des hon hem­ma. För hen­ne blev fa­mil­jen, hem­met och skär­går­den hen­nes tro, hopp och kär­lek.

I bör­jan av 70-ta­let in­led­de Bri­ta sin verk­sam­het som pen­sio­natsvär­din­na. Till­sam­mans med sin bror Ber­tel som snick­ra­de, fis­ka­de och un­der­höll gäs­ter­na med histo­ri­er, fick Bri­ta ut­lopp för sin kre­a­ti­vi­tet. Hon sköt­te om det prak­tis­ka. Gjor­de god mat, of­tast av lo­ka­la rå­va­ror som fanns till buds för sä­song­en och såg till att gäs­ter­na triv­des. En­ligt hör­sä­gen minns många da­gar­na på Ab­borr­tor­pet som en äk­ta skär­gårds­o­as. Un­der årets lug­na pe­ri­o­der äg­na­de sig sys­kon­pa­ret åt hant­verk av oli­ka slag och de kom­plet­te­ra­de varand­ra så bra. Som ex­em­pel kan näm­nas Bri­tas sil­ver­knypp­la­de smyc­ken med där­till hö­ran­de trä­ask som Ber­tel till­ver­ka­de. Kor­pos Lu­cia fick i många år ett knypp­lat sil­ver­smyc­ke. Mo­ti­ven var oli­ka var­je år men kor­set, an­ka­ret och hjär­tat lyc­ka­des hon all­tid få med om så mo­ti­vet kun­de va­ra en så kal­lad bind­nål, ett löv el­ler en blom­ma. I hant­verkskret­sar blev sys­kon­pa- ret Bri­ta och Ber­tel vi­da kän­da in­te en­bart för si­na als­ter ut­an för att de re­pre­sen­te­ra­de och äls­ka­de sin skär­gårds­hem­bygd på sitt speciella sätt.

Man kan verk­li­gen på­stå att Bri­ta var en mång­syss­la­re. Som vi­ka­rie på pos­ten på Norr­ska­ta, som en vik­tig kon­takt för fis­kar­för­bun­det och i kom­mu­nal­po­li­ti­ken. All­tid li­ka in­tres­se­rad och en­ga­ge­rad. Hon var som en le­van­de upp­slags­bok. Kun­de be­rät­ta om li­vet förr, om in­tres­san­ta män­ni­sko­ö­den och så kal­la­de skrö­nor. Hon följ­de med årets väx­ling­ar i na­tu­ren, gjor­de anteckningar och si­a­de om kom­man­de vä­der­väx­ling­ar.

Vi minns Bri­ta fram­för allt för hen­nes gla­da hu­mör och po­si­ti­va livs­syn, som bar hen­ne ge­nom de pröv­ning­ar, som li­vet för­de med sig. Hon vil­le be­va­ra skär­går­dens kul­tur­arv ge­nom att be­rät­ta om gam­la se­der och bruk. Mån om att fö­ra tra­di­tio­ner vi­da­re i syn­ner­het när det gäll­de mat­lag­ning och hög­ti­der. Det vatt­nas än i mun­nen på oss som blev bjud­na på hen­nes simp­sop­pa.

Norr­ska­ta har ge­nom Bri­tas bort­gång för­lo­rat en be­ty­del­se­full med­män­ni­ska, en per­son­lig­het som vi kom­mer att sak­na och minnas länge.

I kärt min­ne be­va­rad av oss.

PRIVAT

BRI­TA EKLUND.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.