”Någonting måste göras”
Ntm-centralen har tagit fram alternativ för hur skärgårdens förturer ska skötas i framtiden. Ingen lätt uppgift, säger trafikchefen Timo Vähämaa.
Konsultbyrån Trafix har listat olika möjligheter för hur övervakningen av skärgårdens förturer ska ordnas. Ett alternativ skjuts ner på direkten: Trafikljus, bommar och elektronisk avläsning skulle inte fungera. Går bommen sönder stannar trafiken, och för utryckningsfordon och andra fordon i myndighetsuppdrag skulle det behövas en tredje fil.
Kostnaderna skulle stiga till mellan 600 000 och 700 000 euro på 20 år.
Kvar finns ändå alternativ med någon form av elektronisk kortläsning och trafikljus där prislappen också ligger på en god bit över en halv miljon euro.
Trafikchefen Timo Vähämaa vill ännu inte ta ställning till hur förtursfrågan ska lösas.
– Vi tittar på olika lösningsmodeller och utesluter inte något alternativ. Men det är helt klart att någonting måste göras. Jag tror ändå att systemet med förturer inte kan avskaffas helt och hållet, i alla fall inte mellan Pargas och Nagu så länge det inte finns en bro. Ett beaktansvärt förslag som konsultbyrån kommer med är att behålla det nuvarande systemet, men ha anställd personal som övervakar och informerar trafikanterna om hur förtursskyltarna används. Utan skylt hamnar man sist i kön och de som har skyltar får en rättvisare behandling. Som nackdel nämns övervakarens otacksamma uppgift och möjliga konfliktsituationer.
– Det är ingen omöjlig idé att avlöna någon att övervaka trafiken under de mest hektiska tiderna. Men det är bara polisen som har befogenhe- ter att utdöma något egentligt straff för missbruk av skyltarna, så straffet blir då att ställa sig sist i kön, säger Vähämaa. Vähämaa ska gå igenom de olika alternativen tillsammans med Trafikverket i början av juni. Han räknar med att frågan får en lösning före årsskiftet eftersom den nuvarande situationen är mer eller mindre ohållbar. Priset på förturstillstånden fördubblades vid årsskiftet, men NTM-centralen får fortfarande in lika många ansökningar. Vähämaa hoppas att frågan skulle få en politisk välsignelse genom en förordning
– Det finns en massa arbetsgrupper som jobbar med det här, men det finns inget officiellt beslut. Nu känns det lite som om vi får göra hur vi vill, och hur vi än gör så blir det fel.