Mitt Europa är lokalt

DFör mig personligen har de gånger jag inför ett EYP-evenemang har varit tvungen att plöja igenom officiell EU-rapport efter rapport om än ungdomsarbetslösheten i Europa, än krisen i Ukraina, gett mig en bild av hur systemet fungerar där borta i Bryssel. Det har även gjort det klart för mig att den ansträngning det krävs av en enskild medborgare för att förstå EU-byråkratin, något jag inte hävdar att jag gör, är helt för stor. et har skrivits mycket om Europa, EU och avsaknaden av en uppifrån påtvingad, ja uppfunnen enligt vissa, paneuropeisk identitet. Merete Mazzarella frågar till exempel om läsaren någonsin varit med om att sjunga EU:s nationalsång (HBL 1.6.2014). ”Nej, just det” skriver hon medan jag tänker ”Jo, det har jag visst det”. Inte sjungit visserligen, eftersom endast melodin, inte orden, till Beethovens nionde symfoni är antagen som EU:s nationalsång. Men många är de gånger jag har ställt mig upp i ett auditorium i Finland, Frankrike, Tyskland, Polen eller Kroatien för att tillsammans med jämnåriga européer från olika länder lyssna till den ståtliga musiken. Ovannämnda har skett under ungdomsorganisationen European Youth Parliament (EYP) eller Europeiska Ungdomsparlamentets evenemang. Jag är medveten om att mitt engagemang i EYP är något av ett undantag då man jämför med den genomsnittliga EU-medborgarens dos av möten och kulturutbyten med folk från andra håll i Europa. Det jag vill understryka är däremot att trots att EU känns avlägset för en majoritet av befolkningen i till exempel Finland, så finns det en mängd olika projekt och engagerade människor som är med om att knyta kontakter mellan olika länder i vår union.

Själv har jag aldrig