Olov­ligt byg­ge i Gam­la stan ut­reds i grun­den

Ett över 300 år gam­malt hus i Gam­la stan har ut­an lov för­setts med nya föns­ter av alu­mi­ni­um. Bygg­nads­till­sy­nens be­slut om följ­der­na blir ett slags pre­ju­di­kat.

Östnyland - - Fredag - text toRa MattHeiS­zen 040 5473 517, tora.mattheis­zen@ksf­me­dia.fi fo­to kRiStof­feR åbeRg kristof­fer.aberg@ksf­me­dia.fi

Det är in­te egalt hur man sa­ne­rar och byg­ger i den gam­la stads­de­len. Till ex­em­pel alu­mi­ni­um­föns­ter är för­bjud­na. I all tyst­het har så­da­na än­då in­stal­le­rats vid Öst­ra Lång­ga­tan 1 och om­rå­dets nya byg­gan­vis­ning­ar prö­vas för förs­ta gång­en.

In­tres­set för bygg­nads­till­sy­nens be­slut in­tres­se­rar stort. Ex­em­pel­vis Tau­no Tar­na, den per­son som sla­git larm om sa­ken, på­pe­kar att krävs inga åt­gär­der nu är det fritt fram att trot­sa bygg­reg­ler­na ock­så i fram­ti­den.

– Så här kan det ju in­te få gå till, sä­ger in­red­nings­ar­ki­tek­ten och in­dust­ri­el­la form­gi­va­ren Tau­no Tar­na som un­der en av si­na pro­me­na­der i Gam­la stan no­te­rat att ett av om­rå­dets all­ra älds­ta hus vid Öst­ra Lång­ga­tan 1 fått föns­ter med alu­mi­ni­um­kon­struk­tion. Kar­mar­na har dess­utom tä­tats med po­ly­u­re­tans­kum som in­te hel­ler får an­vän­das på om­rå­det.

Han på­pe­kar att föns­ter­by­tet hårt stri­der mot de nya byg­gan­vis­ning­ar­na för stads­de­len. De god­kän­des av stads­full­mäk­ti­ge i mars i år.

– På si­dan 25 står det helt tyd­ligt att alu­mi­ni­um som föns­ter­ma­te­ri­al in­te god­känns. Bygg­lov kan in­te ha be­vil­jats för ett dy­likt in­grepp un­der de gam­la byg­gan­vis­ning­ar­nas tid hel­ler. Det är in­te så här man gör i Gam­la stan och för ma­te­ri­al­by­ten krävs all­tid bygg­lov.

Sunt för­nuft

– Man mås­te väl få an­vän­da sunt för­nuft, suc­kar Ai­la Is­sa­ka­i­nen, som till­sam­mans med sin man Aa­tos äger fas­tig­he­ten vid Öst­ra Lång­ga­tan.

Bå­da är ar­ki­tek­ter och en del av bygg­na­den har ock­så an­vänts för ar­ki­tek­tur­by­råns be­hov.

Hon för­kla­rar att ef­tersom det över 300 år gam­la hu­sets söd­ra fa­sad är så vind ut­sätts fönst­ren ex­tra myc­ket för regn. Vat­ten kom­bi­ne­rat med sol är för­ödan­de.

– Trä hål­ler ba­ra in­te här, det murk­nar. Ock­så de nya kon­struk­tio­ner­na be­står i hu­vud­sak av trä, men med alu­mi­ni­um på ytt­re si­dan. Lek­män läg­ger in­te ens mär­ke till sa­ken, det ser ju ut som trä.

Hon för­står in­te hel­ler varför ure­tans­kum är för­bju­det att an­vän­da, det är fun­ge­ran­de och bra som tät­nings­ma­te­ri­al.

På frå­gan om bygg­lov sökts för föns­ter­by­tet svarar Aa­tos Is­sa­ka­i­nen nej.

– For­men och stor­le­ken på al­la föns­ter är ju pre­cis sam­ma som förr.

Hust­ru Ai­la in­fli­kar att de gam­la byg­gan­vis­ning­ar­na in­te in­ne­höll alu­mi­ni­um­för­bud.

– Ef­ter att de nya god­känts no­te­ra­de jag nog sa­ken, men då ha­de vårt föns­ter­pro­jekt re­dan på­bör­jats.

Hon tyc­ker att al­la tidsåld­rar mås­te få sy­nas i ett gam­malt hus.

