”Jämförelserna är tunga i juletid”
Carita Eklund, diakoniarbetare i Åbo: Skillnaderna märks så tydligt, när alla svenska Åbobarn går i samma skolor.
Hon säger att det procentuellt sett kanske är färre i det svenska Åbo som har det svårt ekonomiskt.
– Många Åbobor klarar sig bra. Men jag tror att kontrasten är större på svenskt håll än på finskt håll. De som har det dåligt, har det riktigt eländigt. Jämförelsen blir också så tydlig i skolan. Går du i finsk skola i till exempel Runosbacken har alla ungefär en liknande socioekonomisk bakgrund. Eller går du i finsk skola på Hirvensalo så har man oftast liknande ekonomisk bakgrund. Men i de svenska Åboskolorna blandas alla barn.
– Visst finns – I det svenska Åbo går alla barn i några få skolor. Där blandas alla, med helt olika socioekonomisk bakgrund. Skillnaderna märks speciellt vid högtider som julen, när konsumtionen är i full fart, säger Carita Eklund, diakoniarbetare vid Åbo svenska församling.
– Det är hårt för de barn som inte har det som andra har. Barnen är ju inte skyldiga till att familjen inte har råd eller till föräldrarnas socioekonomiska ställning. Men de kommer inte undan jämförelsen med dem som har.
det också miss- bruk i välbärgade familjer. Barnen lider lika mycket. Men misären är kanske ändå mindre om du har alkoholiserade föräldrar, men det ändå alltid finns mat på bordet och snygga kläder, än om det på grund av föräldrarnas alkoholproblem varken finns mat eller kläder.
Vid julen märks också ensamheten mer.
– Julen har så många traditioner, alla vill vara en del av det. Man kan gå i julkyrkan och göra annat som inte kostar, men julen handlar ändå i hög grad om mycket mat och mycket gåvor. För den som inte har det märks det så tydligt.
I de svenska Åboskolorna kommer barnen inte undan jämförelsen med dem som har.
Redan i november hör många av sig till församlingen och frågar om det finns möjlighet att få extra medel till julen.
– Budgetmedel har vi inte. Samfälligheten har gemensamma principer för bidrags- givning. Men det finns frikostiga människor, organisationer och föreningar i Åbo som ger donationer, som vi kan förmedla till dem som vi under året har märkt att har ett långvarigt hjälpbehov.
Det finns också de som bara hör av sig till jul.
– Donationerna går i första hand till dem som vi vet att kanske har genomlevt år av ekonomisk misär eller har en svår social situation hela året. Det är ofta människor som vi har samtalat med och följt med en längre tid. Församlingen kan också ge tillfällig ekonomisk hjälp vid krissituationer, som sjukdom. För det finns det budgetmedel.
– Men julen är ingen kris, även om det går åt mera pengar då. Det är så mycket med julen, som gör att den ska vara på ett visst sätt för att vara socialt accepterad. Det går att välja bort julklappar om man har möjlighet att göra det valet. Men om alternativen är påtvingade är det ingen alternativ jul. Helst tar församlingen emot donationer som kan omvandlas till presentkort till någon av de stora kedjorna.
– Lever du ensam kanske du klarar dig med maten, men då kan presentkortet användas till de där vinterstövlarna som du så nödvändigt behöver.
Via Röda korsets julinsamling får diakoniarbetarna presentkort på mat som de ger till barnfamiljer. Samarbetet mellan församlingen och olika frivilligorganisationer fungerar bra.
Det finns en hopplöshet som vi andra inte förstår.
Ändå finns emellan.
– Det finns människor som inte vet att man kan söka hjälp och det finns människor som har svårt att be om hjälp. Det finns så mycket skam och skuldkänslor över att man inte kan leva ett lika framgångsrikt liv som alla andra och att man på något sätt har sig själv att skylla. Det är svårt att be om hjälp.
Hon säger att Åbo svenska församling når många, men att man kunde nå ännu fler.
– Mycket handlar också om hälsa. Mår man inte psykiskt bra kan det vara svårt att be om hjälp. Det finns också de som har behövt hjälp i generationer. Det kan vara svårt att komma ur. Det finns en hopplöshet som vi andra inte förstår.
det de som faller Vad kan man göra om man vill bidra med någonting ännu före jul?
– Man kan önska andra en god jul och sprida glädje i sin närhet, kanske bjuda in den där gamla tanten som bor i samma trappa och som alltid är ensam på julkaffe eller knacka på och ge henne några av de nybakta pepparkakorna. Och den som vill köpa sig fri kan lägga en slant i Frälsningsarméns julgrytor. De gör ett fint arbete.
Carita Eklund betonar hur viktigt det är att önska någon ensam god jul efter julkyrkan, kanske stanna fem minuter och prata lite.
– Jag önskar att fler skulle våga ta steget ut ur den egna bekvämlighetssfären och göra något för någon som är ensam. Men visst kan man ju också överraska en mindre bemedlad barnfamilj med ett stort legopaket på julafton. Men det kräver ganska mycket civilkurage. Som diakoniarbetare firar hon jul flera gånger.
– Vi har julfest för mindre bemedlade och brukar föra hem julhälsningar till dem som inte kan komma själv. Vi gör så mycket hembesök och sjukbesök före jul som vi hinner, och skickar julkort eller ringer upp och säger att vi kommer på besök efter jul.
Den egna julen blir annat än konsumtionshysteri, säger hon.
– Det blir en liten jul, med mycket lugn och ro, hembakt jullimpa och hemlagad senap, och att få vara ute i naturen. För mig är jul i skärgården granen i torpet och en god bok. Jag kan inte hjälpa alla, men jag vet att jag har kunnat förmedla andra människors välvilja till någon.
Åbo svenska församling har två diakoniarbetare (Eija Grahn och Carita Eklund) och en diakonipräst (Johan Mullo), som bland annat håller julandakter på äldreboenden och gör många hembesök.