Idrot­ten blev en del av iden­ti­te­ten

Leif Lam­pe­ni­us är ett be­kant namn för de fles­ta fin­länds­ka bän­kid­rot­ta­re. I tret­tio års tid har han ser­ve­rat te­ve­tit­tar­na sak­kun­ni­ga re­fe­rat från id­rotts­a­re­nor i Fin­land och run­tom i världen. Nu är han pen­sio­när och gäst­spe­len i folks var­dags­rum blir färr

Östnyland - - Nyeter - PeTRa LInd 020 756 9637 [email protected]­me­dia.fi

Året var 1988 då Leif Lam­pe­ni­us, 63,fick sitt förs­ta rik­tigt sto­ra upp­drag på Yle-sporten. Re­san gick till Se­oul och som­mar-OS där han bland an­nat fick re­fe­re­ra spjut­täv­ling­en där Ta­pio Kor­jus gick för­bi Jan Že­lezný i sista kas­tet och säk­ra­de gul­det till Fin­land med re­sul­ta­tet 84,28.

– Jag får all­tid frå­gan om vil­ket är den störs­ta id­rotts­li­ga stun­den som jag upp­levt, men det går in­te att sva­ra på. Det finns så många fi­na pre­sta­tio­ner att se till­ba­ka på och kom­ma ihåg, och då me­nar jag in­te ba­ra fin­länds­ka fram­gång­ar, sä­ger Lam­pe­ni­us.

Han har fun­nits med på sam­man­lagt sex­ton olym­pis­ka spel och över fem­tio stor­täv­ling­ar in­om fri­id­rott och ski­dåk­ning: Det finns med and­ra ord gott om sto­ra id­rotts­tun­der att väl­ja mel­lan. Har det hänt att du grå­tit i re­fe­rat­bå­set? – Hur många gång­er som helst! El­ler in­te di­rekt grå­tit, men visst har tå­rar­na sti­git i ögo­nen, men in­te på grund av fin­länds­ka mot­gång­ar ut­an för fi­na id­rotts­pre­sta­tio­ner, sä­ger Leif Lam­pe­ni­us.

Li­te mot­vil­ligt lyf­ter han fram Da­vid Ru­dishas 800-me­terslopp i OS i Lon­don 2012 som en höjd­punkt un­der kar­riä­ren som id­rotts­jour­na­list.

– Det var nå­got ex­cep­tio­nellt. Ru­disha led­de från start till mål och vann med nya världs­re­kor­det 1.40,91 i en fi­nal där al­la åt­ta lö­pa­re var ofatt­bart snab­ba. Hela kväl­len var otro­lig, den brit­tis­ka id­rotts­publi­ken är ut­an tve­kan värl­dens bäs­ta.

Kan sin sak

Leif Lam­pe­ni­us har nå­gon gång be­skri­vits som ett vand­ran­de upp­slags­verk i id­rotts­sam­man­hang, och just sak­kun­ska­pen har väl­kom­nats hem­ma i te­ve­sof­for­na, bå­de i re­fe­rat­form men ock­så via ota­li­ga in­slag i Sport­ma­ga­si­net.

Själv fö­re­drar han att lyf­ta fram sitt ge­nu­i­na in­tres­se för id­rott – ett in­tres­se som fun­nits med än­da se­dan barn­do­men i sex­tio­ta­lets Sö­der­vec­ko­ski. Det var fak­tiskt då som han var med om si­na all­ra förs­ta olym­pis­ka spel – täv­ling­ar­na som sju­å­ri­ga Leif själv ord­na­de i hem­byn med ”för­svin­ning i sko­gen” som en av de vik­ti­gas­te gre­nar­na.

– Jag ha­de fast­nat för ori­en­te­ring men fått det hela li­te om bak­fo­ten. I min OS-gren var det den som satt längst i sko­gen och ugg­la­de som vann. Kanske häng­de in­tres­set ihop med att jag som li­ten äls­ka­de kar­tor.

Ivri­ga id­rot­ta­re

Till­sam­mans med bar­nen i byn spor­ta­de han med allt möj­ligt: Ski­dåk­ning, ori­en­te­ring (den rik­ti­ga ver­sio­nen), skidskytte, al­pinåk­ning på själv­gjor­da ba­nor på Häll­ber­get och oli­ka bollspor­ter. Bland an­nat bru­ka­de man skot­ta upp en stor ban­dy­plan på Svart­sån. Skidskytte fanns ock­så med som en gren. Då sam­la­de ung­do­mar­na al­la byns luft­va­pen på en bänk och sat­te se­dan på sig ski­dor­na.

– Vi åk­te den 1 kilo­me­ter långa mo­tions­sling­an i byn och stan­na­de

MÅR BRA. för att skju­ta prick. Jag lär­de mig för­stå gre­nen och den var och är väl­digt in­tres­sant, sä­ger Leif Lam­pe­ni­us.

Fri­id­rott fanns ock­så på pro­gram­met och så gott som al­la barn i byn föd­da på fem­ti­o­ta­let gick med i hit­te­på­för­e­ning­ar­na VIF och Bal­dern och sam­la­des för att id­rot­ta på pla­nen i Sö­der­vec­ko­ski. På som­rar­na var ock­så ku­si­nen, Helsing­fors­bon Lars Fors­tén med, och då hand­la­de det om fri­id­rott hela da­gar­na och fot­boll om kväl­lar­na.

