”Universiteten har en falsk självständighet”
Expert på universitetspolitik efterlyser ett intellektuellt ledarskap.
Bra uppslutning. Hur ett universitet är organiserat är inte avgörande för hur framgångsrikt det är.
Det säger Mats Benner, professor i universitetspolitik vid Lunds universitet. Han gästade föreningen Granskaren och Finsk Tidskrifts kulturseminarium i Åbo i går. Benner säger att universiteten i Sverige och Finland hamnat på efterkälke jämfört med universiteten i Danmark, Holland och Schweiz.
– Många av de framgångsrika universiteten har traditionella, lite gammaldags organisationer. Men inom dem sker en febril aktivitet. Avgörande för de framgångsrika universiteten är att de tagit, och fått ta, sin autonomi på allvar, säger Benner.
I Finland och Sverige har universiteten ingen riktig självständighet. Den skenbara autonomin åtföljs av restriktioner och kontroll. Det här har skapat osäkerhet istället för möjligheten att bryta ny mark.
– Universiteten måste signalera att de klarar av sitt uppdrag utan en strikt extern kontroll.
Norden på efterkälke. Mats Benner påstår inte att det finns några patentlös- ningar, men säger att stabilitet är ett nyckelord.
Det ska finnas stabilitet inom resursfördelningen på nationell nivå och inom universiteten. Det ska också finnas stabilitet inom den akademiska ledningen och kulturen.
– Vad vill vi göra? För vad finns universitetet till? De frågorna ska universitetsledningen kunna besvara, säger Benner. Annars är ledarskapet kameral-byråkratiskt istället för intellektuellt. I det rådande klimatet finns en risk för att man sätter vagnen framför åsnan. Det vill säga att man utgår från förvaltningen och strukturerna där man borde utgå från innehållet.
– Prat om antalet fakulteter och institutioner är svårt för universitetsfolket att översätta det till den kreativitet som förväntas av dem.
För vad finns universitetet till?
Ytterligare ett stort problem är överutbudet på doktorander och underskottet på forskningsfinansiering. Det här begränsar kreativiteten, enligt Mats Benner.
– Om det inte finns tjänster att erbjuda skapar vi inte heller den personliga och intellektuella förnyelse som ett universitet behöver.