Ingen tjur fast han är en Torres
Familjen Torres har sålt sitt populära ”tjurblod” – Sangre de Toro – till finländare i över 40 år. Men vinmakaren lyfter gärna fram mjukare sidor.
Något svallande tjurblod tycks inte ha gått i arv till Miguel Torres
Maczassek, arvtagare till spanska vinimperiet Torres.
Han är en av den spanska vinvärldens mäktigaste män och vet förstås att finländare gillat Sangre de Toro – ”tjurblodet” i över 40 år. Så länge har hans familj exporterat till Finland.
Vin har familjen gjort i över 100 år.
Men vinmästarens profil är lågmäld och nästan ödmjuk.
Och det har han förstås råd att vara. Han behöver varken stora ord eller gester för att övertyga – vinfamiljens framgång och försäljningssiffror talar för sig.
Men också en globalt stor exportör måste värna om sitt varumärke och ha fingret på tidens puls.
– Vinodlingarna är extremt beroende av temperaturen. Under de senaste 40 åren har vi mätt en temperaturökning på i medeltal en grad på våra vingårdar. Det är för mycket.
Därför satsar familjen Torres nu på miljötänkande. En av gårdarna i La Rioja drivs till 50 procent av ”egenproducerad” energi, antalet solpaneler har ökat massivt och Torres är störst på ekologiska viner i Spanien.
I Chile – där Miguel Torres lett familjens odlingar de tre senaste åren – har företaget satsat på rättvisemärkning.
– Efter jordbävningen i februari 2010 kändes det ännu mer angeläget att på riktigt göra något för att förbättra människornas livsvillkor i landet.
Miguel Torres återvände till Spanien från Chile förra hösten. I september, på faderns 71-årsdag, övertog han ansvaret för familjeimperiet.
– Men tja, du vet, min far har levt och arbetat med sin passion hela sitt liv. Formellt är han pensionär, men i praktiken...
Miguel Torres den yngre är vinmakare i femte generation. Företaget grundades 1870 då de första
odlingarna i Katalonien byggdes upp.
– Men varken jag eller min syster har känt en press från vår far att ta över.
Kommer du ihåg när du första gången fick smaka vin som barn?
– Nej, men det var ganska tidigt. Vår far lät oss lukta och smaka, och berättade samtidigt om vinet för oss. Det var små, små smakprov. Pappa har alltid betonat att man ska förhålla sig till vin med respekt, det är trots allt alkohol som kan påverka oss på olika sätt.
Vinets goda sidor, att humöret oftast är gott i ett sällskap där man sitter med vinglas i handen, var en av orsakerna till att Miguel Torres så småningom beslöt sig för att göra karriär i familjeföretaget.
Han har studerat ekonomi och prövat på andra branscher, bland annat parfymindustrin.
Nu är han vd för ett anrikt vinhus och i somras föddes familjens – för närvarande – yngsta Miguel. De två äldre systrarna tar redan sina första steg i branschen.
– De får lukta och försöka känna om vinet doftar av någon särskild frukt. Fyraåringen klarar ren en del, men tvååringen är för liten, skrattar Miguel Torres.
Själv reser han i arbetet ungefär 4 månader om året. Den enda tiden då han med säkerhet befinner sig nära vinodlingarna är under skörden mellan augusti och oktober. Då måste till och med chefen vara på plats.
Till Åbo kom han efter ett famil-
jebesök i Stockholm. Besöket här är hans första och på torsdag kväll bjöd han affärskontakter på middag på Pinellan.
– Maten var utsökt. Vi hade med oss våra egna viner och Pinellan lovade att ta in några nya.
I Alkos sortiment finns över tjugo olika Torresviner, och Finland är faktiskt ett av de viktigare exportländerna i Europa.
Dricker du själv annat vin än Torres?
– Naturligtvis måste jag testa konkurrenterna. Varje tisdag provsmakar jag, min syster och vår far några av våra egna viner och gör bedömningar. Då måste vi ha något aktuellt att jämföra med.
Vilket Torresvin är din favorit?
– Mas la Plana. Det är ett rött vin på Cabernet Sauvignon-druvan, och det har en särskilt plats i familjehistorien.
På 1970-talet vann Mas La Plana en stor vintävling, i konkurrens med flera ansedda Bordeaux-viner. En dåtida sensation i vinvärlden.
– Det var egentligen startskottet för de spanska framgångarna. Tills dess hade uppfattningen varit att endast Frankrike kan producera anständigt vin. Spanien var lillebror men numera ligger vi nog bra till.
Hur påverkar den vacklande spanska ekonomin ert företag?
– Egentligen inte så mycket. Försäljningen i snabbköpen har ökat medan den minskat på restaurangerna, folk äter hemma i stället för ute. Men å andra sidan märker vi att konsumenterna i osäkra tider gärna väljer ett tryggt kort, ett beprövat Torresvin, när de handlar. Man tar inga risker då man måste vända på slantarna.