Ho­ri­son­tens rand gäc­kar i Hör­nan

Åbo­ba­se­ra­de må­la­ren Mik­ko Paakko­la stäl­ler ut en se­rie mi­ni­ma­lis­tisk ut­för­da mål­ning­ar i Gal­le­ri Hör­nan. Ut­gångs­lä­get för Vitt på svart – och li­te till är, som nam­net an­ty­der, mo­no­kromt.

Östnyland - - Ledare - Pet­ra Lind 020 756 9637 pet­ra.lind@ksf­me­dia.fi

Det var på 1970-ta­let som fins­ka sång­a­ren och låt­skri­va­ren Da­ve Lind­holm sjöng om ”val­ko­is­ta mu­stal­le”, vitt på svart. Tex­ten hand­la­de om kär­le­kens band som in­te är kon­kret, svart på vitt, ut­an på en tros­ba­se­rad san­ning – ett per­spek­tiv lad­dat med möj­lig­he­ter och vi­sio­ner.

– Bild­konst­nä­rer äger sam­ma för­må­ga att se sa­ker ut ett an­nat per­spek­tiv, sä­ger Mik­ko Paakko­la vars ut­ställ­ning Vitt på svart – och li­te till har Lind­holms vers­rad som in­spi­ra­tions­käl­la.

Tav­lor­na i se­ri­en föl­jer mi­ni­ma­lis­mens fi­lo­so­fi och Paakko­las kraf­tigt ab­stra­he­ra­de land­skap må­la­de i mo­no­krom an­da. Det vi­ta do­mi­ne­rar, ra­mas in av svar­ta ele­ment och ac­cen­tue­ras av färg­mät­ta­de, kla­ra pig­ment.

Paakko­las duk är plex­iglas, och han må­lar med på bå­da si­dor­na av gla­set.

– Jag an­vän­der myc­ket pig­ment när jag må­lar, helt van­ligt färg­pul­ver och akryl­färg plus en viss sorts lack.

Bortom ho­ri­son­ten

Egent­li­gen är det in­te land­ska­pet i sig ut­an ho­ri­son­ten och det som finns bortom ho­ri­sont­lin­jen som fa­sci­ne­rar och gäc­kar Mik­ko Paakko­la. Han strä­var ef­ter att hit­ta män­ni­skans sakra­la di­men­sion i den stör­re ho­ri­son­ten – den som finns bortom det vi ser med blot­ta ögat.

Den tan­ke­gång­en un­der­blå­ses av det rek­tangu­lä­ra for­mat som går igen se­ri­en Vitt på svart – och li­te till.

– For­men har sin för­la­ga i fönst­ren som är ty­pis­ka för ka­tols­ka kyr­kor, sä­ger Paakko­la som har en bakgrund på den eu­ro­pe­is­ka kon­ti­nen­ten, bland an­nat med konst­stu­di­er i Pa­ris och bo­en­de i Brys­sel.

Han fa­sci­ne­ras av lju­set, som i för­vå­nans­värt små strå­lar, sil a s• g e - nom de ku­lör­ta ru­tor­na och de oa­na­de ho­ri­son­ter – kon­kre­ta och me­ta­fy­sis­ka – som öpp­nas upp bortom gla­sen. För Paakko­la går vägen till de dol­da di­men­sio­ner­na via ma­te­ri­a­let och fär­ger­na, i nog­grant av­vägd väx­el­ver­kan för att upp­nå ett full­än­dat, obe­ro­en­de till­stånd.

Tav­lor­na som vi­sas i Gal­le­ri Hör­nan är in­te in­ra­ma­de vil­ket för­stär­ker käns­lan av ett in­ne­håll, en ex­istens bortom mo­ti­vets fy­sis­ka grän­ser. I Mik­ko Paak­ka­las ab­strak­ta mo­tiv är för­nuf­tet på un­dan­tag och por­ten till nya värl­dar med oa­na­de ho­ri­son­ter lig­ger öp­pen.

Fo­to: KristoFFer Åberg

PER­SPEK­TIV. Mik­ko Paakko­la sö­ker sakra­la di­men­sio­ner med si­na mål­ning­ar som till vis­sa de­lar här­mar de ku­lör­ta fönst­ren, van­li­ga i ka­tols­ka kyr­kor.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.