Första hemmaförlusten för herrarna
Wilpas kom snabbt över Piffens chocköppning och accelererade ifrån till 4–1.
I sina två första hemmamatcher i fotbollstrean hade Pargas IF:s herrar öst in hela 14 mål mot besökarna KaaPo och TuTo. På fredagen då rutinerade Wilpas från Salo gästade Aktia-arenan var det åtminstone tillfälligt slut på det roliga för de supportrar som bekänner rödvit färg.
Wilpas dikterade händelserna och körde över Piffen med 4–1 efter att redan före paus ha vänt ett tidigt underläge till ledning 2–1. Med bortasegern växer luckan mellan manskapen till fyra poäng. PIF ligger kvar i mittskiktet av tabellen med tre vinster och lika många förluster.
– Motståndarna var klart bättre efter att vi skänkt dem deras första mål. Också det andra och tredje baklängesmålet kom efter ödesdigra misstag i vår backlinje. Men inte hjälper det att gräva ner sig – det är bara att fortsätta att trumma på, säger Pargastränaren Kimmo Vahalahti. Piffens specielle målskytt under våren, Veli Hartola, gav hemmalaget en smakstart med en frisparksrökare från distans i den fjortonde minuten. Via stolpen hittade bollen hittade in i nätmaskorna bakom Petri Salomaa. Avståndet var nära 30 meter.
Fullträffen var redan Hartolas elfte för säsongen. Att jämföra med de övriga lagkamraterna som tillsammans mäktat med åtta baljor.
Hemmapubliken fick inte njuta av ledningen speciellt länge. Tio minuter senare ställde en totalt galen bakåtpassning till det. Juha Saarimäki hann emellan och hade en busenkel uppgift att kvittera.
Dryga tio minuter före paus väntade sig PIF-försvaret en avblåsning av domaren Niko Mättö som aldrig kom. Mikko Tapaninen satte 2–1 via ett motståndarben. Med ledning i ryggen var Salos seger aldrig hotad. Dryga kvarten in i andra halvlek blev Saarimäki tvåmålsskytt med en påpasslig styrning framför mål efter ett fint inspel av Markus Mustonen. Senast i den 76:e minuten var matchen stendöd då Mikko Batalha forcerade in nyinkomne Riku Yli-ikkeläs skottpassning.
– Wilpas har ett bra lag i år och i dag kunde vi inte mäta oss med dem. Vi gjorde oss skyldiga till flera grova missar med tunga bakslag som följd. Våra killar kunde inte matcha motståndarnas erfarenhet. Men det går fler tåg, konstaterar Vahalahti. Tre hemmamatcher och inte en enda har avgjorts på Pajbackas naturmatta.
– Nu forslar de dit flera kubik med sand för att göra gräsmattan tåligare. Problemet är att man tycker det är för dyrt att vattna så att gruset hinner sjunka in.
– Det är inte speciellt kul att spela på konstunderlag när vi bredvid har tillgång till naturgräs. Men med all ditforslad fyllning går det inte för tillfället att spela på Pajbacka. Böjer man sig ner för att knyta skosnöret har man genast ett sår på knät, ondgör sig Vahalahti.