Magert skolsamarbete över språkgränsen

Ifall den tvåspråkiga skolan också skulle bli en finlandssvensk angelägenhet behöver en rad villkor uppfyllas:

Hälften av eleverna ska ha svenska som modersmål, häften finska. Till en början bör större delen av undervisningen ges på det ”svagare” språket. Under hela skoltiden måste svenskans andel vara minst 50 procent. Både kulturkretsarna måste ges lika stor tyngd.

Fast det här skulle uppfyl- las ser Sundman något fler fördelar med en tvåspråkig skola för en finskspråkig än för en svenskspråkig elev. Det kan finnas en risk för att den svenskspråkigas kunskaper i modersmålet inte når samma nivå som om eleven gått i svensk skola. Identiteten kan också naggas i kanten.

Det finns också risk för att tvåspråkiga skolor slår benen undan en del svenska skolor. Antalet tvåspråkiga utgör ju en ansenlig del av alla elever i svenska skolor – i Vasa är andelen 37 procent. Men det förutsätter att de tvåspråkiga skolorna skulle bli ganska många och det tror Sundman inte.

Innan man rusar åstad borde man grubbla på en annan fråga. Hur kommer det sig att samarbetet mellan svenska och finska skolor i Finland är så pass magert, trots att alla är ense om de kunskapsmässiga och attitydmässiga fördelarna?

En finsk elev kan ha nytta av att en kort tid vara en liten minoritetsmygga i en svensk skolmiljö. En svensk elev kan under en vistelse i en finsk skola lära sig att den stora elefanten inte behöver vara så farlig. Elefanten kan kanske till och med vara ett skydd mot enstaka, högljudda blåvita hyenor.