– Den bygg­nad vi äger är från bör­jan av 1700-ta­let, vi köp­te den för när­ma­re 50 år se­dan. Vi har gi­vet­vis be­va­rat det mesta, men ett hem mås­te ock­så fun­ge­ra i ti­den. Det nya vi till­fört är är­ligt nytt, vi för­sö­ker in­te döl­ja det. Är det verk­li­gen så att Borgå vill att man ska åter­gå till 1700-ta­let?

Många sätt att re­no­ve­ra

Bygg­na­der­na i Gam­la stan ser spe­ci­ellt in­u­ti väl­digt oli­ka ut, även om de fles­ta har fle­ra hund­ra år på nac­ken. Ex­em­pel­vis Tau­no Tar­na har mer el­ler mind­re gått till­ba­ka till 1700-ta­let me­dan Is­sa­ka­i­nens ska­pat en väl­digt per­son­lig och konst­när­lig in­te­ri­ör som åter­speg­lar si­na äga­re, även om ock­så de i stort re­spek­te­rat ur­sprung­et.

In­te­ri­ö­rer­na i många kul­tur­hi­sto­ris­ka bygg­na­der på om­rå­det är rätt mo­der­na, of­ta blan­das nytt med gam­malt. Myc­ket av det vär­de­ful­la har än­då ock­så för­störts un­der årens lopp och må­let med sta­dens nya byg­gan­vis­ning­ar är att in­for­me­ra fas­tig­hets­ä­gar­na om hur kul­tur­hi­sto­ris­ka hus ska vår­das och sa­ne­ras och hur man ska hands­kas med mil­jön så att den vär­de­ful­la stads­de­len be­va­ras för ef­ter­värl­den.

Ai­la och Aa­tos Is­sa­ka­i­nen bju­der in ÖN-tea­met och vi­sar runt i det uni­ka hem­met. Det är väl­digt lågt i tak och i kö­ket och mys­rum­met har en del av gol­vy­tan sänkts för att ge plats för bord och sitt­grup­per, en in­tres­sant och an­norlun­da lös­ning.

– Det en­da vi bytt ut här in­ne är tre dör­rar. Från sta­dens si­da har det sagts att vi bor­de må­la stoc­kar­na vi­ta och det skul­le för­stås ly­sa upp, men det vill vi in­te.

Vi frå­gar vad som hän­der om bygg­nads­till­sy­nen med­de­lar att alu­mi­ni­um­fönst­ren ska bort.

– Då be­svä­rar vi oss. Ett byte är helt otänk­bart. Men visst finns al­la ur­sprung­li­ga föns­ter kvar, vi har in­te gjort oss av med dem. Kanske nå­gon fram­ti­da husä­ga­re vill ta dem i an­vänd­ning på nytt.

Histo­ria i bok­form

Tau­no Tar­na bor i So­li­tan­ders­ka går­den, ett sten­kast från Is­sa­ka­i­nens. Han har nyss åter­vänt till Borgå från Ryss­land, där han bland an­nat fö­re­läs­te på en nor­disk kon­fe­rens med gam­la trästä­der som te­ma. Hem­met lig­ger vid Kyr­ko­tor­get, bygg­na­den är från 1792. Han köp­te den till­sam­mans med hust­ru Li­i­sa år 1980. En om­fat­tan­de re­no­ve­ring följ­de och det ur­sprung­li­ga togs fram i al­la rum. Hu­set an­das histo­ria och då man sti­ger in är det som att åter­vän­da till ett an­nat år­hund­ra­de. Al­la byggs­ke­den är do­ku­men­te­ra­de och hel­he­ten är fa­sci­ne­ran­de.

För till­fäl­let fors­kar Tau­no Tar­na till­sam­mans med ar­ki­tekt Ma­ri­an­ne Leh­ti­mä­ki och Nar­tio­nal­mu­se­ets in­ten­dent Jou­ni Ku­ur­ne i bygg­na­dens för­flut­na. Må­let är en bok på bå­de svens­ka och fins­ka.

– Böc­ker om den här sor­tens bor­gar­hus är vi in­te bort­skäm­da med, man har nog skri­vit myc­ket om herr­går­dar och slott.

Att just Tar­na är den som sla­git larm om föns­ter­by­tet vid Öst­ra Lång­ga­tan 1 är så­le­des in­te att för­und­ra sig över. Bygg­nads­vård är vik­tigt för ho­nom.

– Men det är nog in­te ba­ra jag som är för­skräckt, ock­så många in­vå­na­re har re­a­ge­rat.

Han på­pe­kar att man in­te kan be­hand­la Gam­la stan hur som helst, får fas­tig­hets­ä­gar­na hu­se­ra som de vill för­svin­ner de ur­sprung­li­ga de­tal­jer­na bit för bit. Slut­li­gen drab­bas hel­he­ten ef­tersom just de­tal­jer­na for­mar den. Myc­ket i de­talj­väg är re­dan bor­ta.

