Politiker på besök i Rosala
EU-parlamentarikern Nils Torvalds fick vid gårdagens Rosalabesök nya exempel på onödig byråkrati.
EU-parlamentarikern Nils Torvalds utförde i går ”verklighetskontroll” på Rosala.
– Det är den absolut bästa delen av arbetet, säger han.
Han träffade flera företagare som var trötta på all byråkrati.
Har man en stor trålare eller ett litet bryggeri har man åtminstone en sak gemensamt – myndighetskrav och direktiv som inte känns relevanta.
Det kom tydligt fram då EU-parlamentariker Nils Torvalds (SFP) i går besökte Rosala i Kimitoöns kommun och några företag där.
– Det här är ”verklighetskontroll”, man måste se hur saker och ting fungerar i det verkliga livet, och sådan här kontakter är den absolut bästa delen av arbetet, sade han.
Eftersom Torvalds sitter i EUparlamentets fiskeriutskott var han mycket intresserad att höra Henry Törnqvists erfarenheter av sitt företagande; han är delägare i en av Finlands största trålare, Windö med kapacitet för 550 ton fisk.
Under julhelgen har den legat i sin hemhamn Rosala men snart bär det av igen för att under ett nytt år tråla strömming och vassbuk i Östersjön och Bottenhavet.
– Höjda kvoter i Östersjön och särskilt höjda kvoter på vassbuk, som det på riktigt finns mycket mera av än strömming, efterlyste skepparen Henry Törnqvist.
Han berättade också om myndighetskravet från Trafi att Windö ska ha ett serviceavtal för sin radioutrustning.
– Vi gjorde avtal med en finländsk firma men det ledde till att oavsett var vi ligger så måste just det här företagets gubbe komma resande till oss för att reparera vår radio, om vi så finns i norra Sverige. Det är inte klokt, säger Törnqvist.
Torvalds lovade ta reda på om det faktiskt är så här som kravet på fungerande radioutrustning ska tolkas och tillämpas.
– Kräver man serviceavtal med en firma så låser man ju företagaren och hindrar konkurrens vilket knappast kan vara meningen, ansåg Torvalds.
Efter Windö stod Patriks Laines Rousal Brygghus i turen. Det lokalt bryggda ölet har gått åt över förväntan – men byråkratin har varit en stötesten.
Långa rapporter ska fyllas i både åt tullen och Valvira och en gång per år år kommer representanter från både tullen och Valvira ut för att kolla lagret, vilket kostar bryggeriet över en tusenlapp.
Här skulle myndighetssamarbete löna sig för alla.
– Vin får säljas direkt men inte öl så de starkare sorterna måste först skickas till ett Alko i Helsingfors, där Patrik har lyckats få in foten, och sedan beställas därifrån om andra Alkoaffärer vill ha det på sina hyllor, sade Patrik Laines föräldrar Sixten och Rita Laine.
Bryggare Laine själv är i USA på studieresa men föräldrarna känner väl till byråkratin eftersom bryggeriet finns i deras källare, där deras eget företag – ett bageri – i tiden startade.
Nu bakas Rosalalimpan i en hall som snart ska byggas till så bageriet får mera frys- och förpackningsrum och bryggeriet mera svängrum överhuvudtaget.
Också i bagerirörelsen finns det en god del byråkrati, och de allra flesta företagare klagar över byråkratin.
Är det lika i alla EU-länder?
– Förstås finns byråkrati överallt men vi i Finland har en väldigt nitisk byråkrati. Många tjänstemän är ok men redan en bromskloss kan ställa till med mycket. Och jag gillar definitivt inte att man går via EU för att införa sådant som borde föregås av en allmän debatt. Eller att man skyller på EU, så som NTM-centralen då man där sade att långa förbindelsebåtsavtal inte får göras på grund av EU. Det stämmer inte; om det finns vägande skäl får man göra långa avtal, säger Torvalds.
Under Rosalabesöket blev det också tal om säl- och skarvskador.
– Vi lyckades få in en skrivning om att EU:s fiskerifond ska ersätta också sådana skador, eftersom vi fick reda på att vårt ministerium tydligen tänker dra ner på de pengarna. Tyvärr kunde inte EU-ministrarna enas om fonden – trots att parlamentet hade gjort det – så fonden kommer inte i gång förrän kanske 2015. Det är synd för bidrag därifrån hade behövts till exempel för anläggningar där man kan ta vara på överlopps fisk och göra biodieselbränsle av den, säger Torvalds.
Från 2014 blir det förbjudet att kasta fisk som man inte vill ha i sjön. Om det inte finns anläggningar där fisken kan tas till vara så är frågan vad fiskarna i så fall ska göra av med den.