Busshållplatsen i Korpo Kyrkby

En

förhoppning och önskan från oss alla bussåkande Korpobor, inför det nya året 2014, är att den nuvarande helt felplacerade busshållplatsen i Korpo Kyrkby, återbördas till sin ursprungliga plats i enlighet med upprät- tad stadsplan. Vi är många som redan under senaste vinter slog oss halvt fördärvade när vi skulle försöka ta oss upp på den ibland nerisade och som regel osandade refugen. För det mesta står den upphöjda bushållplatsen där som en öde ö i rikemans hav och som ett definitivt hinder för det övergångsställe som slutar mitt i ingenstans. Nej, riv/flytta snarast den nuvarande busshållplatsen till sin rätta plats och gör övergångsstället klart hela vägen, samt plantera de träd eller växter som planerats på nuvarande felplacerade bussrefug.

Gott nytt år önskar bussåkare från Korpo. Jag har även fått chansen att minnas min egen skoltid. En tid som vi tillsammans med vänner som alla lämnat den bakom oss har konstaterat att var en rätt oskyldig och skön. En tid då någon annan såg till att vi blev fullproppade med kunskap och vi blev serverade erfarenheter av alla de slag, till skillnad från i dag då vi själva får se till att hamna in på rätt väg. ”Det var så enkelt förr” suckar någon, varpå den visaste i sällskapet konstaterar att vi i framtiden kommer att säga så om den tid vi lever i just nu. Överhuvudtaget är begreppet tid något som mina tankar kretsar kring denna tid på året. Främst hur den tenderar att rinna iväg, oavsett hur man försöker att stanna upp vid varje nyår och hitta nya möjliga riktningar som man kunde ta. Därför ser jag gärna förbi den konstgjorda gränsdragning som varje nyår utgör. Då vi närmar oss denna silvergräns av löften inför det kommande året, får jag nämligen en liten gnagande känsla av alla mål som borde ha uppnåtts. Mål som uppställs enligt den fantiserade och icke-existerande måttstocken för hur man borde vara vid en viss ålder.