K-J (Kalle) Brunström

Karl-Johan (Kalle) Brunström avled den 28 februari 2014 på Bolarskogs sjukhus i Esbo i en ålder av 81 år. Få är de personer som haft en lika stor kännedom om Svenskfinland som han.

Kalle tillbringade sin tidiga barndom och sina första skolår på Utö, men så bar det iväg till läroverket i Åbo. Under terminen inkvarterades han hos bekanta. Kalle brukade berätta hur han fick åka lotsbåt och fraktfartyg för att komma hem till skolloven. Någon förbindelsebåt fanns inte på den tiden.

Kalles far var lots och drunknade i tjänst då Kalle var bara sex år gammal. Det ledde till att han för att bidra till familjens försörjning som 15-åring gick till sjöss. Han kom då bl.a. att besöka Rio de Janeiro – en stad som han sedan många år senare återsåg men då som finländsk representant i en IULA-kongress (det internationella förbundet för lokalmyndigheter).

Till sjöss läste Kalle gymnasiekursen via korrespondens. Han skrev studenten och läste i snabb takt till pol.mag vid Åbo Akademi. Hans pro gradu avhandling år 1960 hette ”Frågan om kommunsammanslagning i Åbolands skärgård ”. Han visste minsann redan då vad som komma skulle.

Efter avlagd examen var Kalle skattedirektör i Korpo och ekonom på Åbolands sjukhus för att år 1963 flytta till Österbotten. Han var kommundirektör i Karleby landskommun fram till år 1971 då det var dags att flytta till Helsingfors för att pränta in kommunal ekonomi i blivande kommunaltjänstemän vid Svenska social- och kommunalhögskolan.

Hösten 1971 tillträdde han som direktör för Finlands Svenska Kommunförbund (FSK) och kom att verka där fram till år 1991. FSK var en liten organisation men fullvärdig påverkare vid sidan av giganterna Suomen Kunnallisliitto och Finlands Stadsförbund. Kalle förstod att bilda ett brett nätverk inom den kommunala sektorn såväl på finskspråkigt som svenskspråkigt håll och även inom statsförvaltningen.

Inom Norden var han också en känd och uppskattad person. Otaliga är de finskspråkiga landsmän, som de facto inte visste just någonting alls om vårt lands tvåspråkighet men Kalle kände de och uppskattade. Han var positiv, gemytlig, analytisk och mycket intelligent och hade ett fantastiskt sinne för förhandlingssituationer.

Vi, som har assisterat honom bl.a. vid den på 70och 80-talen så ekonomiskt viktiga bärklassklassificeringen kunde många gånger iaktta med vilken skicklighet Kalle navigerade mellan motstridiga intressen. Han behärskade situation som situation och mången gång när det uppstod en tråkig spänning mellan statens och kommunernas representanter fick en lämplig replik från Kalle situationen att lösa sig och man kunde gå vidare. Som chef var han inspirerande och förstod att ge ansvar åt sina medarbetare

Kalle hade en förmåga att skapa en god stämning och många gamla kommunalare kommer säkert ihåg de årligen återkommande FSKkongresserna. Aldrig tidigare eller senare har väl det svenskspråkiga Finland varit så väl sammansvetsat som just då.

Efter sin pensionering tillbringade Kalle en stor del av sin tid på sin stuga i Korpo. Det var nog Kalles paradis, där han fiskade och läste. Det var också på stugan som han råkade ut för den olyckshändelse som så snabbt skulle leda till hans död. Ännu i början av december var han på pensionärskaffe på Finlands Kommunförbund.

Kalle sörjs av familj, vänner och tidigare arbetskamrater.

Christel von Martens och Rolf

Eriksson

köpa med sig salta och söta bakverk från basarbordet.

– Du behöver inte ha barn i Kirjala skola för att besöka vårjippot. Alla är hjärtligt välkomna till en rolig söndagseftermiddag, hälsar arrangörerna.