Trivselkväll med vårmöte
Kulturföreningen Arbetets Vänner håller trivselkväll med vårmöte söndagen den 30 mars kl. 16 i föreningslokalen, Auragatan 1 C.
Det spelas bingo och sjungs allsång enligt gammal god sed och därutöver uppträder pensionärsföreningens kör 60+ med några sånger. Till kaffet serveras prinsesstårta.
Lista för majlunchen tillsammans med ÅSP cirkulerar. Tummen upp för de hjälpsamma och duktiga pojkarna på Archipelago Technics i Pargas sätter tant som ibland har svårt att förstå sig på datorer och pekplattor. Tummen upp och tack till barnen och personalen på Pjånkis för en trevlig mor- och farföräldraträff där vi fick lyssna till sång och pyssla med barnen, sätter farmor och farfar. Tummen ner för bilisterna på Kimitoön som kastar tomflaskor, burkar och skräp längs vägen, sätter vi som försökt plocka i Vreta hela vintern.
Jag surfar mig fram bland tv:ns kanaler, försöker hämta inspiration. Konstaterar att magen ropar bara högre och högre efter mat. Det ena matprogrammet efter det andra dyker upp i rutan när jag tar mig fram bland kanalerna. Gör snabbt mat, gör långsamt mat. Gör mycket, gör litet.
Varifrån kommer detta plötsliga matintresse bland producenterna? Känns på något sätt så motstridigt, för vi lever i ett samhälle som ständigt ger oss dåligt samvete för hur vi lever och äter. Maten har blivit en fix idé hos oss. Vi blir ständigt påminda om hur just det ena och det andra bidrar till fetma och tidig död eller hur det går ifall man avstår från ett och annat och blir för smal och likväl går mot en för tidig död. Socker, salt och fett är dagens fiender, men likaså behöver vi dem för att överleva och må bra.
Ikyrkoåret är söndagens tema livets bröd. Vi tänker tillbaka och kommer ihåg hur det regnade manna i öknen åt Moses och hans följeslagare. Hur Jesus och lärjungarna bespisade tusentals människor med bara några enstaka bröd och fiskar. Men söndagens tema handlar inte bara om det fysiska brödet, det handlar om något mera. Vårt förhållande till maten har gått till överdrift. Kanske just för att vi glömmer det viktigaste och försöker kompensera vår andliga hunger med att mätta vår fysiska hunger genom överflöd eller svältning.
Vi behöver maten för att överleva, men maten är inte det enda som håller oss i gång. Vi behöver något mer; något som får oss att känna, skratta och gråta. Något som ger oss energi att kliva uppför branta klippor i svindlande höjder och kraft att simma över djupa hav. Något som får oss att känna hopp när allt rasat. Något som bär oss när vi
Spaltaren är en inför helgen-spalt, som publiceras varje fredag.
Skribenter är ett tiotal församlingsaktiva, präster
och teologer i Åboland.