Nä­ra bli uppä­ten av ja­pa­ner

Åbo Underrättelser - - SOLSIDAN -

Vår Pro­fil het­te Her­bert. Han ha­de ba­ra tur som in­te blev dö­dad och uppä­ten! Det­ta tris­ta öde drab­ba­de fle­ra av hans kam­ra­ter.

Det and­ra världs­kri­get på­gick som bäst. Her­bert var pi­lot på ett så kall­lat tor­ped­plan. Det var ett li­tet flyg­plan, med tre mans be­sätt­ning, som gick ner på låg höjd och fäll­de en tor­ped mot fi­en­den.

Nu ha­de han fått ett näs­tan omöj­ligt upp­drag. Till­sam­mans med tre and­ra plan skul­le han an­fal­la den lil­la ön Chichi­ji­ma, som hölls av ja­pa­ner­na. Där fanns det ett myc­ket starkt luft­värn.

Det var i sep­tem­ber 1944. Vår Pro­fil var ba­ra 20 år gam­mal. Men han var trots det en myc­ket er­fa­ren pi­lot. Han ha­de bör­jat sin tjänst­gö­ring i det ame­ri­kans­ka flyg­vap­net sam­ma dag som hans fyll­de 18!

At­tac­ken mot Chichi­ji­ma blev en mar­dröm. Her­berts plan träf­fa­des av fi­ent­lig eld re­dan in­nan det nåd­de fram till sitt mål. Hans plan bör­ja­de brin­na! Trots det full­följ­de han sitt upp­drag. Han fäll­de tor­pe­den, gjor­de en sväng över ön och flög till­ba­ka ut över ha­vet.

Det gäll­de att kom­ma så långt bort som möj­ligt från Chichi­ji­ma in­nan pla­net stör­ta­de.

Ty­värr blev det in­te sär­skilt långt. Se­dan mås­te han hop­pa. Fall­skär­men veck­la­de ut sig. Vår Pro­fil ham­na­de i ha­vet. Lyck­ligt­vis ha­de han med sig en li­ten gum­mi­båt. Den kröp han upp i.

Ing­en an­nan från hans plan över­lev­de. En be­sätt­nings­man till hop­pa­de, men hans fall­skärm veck­la­de ald­rig ut sig.

De and­ra tre pla­nen blev ock­så träf­fa­de och ned­skjut­na. Men de ham­na­de strax ut­an­för Chichi­ji­ma. Ja­pa­ner­na åk­te ut och ploc­ka­de upp de över­le­van­de. Samt­li­ga blev dö­da­de. Någ­ra blev till och med uppät­na. Ett par höga ja­pans­ka of­fi­ce­ra­re åt upp de­ras le­ver! En un­der­sök­ning ef­ter kri­get vi­sa­de vad som hänt. De höga of­fi­ce­rar­na döm­des till dö­den och av­rät­ta­des.

Den en­de som över­lev­de an­fal­let var vår Pro­fil. Han upp­täck­tes av ett an­nat ame­ri­kanskt flyg­plan och blev så små­ning­om räd­dad av en ubåt.

Hans fa­milj och al­la hans vän­ner blev gla­da. Men den som blev gla­dast var nog hans fäst­mö. Vi kan kall­la hen­ne för ”Bar”. De ha­de träf­fats på en fest un­der jul­hel­gen 1941.

När vår Pro­fil fick syn på Bar blev han eld och lå­gor. För hon var fak­tiskt myc­ket söt. Hon ha­de långt mörkt hår och bar en röd­grön klän­ning.

Som tur var blev hans käns­lor be­sva­ra­de. Bar tyck­te att Her­bert var den snyg­gas­te kil­len hon nå­gon­sin sett.

När de möt­tes på ju­len 1941 var Her­bert ba­ra 17. Bar var 16. De bör­ja­de säll­ska­pa. Her­bert fick en är­tig tjej, som in­te ba­ra såg bra ut, ut­an ock­så var myc­ket späns­tig. Bar gil­la­de att sim­ma, cyk­la och spe­la ten­nis. Hon ha­de bra kon­di­tion. Det var nå­got som hon skul­le kom­ma att få nyt­ta av.

I ja­nu­a­ri 1945 gif­te de sig. Bar var för­tju­san­de vac­ker i sin långa, vi­ta brud­klän­ning. Och Her­bert, som ut­nämnts till löjt­nant, såg myc­ket sti­lig ut i sin uni­form.

Kri­get tog slut. Vår Pro­fil åter­vän­de till det ci­vi­la. Ef­ter en tids stu­di­er bör­ja­de han job­ba. Han star­ta­de som för­säl­ja­re i Tex­as. Där sål­de han ut­rust­ning till ol­je­bo­la­gen.

Så kom bar­nen. Det förs­ta föd­des i ju­ni 1946. Det kom att föl­jas av yt­ter­li­ga­re fem styc­ken.

Den unga fa­mil­jen tving­a­des flyt­ta om­kring en hel del un­der de förs­ta åren. Her­bert job­ba­de på. Han var ener­gisk och ar­bet­sam. Bar blev hem­ma­fru och tog hand om blöj­by­ten, rin­nan­de nä­sor och öro­nin­flam­ma­tio­ner. Det var hon som kör­de bar­nen till knat­te­mat­cher el­ler sön­dags­sko­lan. Her­bert ha­de fått en fru som verk­li­gen ställ­de upp för ho­nom.

År 1963 gav sig vår Pro­fil in i po­li­ti­ken. Det bör­ja­de i li­ten ska­la hem­ma i Tex­as. Men det gick bra för ho­nom. År 1966 blev han in­vald i re­pre­sen­tant­hu­set.

Kar­riä­ren fort­sat­te med ex­press­fart. År 1974 blev Her­bert USA:s am­bas­sa­dör i Ki­na. Ett par år se­na­re blev han chef för CIA. År 1981 blev han vice­pre­si­dent och mås­te flyt­ta till Washing­ton. Det var den 29:e gång­en som han och hans fa­milj flyt­ta­de! Bar fick pac­ka ner al­la sa­ker­na. Vår Pro­fil ha­de in­te tid att hjäl­pa till.

År 1989 blev han pre­si­dent. Hans pre­si­dent­tid kom att va­ra i fy­ra år. Se­dan tog den slut. Han hann få bå­de vän­ner och fi­en­der. Men al­la blev im­po­ne­ra­de av hans lyck­li­ga äk­ten­skap. Det kom att va­ra i 73 år, fram till Bars död i april 2018.

Då blev vår Pro­fil änk­ling. Det tyck­te han sä­kert in­te var så ro­ligt. I no­vem­ber 2018 dog han själv i Houston i Tex­as, 94 år gam­mal.

Vem var han? Text: An­ders Palm

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.