”Ku­sama In­fi­ni­ty” är en do­ku­men­tär med fan­tas­tiskt bild­ma­te­ri­al

Åbo Underrättelser - - KULTUR - Krister Lind­berg lind­berg­[email protected]

En färgspra­kan­de do­ku­men­tär ut­lo­vas. FIL­MEN. Vi har nu bild­be­vis på att de ame­ri­kans­ka pop­konst­nä­rer­na på sex­tio­ta­let, bland and­ra Roy Lich­tenste­in och An­dyWar­hol in­te in­spi­re­ra­des av, de stal helt fräckt Yayoi Ku­samas konst och idéer, med de in­fly­tel­se­ri­ka män­nens väl­sig­nel­se! Det och myc­ket annat fan­tas­tiskt får vi se i He­at­her Lenz’ do­ku­men­tär­film ”Ku­sama In­fi­ni­ty”.

DO­KU­MEN­TÄ­REN be­rät­tar kro­no­lo­giskt och tra­di­tio­nellt med myc­ket in­for­ma­tion och än­nu mera och fan­tas­tiskt bild­ma­te­ri­al; filmer och fo­to­gra­fi­er från ar­ki­ven. Och ta­lan­de hu­vu­den. Be­rät­tel­sen är rö­ran­de, konst­nä­ren Yayoi Ku­sama och hen­nes konst och liv be­rör, väc­ker star­ka käns­la. Och tan­kar.

Ku­sama In­fi­ni­ty

USA 2018

Re­gi och ma­nus: He­at­her Lenz

Med­ver­kan­de: Yayoi Ku­sama

1:26 T PÅ TRET­TIO- och fem­ti­o­ta­let od­la­de och sål­de Ku­samas fa­milj blom­frön; vi ser änd­lö­sa bloms­teräng­ar, färg­klic­kar i det oänd­li­ga, i evig­he­ten. Yayoi Ku­sama blir på­ver­kad av sy­nin­tryc­ken och hon teck­nar, teck­na­de och må­lar fort­fa­ran­de. Pap­pan var otro­gen, man­nan tving­a­de dot­tern att spi­o­ne­ra på far. Ku­sama har he­la li­vet ef­ter det pro­blem med karl­folk.

I slu­tet av fem­ti­o­ta­let flyt­tar Ku­sama till New York, ba­ra det en be­drift av en ja­pan och kvin­na, då. Vad li­vet som ja­pan och kvin­na i New York skul­le in­ne­bä­ra ha­de hon ing­en aning om, och när hon fick ve­ta gav hon in­te upp. Hon käm­par, verk­li­gen käm­par och job­bar och gör det omöj­li­ga för att kom­ma in i gal­le­ri­er­na. Och jo, men nej. Än­då var hon ame­ri­kans­ka pop­kons­tens avant­garde­konst­när. Och mångsidig, hon teck­nar och må­lar, ska­par skulp­tu­rer och skri­ver po­e­si och gör film. Hap­pe­nings. Hon må­lar nak­na män­ni­skor, bok­stav­li­gen. För fred. För ho- mo­sex­u­el­la. Stöl­der och mot­gång­ar tär på psy­ket.

Hon åker hem. Me­dan hon var i NY var hon i hem­lan­det en skan­dal. Nu och hem­ma är hon bort­glömd. Först när hon bak­vä­gen kom­mer in i Ja­pans pa­vil­jong i Venedig blir hon be­römd. 1993!

NU SOM nit­tio­å­ring är hon en av värl­dens kän­das­te och dy­ras­te sam­tids­konst­nä­rer. I fil­men be­rät­tar hon själv, vid si­dan av de ta­lan­de hu­vu­den, me­dan hon må­lar och må­lar. Var­je dag går hon till atel­jen och må­lar sin evig­het, in­fi­ni­ty.

Fil­men är vi­su­ellt vac­ker; Ku­samas verk, ska­par­pro­ces­ser och hap­pe­nings är myc­ket fil­ma­tis­ka. Fil­men vi­sar mera, ana­ly­se­rar och på- står mind­re. En stor be­håll­ning är ett no­stal­giskt sex­tio­tal och en no­stal­gisk konst­värld. På ett pa­ra­dox­alt sätt blir Ku­samas konst än­då bort­glömd i fil­men, den ham­nar i skug­gan av en fram­gångs­sa­ga och de ta­lan­de hu­vu­de­nas ”vad var det vi sa”. Men fil­men är, som sagt, vi­su­ellt fa­sci­ne­ran­de och vac­ker (med si­na bris­ter i analys och dra­ma­tur­gi). En kvin­na ihåg­kom­men. Hur många är bort­glöm­da i man­nens värld, och vär­de­ring­ar? In­te ba­ra i konst­värl­den?

PS. Ku­samas färg­gran­na pric­kar och bol­lar i evig­he­ten var i Helsing­fors ny­li­gen ut­ställ­da och äls­ka­de.

PRESSBILD

”KU­SAMA IN­FI­NI­TY”.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.