Mer än en stafett

har gemensamt, oavsett om man bor i Vestlax, Kårlax, Malax eller Köklax. Samtidigt stärks samhörigheten i det egna gänget, klassen, skolan, hejaklacken, staden, kommunen. Det behövs som motvikt till dagens intensiva online-verklighet där den virtuella gränslösheten och ett massivt informationsflöde lätt kapar och i värsta fall isolerar en ung människas uppmärksamhet. Enligt en strikt definition är Skolmusik kultur och Stafettkarnevalen idrott. Bägge två representerar i alla händelser samhällsfenomen, vilkas betydelse fortsätter växa. Vi vet att kulturkonsumtion och motion i alla former är bra för oss. Vi behöver upplevelser, där själen, ögat, tanken får stimulans och kroppen en nödvändig dos exercis. Kultur och idrott ökar vårt välmående och hjälper oss orka i skolan, hemma och på jobbet. Det ger positiva effekter för hela samhällsekonomin. Därför är det glädjande att kultur- eller idrottsplatsbyggen i kommunerna inte längre stöter på samma motstånd som förr, då de ofta kritiserades som onödiga skrytprojekt för en liten klick. I dag inser man att en simhall, sportplan, sågspånsbana, ett föreningshus eller en kulturfastighet når betydligt större skaror än bara vissa målgrupper. Att staten, via tipsmedlen, kunnat öka bidragen för exempelvis lokala idrottsbyggen är en del av trenden. Detsamma gäller systemet med statligt direktstöd till vissa idrottsföreningar, som infördes då jag var kultur- och idrottsminister. Bland annat ÅIFK fick del av detta stöd. Med tanke på landets framtid är det oerhört viktigt att barn och unga har möjlighet att skaffa sig sunda, idrottsrelaterade levnadsvanor. Tröskeln att motionera skall vara låg. Vi har fullt upp med att försöka stävja trenden med fler överviktiga unga, som är speciellt påtagligt bland pojkar i 20-årsåldern. På ett drygt decennium har beväringarnas medelvikt ökat med sex kilo medan genomsnittresultatet i det s.k. Coopertestet sjunkit med 300 meter sedan 1970-talet. Riskerna vet vi. Att motarbeta fetmarelaterade problem såsom diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar samt skador i rörelseorganen är därför viktigt för individen och hela samhället. I dag skrattas och stojas det på Olympiastadions gräsmatta. Allvar blandas med lek. Låt stämningen på detta fantastiska evenemang, där många skolor från Åboland deltar, vara en symbol för nya, välmående generationer, som dessutom bär vidare en viktig institutionell stafettpinne i Svenskfinland. Risken med att vi kan få utlopp för vår frustration genom att dela länkar på facebook är att vi glömmer att orättvisorna faktiskt sker i den fysiska världen. Visst, Finland är mindre homofobiskt än många länder, men ändå har vi fortfarande inte en jämställd lagstiftning gällande äktenskap. Vi lever bland strukturer som dagligen diskriminerar människor på grund av hudfärg, klass och kön, och de här strukturerna upprätthålls inte av enskilda personers konkreta våldshandlingar, utan av våra gemensamma vanor. Butikerna med sexistisk reklam går inte runt för att enskilda ”onda” personer handlar där, utan för att de flesta av oss gör det. Vi ska absolut inte sluta diskutera och protestera i sociala medier, det är viktigt att vi uttrycker åsikter, lyfter fram ideologier och ”tycker till” för att göra världen till en bättre plats. Så länge vi inte tror att vi gjort vårt så fort vi tryckt på ”gilla”, utan tänker kritiskt kring informationen som sprids, och ser till att goda åsikter också tar sig uttryck i fysiska handlingar. Det handlar inte om att hitta syndabockar för eländet i världen utan om att titta sig i spegeln och fundera varför jag gillar som jag gör, och sedan se vilka mönster som går att förändra.

Så känner jag. Faktiskt.