Felaktig information?

Bernt

Nordman skriver att undertecknad sprider felaktig information om havsförvaltningsplanen.

Informationen blir rätt eller fel i förhållande till ur vilken vinkel man ser på planen.

Fisket är en part som utnyttjar resursen fisk i Östersjön. Rovfiskar, havsörnar, sälar, skarvar och andra sjöfåglar är andra fiskutnyttjande parter.

Med de erfarenheter fisket i dag har av miljöförvaltningen och obekväma frågor är att man föreslår ”ökad forskning” för att vinna tid och för att ”problemen” så småningom löser sig själva.

I resursförvaltningen utgår man från att fiskresurserna på ett hållbart sätt ska räcka till alla parter. Miljöskyddet som Bernt Nordman och Natur och Miljö samt Miljöministeriet med Ville Niinistö i spetsen representerar just ”skydd” av naturen mot i huvudsak mänsklig aktivitet.

Ett exempel på miljöskydd är att då man märker att gråsälskutarna är magra, undernärda och dör av svält säger man att fiskresurserna är så små att sälarna svälter och slutsatsen blir att man inför kraftiga sanktioner och regleringar för det mänskliga fisket.

Så har man redan gjort för Östersjölaxens del.

Samtidigt blundar man för att en fullvuxen säl äter 600 kg strömming per år. Nästan 40000 gråsälar i Östersjön betyder alltså 24000 ton strömming årligen.

Äter en gråsäl en utrotningshotad havslax varannan vecka blir det cirka 25 laxar per år per gråsäl, vilket betyder att gråsälarna totalt äter en miljon havslaxar per år.

Det finska yrkesfiskets fiskekvot för Östersjölax år 2014 är totalt 39303 laxar, och miljörörelsen skriker högljutt att denna kvot ytterligare måste minskas för att ”skydda” laxen.

God resursförvaltning skulle minska gråsälstammen i Östersjön precis på samma sätt man gör med älgstammen för att förhindra älgkrockar och skador på odlingar.

Nu skriver Nordman att fisken ska bli en indikator där målet är att avlägsna hoten.

Med Miljöministeriet inblandat, kommer vi då framöver att ha en förvaltning som vågar föreslå en utökad och effektiverad jakt på gråsäl för att minska på ”hoten”, med målsättningen att skydda Östersjölaxen?

Vågar ”miljöskyddet” föreslå att antalet skarvar ska minskas i områden där det fortfarande finns yrkesfiske?

De erfarenheter fisket i dag har av miljöförvaltningen och obekväma frågor är att man föreslår ”ökad forskning” för att vinna tid och för att ”problemen” så småningom löser sig själva.

Men då tiden så småningom har löst ”hoten” på fiskstammarna äter vi inte längre nyttig och hälsosam inhemsk fisk till midsommar, jul och påsk.