Hej då julskinkan
Kött har blivit vardagsmat och finländarna äter dubbelt så mycket kött som vi borde. Det finns finländska män som äter lika mycket kött per dag som de borde äta på en hel vecka.
Snart är de allra sista resterna av julskinkan förvandlad till skinkfrestelse eller skinksoppa och man kan gå vidare, kanske med en djup suck och ett heligt löfte om att det nästa år faktiskt inte ska bli en riktigt så stor skinka att man måste äta den i flera dagar ännu efter jul.
Snart är det nytt år och en och annan kanske tänker att det är dags – igen – att bli en bättre människa.
Den bättre människan äter inte bara en mindre julskinka nästa år, utan mindre rött kött överhuvudtaget.
Det mår både hon och miljön bättre av. Finländaren äter 78 kilogram kött per år. Det är dubbelt så mycket som vi borde äta, enligt cancerorganisationernas rekommendationer.
Köttmängden på våra tallrikar har ökat våldsamt sedan 1950-talet. Då åt man omkring 30 kilogram kött i året per person.
Eftersom kött har varit förhållandevis dyrt och svårt att få tag på har det blivit en statusrätt i västvärlden, säger Pasi Pohjolainen, forskare vid Åbo universitet, TY, i tidskriften Kuluttaja (7/2013).
Men med ökad välfärd och massproduktion har köttet blivit vardagsmat. Pohjolainen forskar i hur man kunde göra måltiderna mer vegetariska, utan att helt och hållet bli vegetarian.
Och han anser att finländaren borde skära ner på sin konsumtion av rött kött radikalt.
Högst 600 gram kött i veckan är hans rekommendation – och av det borde bara hälften, 300 gram i veckan, vara rött kött, det vill säga nöt, gris eller lamm.
Det finns finländska män i dag som äter 300 gram kött per dag.
Det handlar alltså om en radikal förändring av det vi stoppar i oss. Konsumentverkets tidning skriver att ett stort intag av rött kött klart ökar risken för tunntarms- och tjocktarmscancer.
Den som dagligen äter 200 gram rött kött har en fjorton procents större risk att drabbas av tarmcancer än den som äter 100 gram per dag.
Cancerorganisationerna anser att finländaren inte borde äta mer än som försvinner för att dess livsmiljö förändras påverkar i sin tur andra arter i samma ekosystem.
Jordklotet flämtar och svettas. Det har varmt och börjar få svårt att andas. Koldioxidavtrycket för ett kilogram nötkött är mycket större än för ett kilogram potatis eller grönsaker. Till och med koldioxidavtrycket för växthusodlade gurkor och tomater är lägre än för köttet.
Samtidigt behövs det fler kilo växtbaserat djurfoder för att producera ett kilo kött. För att producera foder behövs konstgödsel, som i sin tur bidrar till att övergöda vattendragen. Och djurproduktionen skapar metan, som i sin tur bidrar till klimatförändringen. Varför fortsätter vi då att äta kött?
För att vi har lärt oss att det är gott? Av gammal vana? Slentrian?
För finländaren har den traditionella måltiden bestått av potatis, kött och sås. Efter idogt upplysningsarbete har grönsakerna kommit med på tallriken, från början motvilligt och mest som dekoration, i dag allt mer och mer.
Mest är det kvinnor, högutbildade och stadsbor som är beredda att minska sin köttkonsumtion. En orsak till den höga finländska köttkonsumtionen är enligt Pohjolainen att produktionen och därmed tillgängligheten av till exempel broilerkött har ökat betydligt sedan början av 1960talet. Det räknas inte som rött kött, men problemet är den ökade konsumtionen av broiler inte har fått finländarna att avstå från annat kött.
Han tror därför att broilerkonsumtionen kommer att fortsätta växa, vid sidan av det röda köttet, inte i stället för det. Upplysningsarbete har också tidigare haft en positiv effekt på finländarnas matvanor. Upplysning behövs också nu. Kanske dags att säga farväl till mer än bara julskinkan?
För sist och slutligen är det bara var och en som själv kan fatta beslutet vad man tar på tallriken och vad man avstår från. Nytt år, nya utmaningar. Och nya möjligheter.