Om ”tvångssvenskan”

Uttalandet

av minister Alexander Stubb har förorsakat en debatt om svenska språkets ställning i landet.

Det har varit lite underligt att följa med Svenska lärarförbundets tankegångar, eftersom förbundet vill fortsätta den separata studielinjen i svenska.

Vi finskspråkiga förstår väl den fruktan, som språkminoriteten har, om studerandet skulle utvidgas för nästan alla barn och ungdomar från och med början daghemsåldern eller de fösta stadierna i skolan.

Är det möjligt att jämföra situtionen med några andra länder, som har också större eller mindre språkminoriteter?

På vilket sätt har man löst problemet där?

En väldigt bra exempel är situationen i Schweitz, där det talas fyra olika språk utan märkvärdiga tvister och svårigheter.

Språkstuderandet börjar redan i daghemmet och fortsätter genom skolåren med

Vi måste medge att ryskan i vissa regioner i Finland är en nyckel till marknaderna med vår östra granne.

resultatet att en stor del får två eller tre olika språk som en gåva för framtiden.

Vi vet nog vad det betyder i den här världen.

Då vi tänker på vår dåliga ekonomiska situation måste vi säga att alla utvägar borde tas i bruk så vi kunde hitta kontakter och på samma gång nya marknadsmöjligheter för våra produkter.

De nordiska länderna är viktiga partner i vår utrikeshandel och det betyder täta och normala kontakter mellan människor, organisationer och firmor.

Vi måste medge att ryskan i vissa regioner i Finland är en nyckel till marknaderna med vår östra granne.

Är det så att vår språkinlärning i allmänhet är lite felaktig hos oss?

Hur är det möjligt över huvudtaget att vi talar om ”tvångsvenskan”? Tvärtom skulle det vara en stor förmån för oss att lära sig åtminstone ett annat språk i början av livet.

Man har konstaterat i många undersökningar att barnens sinne är färdigt att ta emot nya språkvanor under första två-tre åren utan svårigheter.

Naturligtvis är det en stor utmaning för lärarutbildningen i alla stadier.

På samma gång borde man väcka en bredare diskussion mellan samhällets organ om på vilket sätt det vore möjligt att främja ett mera mångsidigt tänkande då det gäller utbildningen i svenska och ryska.