Snart gör han debut på balkongen
Mika Akkanen är välförberedd. På tisdag utlyser han julfreden.
Det var i maj som Akkanen blev tillfrågad av stadsdirektör Aleksi Randell om han kunde tänka sig utlysa julfreden.
Men först under de senaste veckorna har uppdraget börjat kännas mer konkret.
Akkanen har fördjupat sig i historien kring julfreden, besökt balkongen i Brinkala flera gånger. Och så har han nyligen träffat föregångaren Jouko K. Lehmusto som efter att ha utlyst julfreden i tio år, gick i pension vid årsskiftet.
– Vi gick igenom alla detaljer, säger Akkanen och visar ett flertal mappar med material han ärvt efter Lehmusto.
De innehåller bland annat allmänhetens kommentarer.
– Under åren har det kommit ganska många förslag. Jag tycker att det är viktigt att kommunicera med dem som är intresserade av det här. Uttal, tempo och pauser. Texten i sig är inte svår, men det är sättet den läses på som är avgörande. Det är viktigt att vara tydlig och tänka på helheten.
Och att läsa på modersmå- – Här är pergamentet!
Mika Akkanen visar upp dyrgripen som normalt förvaras i ett kassaskåp och plockas fram en gång i året. Den här gången får den luftas lite tidigare än vanligt.
På måndag är hela arbetsdagen bokad för textgenomgång.
– Då är ingen annan här så jag kan prata hur högt jag vill. let, finska, är faktist svårare, konstaterar han.
– Då går det lätt för snabbt. Jag har lärt mig att läsa lugnt och ta varje ord på allvar.
Mika Akkanen talar en flytande svenska. Trots det har han under hösten fått hjälp av Lena Lindholm, svensklärare vid Åbo yrkeshögskola.
Tillsammans har de slipat på orden, gått igenom hur de betonas och till slut även haft röstövningar.
– Det är lättare att läsa då man använder rösten rätt. Det har absolut varit till stor hjälp. Utlysandet av julfreden är en mycket liten del av Akkanens jobb som protokollchef vid Åbo stad. Därför har han inte hunnit tänka så mycket på uppgiften.
Men tisdagen närmar sig, och ja, aningen pirrigt börjar det bli, avslöjar en avslappnad Mika Akkanen. För visst är det här ett hedersuppdrag. Och ett uppdrag som man inte kan tacka nej till.
Han har sagt det förut i intervjuer, och upprepar igen:
– Det är en stor ära att få vara en länk i den här gamla, anrika kedjan. I 16 år har han jobbat vid Åbo stad men säger skämtsamt att han fortfarande känner sig ganska ny inom organisationen.
– Men det här bevisar att jag nu är en gammal gubbe. En konstig gammal herre som barnen ser på tv.
Med en ny person, följer en ny touch. Alla som utlyser Född: 25 juli 1962 i Åbo. Bor: I Nådendal. Familj: Tuija Lahesvirta, jobbar vid Valmet Automotive, tre barn i skolåldern. Utbildning: Ekon.mag 1989 från Turun kauppakorkeakoulu. Jobb: Chef för Åbo stads internationella ärenden och protokollärenden. Språkkunskaper:
Intressen: julfreden medför något personligt även om traditionen bevaras, menar Akkanen som representerar en ny generation.
– Utlysandet måste vara i tiden.
I praktiken är det samma person som utlyser julfreden år efter år.
– Jag är nu 51 år gammal, så pensionen skymtar inte ens i horisonten. Akkanen känner bra till julfredstraditionen – även om han som Åbobo aldrig befunnit sig på plats då den utlyses.
– Vi har alltid lyssnat på radio eller sett på tv, det är en viktig tradition i vår familj Hundratusentals personer – efter det äter vi gröt. runtom i landet riktar sin
Julen firas hemma i Nådenuppmärksamhet mot Brinkadal. Men i år bryts den tradilabalkongen den 24 decemtionen under förmiddagen.ber.I alla fall för en person i familVad är det värsta som jen. kan hända?
– Jag vet inte om de andra – Att det blåser så hårt kommer. Mina barn är tonåringar och jag vill inte tvinga dem. Det här är pappas jobb! att pergamentet flyger iväg. Eller att jag faller omkull på balkongen.
Men balkongen är inte hal, det har Akkanen testat. Och höjdskräck har han inte heller.
– Vi pratade mycket med Jouko om hur det känns stunden innan det är dags, då man står i rummet och väntar och hör fanfaren.
Det är tecknet för Mika Akkanen att för första gången träda fram i rampljuset. Hans ”15 minutes of fame”. Vilket är en grov överdrift. Texten är inte längre än en dryg minut på vardera språk.
– Två och en halv minut har Yle beräknat för mig.
Och tiden börjar klockan 12.00.13.