Min­nes­vän­ligt Lapp­träsk tar form

Pla­ner­na på ett en­het­ligt om­rå­de för själv­stän­digt äldre­bo­en­de bör­jar kon­kre­ti­se­ras i Lapp­träsk.

Östnyland - - On - PeiK Hen­ricH­son re­dak­tion@ost­ny­land.fi

Kom­mu­nen har am­bi­tio­nen att bli in­te ba­ra lan­dets mest män­ni­sko­vän­li­ga kom­mun, ut­an även den främs­ta kom­mu­nen när det gäl­ler tryggt och själv­stän­digt bo­en­de för äld­re män­ni­skor och per­so­ner med för­säm­rat min­ne.

Om­rå­desar­ki­tekt Jo­han­na Hyr­käs pro­me­ne­rar mot Klockar­par­ken strax sö­der om kommun­går­den för att pre­sen­te­ra si­na vi­sio­ner för ett tryggt äldre­bo­en­de. Små­hus­mo­del­len för själv­stän­digt bo­en­de har det ta­lats om ti­di­ga­re, men nu tit­tar vi mer på tra­fi­kar­range­mang­en.

– Bi­lar­na här på Lapp­träsk­vä­gen är för­stås ett pro­blem för de äld­re, sä­ger Hyr­käs. Men vi har in­te tänkt lö­sa det ge­nom att byg­ga ut fler fart­hin­der, ut­an i stäl­let sat­sa på det vi­su­el­la.

Konst­verk för var och en

Ge­nom oli­ka ty­per av konst kun­de man till ex­em­pel sig­na­le­ra åt bi­lis­ter­na att det här är ett frid­fullt om­rå­de där det rör sig män­ni­skor i oli­ka åld­rar.

– Det kun­de va­ra sto­ra mu­ral­mål­ning­ar, men ock­så mind­re de­tal­jer. Här längs med Lapp­träsk­vä­gen kun­de man bland an­nat må­la en tjock och klart syn­lig lin­je som bi­lis­ter­na au­to­ma­tisk upp­fat­tar som ett fre­dat re­vir för fot­gäng­a­re.

När vi fort­sät­ter pro­me­na­den längs med Kloc­karsti­gen och Mo­sagränd när­mar vi oss bak­vä­gen livs­me­dels­af­fä­ren Sa­le Lapp­träsk, samt Mo­ni­cas Café och apo­te­ket. På det här av­snit­tet av Lapp­träsk­vä­gen kan man li­te läng­re bort se någ­ra fart­hin­der och över­gångs­stäl­len, men om man tit­tar ef­ter li­te nog­gran­na­re så mär­ker man att allt in­te hel­ler här är helt op­ti­malt för en lång­samt gå­en­de åld­ring som kans­ke har en rol­la­tor. Hur ska en säv­ligt pro­me­ne­ran­de per­son tryggt kom­ma över från Mo­ni­cas Café till järn­han­deln el­ler pen­ning­au­to­ma­ten på and­ra si­dan vägen?

– För att tryggt ta sig över vägen ex­em­pel­vis här bor­de man allt­så ta en gans­ka lång om­väg till när­mas­te över­gångs­stäl­le, och så bor­de det in­te va­ra, sä­ger Jo­han­na Hyr­käs.

De små vik­ti­ga de­tal­jer­na

Ock­så det pro­ble­met kun­de man kans­ke lö­sa ge­nom att pla­ne­ra in fler vi­su­el­la sig­na­ler ex­em­pel­vis i form av konst för att ska­pa en käns­la av ett le­van­de och hu­mant cent­rum.

– Klart att bi­lar be­hövs i en kom­mun som Lapp­träsk, sä­ger Jo­han­na Hyr­käs. Ock­så äld­re män­ni­skor be­hö­ver bil­trans­por­ter, men frå­gan är när­mast hur­da­na tra­fik- och par­ke­rings­ar­range­mang vi i fram­ti­den vill ha här i Lapp­träsk.

Hyr­käs vi­sar se­dan hur bi­lar­na kun­de par­ke­ras i fall man pla­ne­ra­de allt ut­i­från de äl­dres och min­nes­sju­kas be­hov. Hon pe­kar på någ­ra bi­lar som står par­ke­ra­de nä­ra tand­kli­ni­ken och för­säk­rings­bo­la­get på det pla­ne­ra­de min­nes­vän­li­ga om­rå­det.

– Om de där bi­lar­na i stäl­let skul­le stå par­ke­ra­de där, så skul­le he­la den här de­len mel­lan de här två hu­sen bli ett en­het­ligt om­rå­de för fot­gäng­a­re.

Myc­ket hand­lar allt­så om att se hur man med små me­del kan gö­ra mil­jön mer trygg, tyd­lig och triv­sam.

Fo­to: Peik Hen­ricHs­son

HU­MANT FÖR MÄN­NI­SKOR OCH DJUR. Lapp­träsk om­rå­desar­ki­tekt Jo­han­na Hyr­käs tar sig en prat­stund med bå­de in­vå­nar­na och de­ras hun­dar när hon be­sö­ker det lo­ka­la kafé­et.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.