Fiskbestånd är indikatorer

Kaj

Mattsson (ÅU 7.6) fortsätter att sprida felaktig information om havsförvaltningsplanen som bereds i enlighet med vår lagstiftning.

Det dokument som under våren var på remissrunda är en liten del av havsförvaltningsplanen, nämligen den del som gäller uppföljningen av havets tillstånd.

Det vore synnerligen konstigt om inte fiskbestånden – särskilt de hotade arterna, som vandringssik och öring – skulle utnyttjas som indikatorer.

Förvaltningen av rödlistade arter – även fiskar – ska utgå ifrån målet att avlägsna hoten mot bestånden och leda till att effektiva åtgärder för att stärka den naturliga förökningen tas i bruk.

Vilket ministerium som fixar detta är en sekundär fråga.

Gällande Natur och Mil-

Det vore synnerligen konstigt om inte fiskbestånden – särskilt de hotade arterna, som vandringssik och öring – skulle utnyttjas som indikatorer.

jös medelanskaffning kan jag med tacksamhet och stolthet konstatera att Natur och Miljö har erhållit statsbidrag från miljöministeriet under en lång period med olika miljöministrar, bl.a. Sirpa Pietikäinen, Jouni Backman, Jan-Erik Enestam och Paula Lehtomäki.

Det är många gånger bevisat att vi också har kurage att vid behov kritisera Miljöministeriet. Kommundirektör,

vicehäradshövding Tom Simola konstaterar i sitt svar (ÅU 29.5) på min insändare (ÅU 28.5) att kommunallagen gäller i alla kommuner i vårt land, också i Kimitoöns kommun. Så ska det vara.

Men det är klart att man som kommuninvånare reagerar om fullmäktigeledamot Johan Sundqvist i sin insändare (ÅU 9.5) undrar var demokratin finns här på Kimitoön. Det undgick kanske Simola att det var Sundqvist som inledde den här debatten, inte undertecknad.

Simola konstaterar att ”Kimitoön har en ganska ”gammalmodig” förvaltningsstadga vilket betyder att de politiska organen faktiskt har en större beslutsfattande roll i Kimitoöns kommun jämfört med många andra kommuner”. Det är diffust uttryckt, men är det månne här skon klämmer?

Jag undrar om Simolas svar tillfredställer Sundqvist?

Simola skriver också att ”Det är viktigt och bra att det framförs olika synvinklar, men det skulle också vara viktigt att ta reda på helt elementära saker om hur beslutsfattandet i en kommun enligt lagen ska fungera”.

Men hur kan man förutsätta att en vanlig lekman ska vara insatt i lagar och paragrafer då man får läsa att tekniska nämnden ser sig tvungen att lämna in ett besvär till Åbo förvaltningsdomstol om bygg- och miljötillsynsnämnden, som beviljat ett bygglov i Västanfjärd? Fanns inte juridisk expertis att tillgå inom kommunen?

Jag vet inte varför Simola ville dra vindkraften med i den här debatten, jag hade inte nämnt den i min insändare. Men jag efterlyser samma som Simola: Vi ska hålla oss till sak och sakliga argument i vindkraftsdebatten.

Simolas udd var säkert riktad till markägarna (ÅU 27.5) som i tid och otid jämför fågelsången med vindkraftsbullret. Däremot vet jag inte hur jag ska kategorisera hans påstående i Dalsbruk i höstas. Enligt Simola blir det stora problem av obestämd art om fullmäktige röstar mot vindkraftsplanerna.

Var det uttalandet sakligt eller osakligt? Inte

vet jag om jag direkt förargade mig över insändare (ÅU 22.5). Närmast tycker jag att det är beklagligt att som svenskspråkig – eller i frågor som gäller svenska rum – inte kunna ta ställning till andra saker också, utan att bli stämplad.

Nu lät det som om vänsterförbundarna hade röstat mot svensk service om man lyssnar på Wennström. Som gjorde det till en fråga om för eller mot det svenska, i stället för att till exempel diskutera vänsterförbundarnas argument och därefter beklaga att det tyvärr indirekt såg ut som ett ställningstagande mot svensk service.

Att uttala sig som Wennström nu gör i onsdagens ÅU (11.6) är på en annan nivå än i den tidigare insändaren. Här skymtar de konkreta detaljerna i planen fram – och Wennströms åsikter beträffande dem.

Jag har inte jämfört Wennström med sannfinländare. Och ”andra pugilister” är hans eget uttryck. Det jag skrev var, i själva verket, att det är alltför bekvämt att bara bunta ihop Sannfinländare med populism.

Min rubrik lydde ”Populismen respekterar inte partigränser” (ÅU 7.6).

Om Wennström inte först skulle ha gjort det till enbart en språkfråga med en ytlig släng med mursleven, utan direkt skulle ha utvecklat resonemanget skulle det ha sett helt annorlunda ut. Det är inte en fråga om att uttala sig eller inte, utan hur man uttalar sig.

Jag citerade Saska Saarikoski, som menade att en huvudlös populist slänger ur sig ord som hon eller han inte står för. Li Andersson förklarade sitt agerande i ÅU (24.5) två dagar efter Wennströms skriveri. Jag hade väntat mig att Wennström självmant skulle gå ”in i polemik” – som han själv säger – med Andersson.

Nu tycker jag att Wennström inte riktigt har lyckats läsa min insändare. Dels för att han tror att jag jämför honom med sannfinländare, då jag talar om populism. Och dels för att han inte märker, att genom att uttala sig en andra gång, så inte bara står han för sina ord utan öppnar dem dessutom med hänvisningar till konkreta frågor i själva detaljplanen.

Som jag skrev då, i den situationen: ”Nu ser det tyvärr ut som om…” Men därefter har Wennström själv förändrat läget, just genom att uttala sig, genom att fortsätta den polemik han bäddade för.