Het sommar bland fornlämningar i Korpo
Omkring 70 historiska fynd hittades på öar och på Kyrklandet. Korpo kan ha varit bebott redan på järnåldern.
–En arkeolog har ingen semester, skrattar Marja Pälikkö när hon efter två månaders fältarbete i Korpo pustar ut i sitt tillfälliga arbetsrum i Stabshuset i kyrkbyn.
Tillsammans med sin arkeologkollega Göran Lybäck har hon sedan midsommaren fram till i förrgår åkt kors och tvärs över Kyrklandet och på fjärdarna på norra Korpo och landstigit bland annat på Norrskata, Åvensor och Lill-Pensar.
Svetten har lackat och det har varit tungt. Men oförtrutet har duon traskat vidare över stock och sten i tidvis outforskade och otillgängliga marker.
Hon säger sig ha träffat många härliga Korpobor som har hjälpt och tipsat henne om intressanta platser.
Pargas stad som har anlitat de båda arkeologerna för att göra en inventering över fornlämningar i området. Inventeringen är ett led i uppgörandet av Korpo norra strandgeneralplan och arkeologerna har främst koncentrerat sig på områden där markanvändningen kommer att ändras.
Pälikkö har inte hunnit analysera alla fynd, men vissa slutsatser kan hon dra på basis av de närmare 70 fornlämningar som hittades. En del var kända sedan tidigare, men dryga dussinet fanns inte med i några register.
– Bland annat upptäckte vi tre helt nya jungfrudanser varav två på Finnö. De är svåra att tidsbestämma, men de kan vara från slutet av järnåldern.
–Det är när man gör sådana fynd som man känner att det är värt att tillbringa sommaren på det här sättet.
Vad jungfrudanserna egentligen har använts till är oklart. Tidigare har man trott att de användes av barn och unga att leka i, men Pälikkö tror att de har haft en mera allvarligare betydelse.
–Kanske för att ge magiska krafter åt fiskare och sjömän. Det fanns också flera lämningar av gamla boplatser och husgrunder från fiskartorp och -stugor. Andra vanliga fynd har varit stenrösen som kan ha använts som gravar, sjömärken eller för att märka ut gränser mellan markägare.
På ett tiotal platser hittade Pälikkö och Lybäck ståtliga ryssugnar. På en och samma plats kunde det finnas upp till 20 ugnar som sannolikt härstammar från stora ofreden i början av 1700-talet.
– Då låg de ryska fartygen för ankar här över vintrarna och brödet bakades på land i stora ugnar. De kan också ha använts av lokalbefolkningen för att torka fisk. Arkeologerna har nu fått viktig information över Korpos historia. Utgående från materialet tror Pälikkö att vissa byar på Kyrklandet kan ha varit bebodda redan på järnåldern, men det tar ännu tid att analysera resultaten.
Nu har hon tid till slutet av september att sammanställa en rapport till landskapsmuseet och uppdragsgivaren Pargas stad.
Planeringschef Heidi Saaristo-Levin tror inte att resultatet av inventeringen påverkar arbetet med att göra upp Korpo norra strandgeneralplan. Endast ett fåtal fynd ligger nära en planerad byggplats, och de ställena ska Saaristo-Levin nu titta närmare på. Tanken är att planen ska behandlas av fullmäktige i år.
Järnåldern ägde rum ungefär år 500 f.Kr –1150 e.Kr.