– Las­se för­stod sig på mi­na idéer och hjälp­te mig att för­verk­li­ga dem, sä­ger Leif Lam­pe­ni­us.

Re­sul­tat­glad

Lam­pe­ni­us gil­la­de ord­ning och re­da re­dan då, det fanns bå­de reg­ler, re- sul­tat­lis­tor och sta­tistik att gö­ra upp ef­ter täv­ling­ar­na.

– Det fanns en trygg­het i att spor­ta till­sam­mans. Vi vil­le själ­va id­rot­ta och ha­de en brin­nan­de vil­ja att bli bätt­re, sam­ti­digt som det in­te fanns någ­ra pre­sta­tions­krav.

Nå­got år se­na­re bör­ja­de Lam­pe­ni­us trä­na fri­id­rott ak­tivt, och från den ti­den vill han lyf­ta fram den någ­ra år äld­re kom­pi­sen Lal­le Bro­berg.

– Lal­le ha­de en säll­synt för­må­ga att stöt­ta och upp­munt­ra en ung id­rot­ta­re, spe­ci­ellt in­för Sta­fett­kar­ne­va­len lyc­ka­des han lug­na al­las ner­ver. Det är en vik­tig egen­skap som al­la in­om idrot­ten bor­de om­fat­ta, sä­ger Leif Lam­pe­ni­us om Bro­berg som se­na­re kom att bli hans fri­lan­skol­le­ga på Yle-sporten. Trapp­trä­ning Un­der en ti­o­års­pe­ri­od på 1980- och 1990-ta­let, led­de Lam­pe­ni­us själv en grupp duk­ti­ga Akil­les-fri­id­rot­ta­re. Han gick al­la tänk­ba­ra tränar­kur­ser och med många av trä­nings­me­to­der­na var han och de and­ra Akil­les-tränarna långt fö­re sin tid. Till ex­em­pel var ad­ep­ter­na ti­digt om vå­ren ute och sprang och hop­pa­de i de långa trap­por­na på Borg­bac­ken.

När re­fe­ra­ten på Yle-sporten tog fart på all­var tving­a­des Leif Lam­pe­ni­us väl­ja bort trä­nar­ska­pet, men han blev kvar med någon­ting än­nu me­ra vär­de­fullt: Idrot­ten blev en gi­ven del av hans iden­ti­tet.

– Jag har i stäl­let fått pra­ta om trä­ning med top­pid­rot­ta­re, och jag har fått se och upp­le­va re­sul­ta­tet av al­la

trä­nings­tim­mar. Det har näs­tan va­rit in­tres­san­ta­re att från si­dan få se bred­den, hur duk­ti­ga id­rot­ta­re vi har i fle­ra oli­ka gre­nar, sä­ger han.

Idrotts­ge­men­skap

Ge­men­ska­pen in­om SFI (Svens­ka Fin­lands id­rotts­för­bund) lyf­ter Leif Lam­pe­ni­us fram som nå­got ena­stå­en­de. Un­der Borgå­bon Kjell Krooks tid ar­be­ta­de man fram ett ar­bets­sätt där al­la stö­der varand­ra, där mångsidig­het är ett vik­tigt led­ord och där det so­ci­a­la ka­pi­ta­let är en cen­tral del av trä­ning­en.

Sam­ma lin­je har fort­satt med Petra Sten­man, och re­sul­ta­ten har in­te lå­tit vän­ta på sig.

– Svensk­fin­land är in­te stort men SFI-id­rot­tar­na har kla­rat sig otro­ligt bra. Till ex­em­pel Borgå Akil­les lö­pa­re hål­ler väl­digt hög ni­vå, sä­ger Leif Lam­pe­ni­us.

Över­lag kän­ner han stolt­het över Öst­ny­land som id­rotts­re­gi­on: Det är in­te många trak­ter som står sig med så många in­di­vi­du­el­la id­rot­ta­re och la­gid­rot­ta­re på lan­dets högs­ta ni­vå.

Hjär­tat klap­par fort­fa­ran­de för top­pid­rot­ten och trots att Lam­pe­ni­us se­dan må­nads­skif­tet ok­to­ber­no­vem­ber of­fi­ci­ellt är pen­sio­när så fort­sät­ter upp­dra­gen för Yle-sporten.

– Jag ska åt­minsto­ne re­fe­re­ra al­la täv­ling­ar i skid-FM och någ­ra världs­cup­täv­ling­ar i längd­ski­dåk­ning ... och åtar mig gär­na and­ra fri­lansupp­drag ut­ö­ver det ifall chan­sen dy­ker upp, sä­ger han.

Så i var­je fall i vin­ter får bän­kid­rot­tar­na fort­sät­ta ta del av Leif Lam­pe­ni­us väl­mo­du­le­ra­de och kun­ni­ga re­fe­rat. Sam­ti­digt får han själv chan­sen att fort­sät­ta job­ba med en av si­na eg­na fa­vo­ri­ter i re­fe­rat­bå­set, Per­nå­bon Glenn Lind­holm.

Fo­to: KriStoFFer ÅBerg

– Fri­id­rot­ten mår bra i Borgå, sä­ger Leif Lam­pe­ni­us vars eg­na ad­ep­ter på 1990-ta­let fick sma­ka på trapp­trä­ning om vå­rar­na. – Mil­jön var en del av upp­le­vel­sen.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.