Opinionsbildaren som vägrar tiga

Händelserna i Husby går att förstå, men inte försvara, säger Heidi Avellan.

Sydsvenskans politiska chefredaktör Heidi Avellan från Helsingfors öppnar dörren till det gråa, femton våningar höga Sydsvenskan-huset i Malmö. Det är morgon och det knattrande ljudet från tangentborden fyller våningarna.

Med en kopp kaffe i handen går hon in på sitt kontor, där bokhyllorna är fyllda med allt från feministisk litteratur till biografier. En bok om järnladyn Margaret Thatcher, utrikesminister Carl Bildt och så Malmögrabben Zlatan förstås. På väggen hänger några inramade diplom väl dolda bakom dörren som alltid står öppen, ”årets mest inflytelserika opinionsbildare” står det på ett av dem.

När Avellan blev politisk chefredaktör på Sydsvenskan 2005 var det väldigt tunnsått med kvinnor på tidningarnas ledarredaktioner. En undersökning visade att fyra av fem ledarskribenter i Sverige var män. En orsak är att kvinnliga skribenter blir hårdare åtgångna av läsarna, sade Avellan då. I dag har situationen förbättrats avsevärt.

– Många redaktioner har kvinnliga chefer och de kvinnliga näringslivsreportrarna har blivit fler, säger Avellan på finlandssvenska trots att hon bott i Sverige i över tjugo år.

Innan flytten jobbade hon som näringslivsreporter på Hbl och som ekonomiredaktör på Yle. Men fortfarande får kvinnor i offentligheten delvis finna sig i att granskas mer kritiskt än män.

– Om man misslyckas är det lätt hänt att könet betonas, att det är en kvinna som misslyckats. I politiken och inom media håller det på att jämna ut sig, men när det gäller näthat är kvinnor fortfarande mer utsatta. I våras lyfte Svt på locket om näthatet. Kvinnor som synts och hörts i samhällsdebatten och vågat ta plats berättade om hur de hotats med våldtäkt och mord. Näthatet har också riktat sig mot Avellan.

– Ofta handlar det bara om att man är kvinna och tycker till om saker. När man uttalar sig om Sverigedemokraterna, invandring eller köns-

Arbetade

Flyttade

Politisk Sitter Skriver roller så kan man räkna med att det väcker reaktioner.

Invandringen är en het fråga och Sverigedemokraterna är starka i Malmö. De kravaller som just nu pågår i den invandrartäta förorten Husby utanför Stockholm är något som Malmö upplevt redan för flera år sedan, senast år 2008. Då var orsaken att en källarmoské i den invandrartäta stadsdelen Rosengård skulle stängas.

– Det som låg bakom händelserna både då och nu är skolor som inte håller måtttet och hög arbetslöshet. Det är tufft att vara ung i dag och ännu tuffare att vara ung invandrare med dåliga betyg på en arbetsmarknad där inte ens högutbildade får jobb, säger Avellan. Trots att hon förstår den bakomliggande frustrationen i Husby berättigar det inte till upplopp, säger hon.

– De som drabbas är de som bor i de här områdena. Det är de som får se sina butiker och bilar vandaliserade, det är deras barn som är rädda. Det finns inget som helst legitimt i det som händer just nu. Det går att förstå varför det händer, men det går inte att försvara. Också i Malmö finns problem med integrationen och många barn med invandrarbakgrund hoppar av skolan. Nu har staden fattat beslut om att stänga skolan i Rosengård och dela upp eleverna mellan flera skolor.

– Det är orättvist att bara en skola ska tvingas hantera mängden nyinflyttade. Trots många år av satsningar har man inte lyckats få tillräckligt många elever med godkända betyg. Nu får vi hoppas att uppgiften fördelas jämnare.

Malmö är Sveriges mest mångkulturella stad. Hälften av barnen i Malmö har antingen föräldrar som invandrat till Sverige eller är själva födda i utlandet. Det här ställer också höga krav på medierapporteringen.

– På redaktionen är vi oerhört medvetna om det här. Vi jobbar målmedvetet med att få en mångfald hos de intervjuade både vad gäller etnicitet och kön. Det är ingenting som kommer av sig själv. Avellan trivs bra i Malmö och besöker nuförtiden Finland rätt sällan. Familjen ser ändå fram emot Finlandsbesöken och för barnen har Finland blivit något som förknippas med roliga saker såsom sommarlov och högtider. Själv känner hon sig som hemma när hon sitter på bryggan på föräldrarnas sommarstuga i Finland.

Vilka finländska traditioner bär du med dig i Sverige?

– Vi har skåpet fullt av muminkoppar och bor faktiskt i en lägenhet med bastu, vilket är ovanligt i Malmö. Min man går oftast klädd i Marimekko t-tröjor som min mamma håller honom med. Dessutom längtar jag ständigt efter söt lakrits och efterugnsbröd, det är det första jag köper när jag är i Finland. såsom Twitter blir allt viktigare journalistiska redskap.

– Våra journalister behöver inte själva vara aktiva på de sociala medierna, men man måste förstå dem och kunna använda sig av dem i arbetet.