Sta­den har stort an­svar

Han po­äng­te­rar sta­dens enor­ma an­svar för om­rå­det.

– Kon­trol­len bor­de va­ra ef­fek­ti­va­re än i dag. Då det fanns en råd­giv­nings­ar­ki­tekt var det lätt att ta kon­takt och be om råd. Nu mås­te man an­li­ta bygg­nads­in­spek­tio­nen el­ler en ar­ki­tekt­by­rå. Jag för­står att Borgå kanske in­te an­ser sig ha råd med en råd­giv­nings­ar­ki­tekt på hel­tid, men nå­gon bor­de ju ta hand om de här frå­gor­na.

Vad han ock­så be­kym­rar sig för är att folk ohej­dat ver­kar ri­va på si­na går­dar då hus re­no­ve­ras.

– Gam­malt bor­de in­te få ri­vas för­rän det är klart vad som kom­mer i stäl­let.

Tau­no Tar­na vän­tar med spänning på hur bygg­nads­in­spek­tio­nen och ar­bets­grup­pen för bygg­lov­sä­ren­det i Gam­la stan (Va­po­rat) för­hål­ler sig till det ak­tu­el­la föns­ter­fal­let.

– In­gri­per ing­en nu kan man frå­ga vem som gör vad här­näst. Jag ha­de ny­li­gen be­sök av en Rau­mo­ar­ki­tekt som sa­de att där skul­le den här sor­tens klan­tig­he­ter ald­rig god­kän­nas.

Bygg­nads­fors­ka­re Ju­ha Vu­o­ri­nen vid Borgå Mu­se­um sä­ger di­rekt att det­ta är ett fall för Va­po­rat.

– Det är helt klart att mu­se­et för­dö­mer den här ty­pens in­grepp.

Rätt att rät­ta till

Vis­ser­li­gen fram­hål­ler han att byg­gan­vis­ning­ar­na för Gam­la stan är reg­ler, in­te di­rek­ta lag­pa­ra­gra­fer.

– Man mås­te för­li­ta sig på att fas­tig­hets­ä­gar­na tar sitt an­svar.

Å and­ra si­dan har bygg­nads­till­sy­nen rätt att age­ra om någon­ting gått snett. Det är bygg­nads­in­spek­tör Pe­tri

Iso­ko­ski som har hand om fal­let och ÖN har trots fle­ra för­sök in­te lyc­kats nå ho­nom per te­le­fon. Han med­de­lar än­då per e-post att bygg­nads­till­sy­nen för till­fäl­let be­hand­lar frå­gan.

– Vi ber om en ut­red­ning och först ef­ter att den nått oss in­om ut­satt tid kan vi fat­ta be­slut om vad som hän­der där­ef­ter. Bygg­nads­till­syns­chef Pä­i­vi

Kauppi­nen-Ke­to­ja sä­ger att den här sor­tens ären­den all­tid är väl­digt trå­ki­ga, lyck­ligt­vis gans­ka säll­syn­ta vad Gam­la stan be­träf­far.

– Av allt att dö­ma för­står in­vå­nar­na hur vär­de­fullt om­rå­det är.

Hon för­kla­rar att då mis­sar över­lag upp­täcks kon­tak­tas fas­tig­hets­ä­gar­na som för för­kla­ra sig.

– Ef­ter det gäl­ler det att över­vä­ga even­tu­el­la följdåt­gär­der och sa­ken be­hand­las i Va­po­rat. Man ut­re­der ex­em­pel­vis om det går att rät­ta till mis­sar som re­dan gjorts.

På frå­gan om det är möj­ligt att Öst­ra Lång­ga­tans alu­mi­ni­um­föns­ter mås­te by­tas ut svarar Kauppi­nen-Ke­to­ja ja.

VAD HÄN­DER? Ett av Gam­la stans älds­ta hus har fått nya föns­ter som till det ytt­re be­står av alu­mi­ni­um. Det är in­te tillå­tet och frå­gan är nu vad som ska gö­ras.

KONSTNÄRLIGT HEM. Ai­la och Aa­tos Is­sa­ka­i­nen på­pe­kar att all­ting in­te kan se ut som på 1700-ta­let då hu­set bygg­des.

AN­SVAR. Tau­no Tar­na, själv fas­tig­hets­ä­ga­re i Gam­la stan, be­to­nar fas­tig­hets­ä­gar­nas och sta­dens sto­ra an­svar.

FÖNS­TER­BYTE. Så här ser alu­mi­ni­um­bå­gar­na ut.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.