Rinne vill stimulera ekonomin trots dåliga prognoser
SDP vill samla pengar genom att sälja ut statliga företag.
SDP:s ordförande och finansminister Antti Rinne tänker driva frågor som att öka tillväxten och förbättra sysselsättningen i miniregeringsförhandlingarna. Detta trots att det finansiella spelrummet minskar. Prognosinstituten och bankerna har en efter en varnat för en minskad tillväxt i Finland.
Finansministeriets egen konjunkturrapport blev klar i onsdags. Ministeriet uppskattar att tillväxten kommer att öka med 0,5 procent, men prognosen kommer sannolikt att revideras neråt. Ekonomer beräknar att en nedgång i tillväxten med en procentenhet leder till att staten och kommunerna går miste om minst en miljard euro.
– Finansministeriets försämrade prognos kommer inte att påverka de satsningar som gjorts på sysselsättning och tillväxt. Vi kommer ikapp det strukturella underskottet under nästa år, säger Rinne. Samlingspartiet har kritiserat Antti Rinnes stimulansåtgärder, men Rinne vill inte själv kalla det för ett stimulansprogram.
– Under miniregerings- förhandlingarna utformar vi konkreta planer som måste genomföras i varje fall. Arbetslösheten har dessutom exploderat, så nu är det rätt tid för investeringar.
Rinne vill, för att sätta fart på tillväxten, lägga pengar på att förbättra vägnätet och renovering av bostäder. Finansieringen tänker han få ihop bland annat genom att kapitalisera på statliga företag. Det innebär att de statliga företagen eller fonder- na ansöker om extra finansiering. Det sker genom att företagen säljs ut eller tar mer lån. Delar av partiet har kritiserat Rinnes finansiella strategier, men i ordförandevalet fick han stöd för sin linje. Socialdemokraternas unga falang stödde också Rinne, trots att han personifierar en 50-årig fackpamp. Han stöddes av både partiets fackförbundsfalang och den liberala ving- en bakom Erkki Tuomioja, vilket är ovanligt.
– Jag blev ordförandekandidat för fyra månader sedan och tillhörde inte den innersta kretsen. En stor del av partiet ville ha en förändring och jag misstänker att Jutta Urpilainens stödtrupper också ville att något skulle hända.
Den förändrade makten och den nya ekonomiska politiken syns i Rinnes innersta krets. Där har flera en facklig bakgrund, medan Urpilainen formade sin närmaste krets med utgångspunkt från Tölö Unga Socialister – en mer borgerlig del av partiet.
– Blodet måste bytas ut när ordföranden går. När människorna byts ut ser alla att saker förändras, säger Rinne. Finansministerposten kommer att testa Rinnes popularitet. Han måste slutföra kvintettregeringens strukturförändringar. Det kommer troligen att bli ännu svårare om Samlingspartiet lutar mot höger i sitt ordförandeval. Det finns också ett tryck på att Finlands konkurrenskraft borde förbättras. Antti Rinne avfärdar alla förslag om att försämra kollektivavtalet.
– Jag vill inte bygga en värld där arbetsgivarna bara håller sig till de anställdas minimikrav. (FNB) besökt EU-byggnader i varken Bryssel eller Strasbourg. För mig betyder EU och allt vad unionen för med sig inte krånglig byråkrati och sura miner. För mig betyder den fria rörligheten i Schengen-området att jag i min tankspriddhet förvånas då jag skickas igenom en passkontroll på flygplatsen inför min senaste resa till ett EYP-evenemang i Kroatien, det nyaste medlemslandet, nummer 28. För mig betyder det djupa samarbetet mellan europeiska länder, som vi kan tacka EU för, att det ens existerar något som ett europeiskt ungdomsparlament. Via EYP har jag nämligen berikats med ovärderliga lärdomar som jämnåriga européer delat med sig av. Det tror jag att jag har gemensamt med andra människor som har tagit del av olika europeiska projekt på gräsrotsnivå. Det är rätt elitistiskt att man som ung förväntas ha råd att flyga kors och tvärs över Europa för att delta i evenemang där man kan träffa människor från andra länder och få en djupare förståelse för vad allt vi européer har gemensamt. Långt bort hemifrån behöver man dock ändå inte alltid åka. Jag ser det som att organisationer som EYP för Europa rakt i famnen på ungdomar som för första gången deltar i ett evenemang via sin skola. Jag själv har deltagit i evenemang i Åbo och Reso där 16-åriga finländska skolelever introducerades till EYP, där deltagare från en mängd europeiska länder var på plats. Det finns en lokal dimension av till och med något så avlägset som Europa och EU. När en grekisk tjej valde att komma till Reso var det jag som inte behövde gå många steg utanför mitt föräldrahems dörr för att komma till skolan där vi inackorderades under en helg. När jag själv åkte till Zagreb var det min kroatiske väns tur att visa mig sina hemknutar. Det första en tysk tjej utbrast när jag berättade att jag bor i Åbo var att hon har besökt min stad och att hon älskar den. Jag gillar tanken att man varje gång man hör ett europeiskt land nämnas ska kunna tänka på en vän eller bekant som man själv har i landet. För att det ska vara möjligt krävs att allt fler människor ska ha en möjlighet att involvera sig i olika europeiska organisationer och projekt.