Effektfull säsongavslutning

Det har redan blivit tradition att Åbo filharmonikers vårsäsong avslutas med en önskekonsert, där programmet är sammanställt av publikfavoriter som röstats fram, och veckans dubblerade symfonikonserter var inget undantag.

Torsdagens talrika men inte fulltaliga publik fick höra musik av 200-årsjubilerande Giuseppe Verdi, Claude Debussy, Igor Stravinsky samt Modest Musorgskij. Uvertyren till operan ”La forza del destino” (Ödets makt) rymmer flera fina melodier, men den ödesmättade grundtonen genomsyrar det korta men intensiva stycket. Gästdirigerande Maja Metelska greppade Verdis heta uvertyr med exakthet och tydlig gestik i bagaget. Orkestern musicerade nära nog felfritt och med rätt stiliga nyanseringar. ”Förspel till en fauns eftermiddag”, Debussys läckra genombrottsstycke, fick i orkesterns torsdagsversion ett nog så klangfagert utförande, och dirigenten fick faktiskt mycket ut av den luftigt impressionistiska musiken som också utfördes i ett behagligt tempo. På allvar hettade det till i Stravinskys ”Eldfågelnsvit” (nr 2, den oftast hörda), som inte saknade raffinemang. Rätt intressant att höra Eldfågeln direkt efter faunstycket, eftersom Stravinsky i detta fina balettverk är särskilt impressionistisk i sitt uttryckssätt.

Färgerna i början var tagna på kornet, och kung Kastjsjejs infernaliska dans fick väl både en och annan att hoppa till av förtjusning. Slutavsnittet skiktade Metelska förståndigt och byggde upp kulminationen tryggt men myndigt. Kanske

kvällens grannaste pärla?! Men Musorgskijs spännande ”Tavlor på en utställning” fungerade i stort sett också rätt bra. Maurice Ravels raffinerande men bitvis rätt grälla orkestrering föreföll noggrant instuderad, och trots vissa mindre missar var läget hela tiden under god kontroll.

Promenadtemat upprepas alltmer sällan ju längre man kommer och då alltmer varierat: betraktaren försjunker i tavlornas mystik. Denna detalj belystes indirekt men fint i Maja Metelskas insiktsfulla läsning. I likhet med Eldfågeln är också Tavlorna tacksam finalmusik, och även här blev slutstegringen gjord på ett medryckande och ståtligt sätt. Snyggt och mycket hörvärt. Den polska dirigenten är tydligen starkt på kommande

ÖNSKEKONSERT Symfonikonsert Tt 23.5 i Konserthuset Åbo filharmoniker Dir: Maja Metelska Verdi, Debussy, Stravinsky, Musorgskij och har haft viss framgång i tävlingssituationer. Även om programmet denna vecka bjöd på mera glans och färgprakt än riktigt djupsinniga lägen, så gav det nog redan en mångsidig bild av Maja Metelska – som förstås har studerat både för Jorma Panula och Leif Segerstam, av vilka den senare också syntes i publiken. säger verksamhetsledaren Marianne Hemgård, som också själv är på plats under renoverarkvällen.

Ifall arrangemanget väcker intresse, kommer Curatio rf att arrangera liknande kvällar med olika teman också i fortsättningen.

– Eftersom det är planteringstider, kan vi också idka byte av perenner, säger Hemgård. Ta alltså med dej av dina överlopps traditionella perenner och kanske få någon annan sort i stället!

Alla intresserade är välkomna. Björkfeldtas hus, Malmgatan 6. Det bästa exemplet är facebook, trots att fenomenet ingalunda är begränsat dit. Där är det väldigt enkelt att tycka saker, hålla med och sprida information. Det är en strålande kanal för att få tips om läsvärda artiklar, uppdateras om vad som händer och väcka medvetenhet om viktiga frågor. Det är mindre strålande att ens eget tänkande lätt drunknar i gillandet och delandet av andras. Det behöver inte betyda att tankarna i sig är dåliga, tvärtom. Risken är bara att fokus hamnar snett: delar jag med mig av en viss artikel på facebook för att jag vill att innehållet ska komma fram, eller för att jag vill visa åt världen att jag minsann har världsförbättrande och kritiska åsikter? Det ena behöver naturligtvis inte utesluta det andra, men när åsikter i första hand blir identitetsmarkörer hamnar åsiktens innehåll och implikationer lätt i skuggan av individen som framför dem. Feminist, antirasist, konsumtionskritisk – alla vackra ideologier riskerar bli accessoarer när de reduceras till att vara adjektiv jag tar till för att beskriva min personlighet, för att markera tillhörighet med vissa grupper och avstånd från andra. Det är så otroligt lätt att gilla och dela bilden av Krista Siegfrieds kyss med sin körsångerska och samtidigt himla över hur otroligt bakåtsträvande och intoleranta de är i Turkiet. Det är också lätt att sucka offentligt när påven säger något som låter gammaldags, eller när klädmärken publicerar sexistisk reklam. Det är toppen att det protesteras, kommenteras och diskuteras – men det är ännu viktigare att det inte stannar där.