”Nagus nypotatis är värd en fest”
För tionde året i rad går Nagus nypotatisfestival De Vita Päron av stapeln på lördag.
– Vår festival är den äldsta nypotatisfestivalen i Finland, berättar arrangör Mona Hemmer stolt.
– Nypotatisen är viktig för våra odlare och det ligger mycket möda bakom skördarna. Den är värd en allmän familjefest, säger hon.
I södra hamnen breder en marknad ut sig på lördag där det säljs närproducerade potatisprodukter. Under lördagen rekommenderas besökare även smaka på delikatessen potatisgröt. På programmet står bland annat dans, sång och dragkamp mellan Storlandet och Lillandet. I år uppträder så många som tre Evita Päron, som till tonerna av ”Don’t Cry for Me Argentina” sjunger om potatisodlarens möda. Klockan 12.15 invigs Victor Westerholmstigen. Under festivalen utses även Årets potatisknöl. Titeln får den som har gjort en fin insats för Nagu. De Vita Päron är ett projekt som engagerar en mängd frivillliga Nagubor. Kulturföreningen Multiculti, ProNagu, pensionärsföreningen Festingarna, församlingen, skolan och staden har samarbetat. Vill du att jag knivhugger din man?
Den frågan fick en äldre romsk kvinna av en läkare när hon följde sin man till sjukhuset för operation. Kvinnan upplevde frågan som mycket kränkande. Hon hade inte krafter att föra ärendet vidare, men berättar om den i en färsk rapport som Inrikesministeriet beställt. Enligt rapporten är fallet mycket beskrivande för de fördomar och det dåliga bemötande äldre romer råkar ut för i socialoch hälsovården.
Rapporten innehåller många exempel på att romer inte får den service de har rätt till. En 80-årig romsk man hade i tio år gått till socialen och krävt att få nya tänder eftersom han inte hade några kvar, men av en rad olika tjänstemän hade han fått höra att han inte behövde några. När en anställd vid en förening för romer tog tag i saken fixades tänderna med ett samtal. En anställd vid ett projekt för romer berättar om hur hon ledsagade en äldre romsk kvinna till ett sjukhus. Det var kö till vaktmästaren och när det blev deras tur att höra sig för vartåt de skulle talade vaktmästaren över axeln på dem till följande i kö. Trots att den projektanställda påpekade att det var deras tur fortsatte vaktmästaren tala till kvinnan bakom dem. Lyckligtvis var hon på väg till samma avdelning.
– Vaktmästaren tänkte tydligen inte alls tala till oss, säger kvinnan i rapporten. Romer har också erfarenhet av att till exempel hemtjänsten inte känner till och inte intresserar sig för deras seder. Romska kvinnor råkar i högre grad ut för diskriminering än romska män för att de särskiljer sig genom sin klädsel.
Rapporten uppmanar till att fästa speciell uppmärksamhet vid inställningen hos dem som jobbar inom socialvården och vid deras sätt att bemöta romer. Finlandssvenskar och samer upplever problem med att få service på sitt modersmål. Invandrare och teckenspråkiga har problem med att få information på ett för dem begripligt sätt. Till exempel är tillgången till tolkar dålig. Gemensamt för äldre i alla minoritetsgrupper är att de sällan framför klagomål om diskriminering, dålig service eller dåligt bemötande. Samer och invandrare befarar ofta att klagomål leder till ännu sämre bemötande.
Svenska pensionärsförbundets verksamhetsledare Veronika Fellman sitter med i Inrikesministeriets uppföljningsgrupp för dis- kriminering. Hon säger att rapporten tar upp problem som är väldigt typiska, att man inte blivit hör eller att man blivit dåligt bemött. Svenska pensionärsförbundet får ofta ta emot klagomål av äldre.
– Det gäller svenskan. Bristen på information upp- rör och man är ängslig för att inte ha blivit förstådd eller att ha fått fel diagnos, säger Fellman.
Hon påpekar att de generationer som är födda efter 1940-talet kommer att ställa högre krav.