Ett levande centrum
Vad är det som gör ett stadscentrum levande?
Och varför känns inte alla stadscentrum levande?
Frågan blir påtaglig när man strosar omkring i en mellaneuropeisk stad en lagom vacker dag.
Varför vill man bara strosa runt i en sådan stad? VARFÖRKOMMER man gång på gång bort från den rutt man hade tänkt sig –utan att man blir sur?
Därför att det finns så mycket att titta på och så mycket intryck att bara ta del av.
Det handlar inte bara om att vara på semester – även om det naturligtvis är lättare att flanera då, än i vardagen mellan pianolektioner, fotbollsträningar, dammsugning och matinköp och -lagning. EN BIDRAGANDE orsak till ett tilltalande centrum är att det är lätt att gå omkring där. Länge leve gågator! Leve stora områden som bara är tillåtna för fotgängare – och för cyklister, med egna filer och egen framkomlighet.
Länge leve ett centrum som är så koncentrerat att man kan ta sig fram till fots där och ändå nå någon vart. FLANÖRER BEHÖVER inte korsa livligt trafikerade gator och vänta på grönt, man bara går som man behagar.
Man behöver inte se upp för bilar. Man behöver inte andas in avgaser medan man står vid ett trafikljus.
Man bara går. Och man blir på gott humör. ETT TÄTT centrum är mer levande än ett utspritt.
Det blir automatiskt så.
En stor blomstermarknad i en liten park utanför en kyrka gör att människor dras också dit, där de kanske inte annars skulle ströva en lördagsförmiddag.
Attraktioner skapar attraktionskraft. ETT LEVANDE centrum lockar människor.
Titta bara på såpbubblekonstnären som får barn – och deras föräldrar– att stanna upp och leka med en stund.
Tänk, att föräldrarna har tid att stanna upp. Är det det som gör ett centrum levande? Att man har tid att stanna upp? Att man vill stanna upp.
Och se med vilken iver barnen börjar göra skimrande jättebubblor när de med vänliga gester blir inbjudna till det. Alla runt omkring dem ser glada ut. Är det genom att göra människor glada som man får en levande stad? I ETT LEVANDE centrum finns det ett stort utbud.
Lördagsmarknaden erbjuder otaliga varianter av ost och grönsaker, färsk fisk och kött.
I ståndet bredvid kan man som sig bör köpa dammsugarpåsar eller dekorerade telefonskal. Eller tunna byxor av något obestämbart tyg eller gamla vykort, som hör till den sortens rekvisita som åker runt från mark- nad till marknad utan att någonsin bli köpta. AFFÄRER SOM är specialiserade på choklad eller på inredning står sida vid sida med små ekologiska brödbutiker och presentbodar. Caféer och restauranger med uteserveringar är välbesökta. Härligt. Men nog så svårt i praktiken, säger alla småföretagare som har försökt öppna en liten mysig specialaffär i till exempel Åbo och som sedan har blivit tvungna att lägga ner efter någon tid –i brist på kunder, trots att man har drivit en näthandel parallellt som ändå har burit sig lite grann. ETT LEVANDE centrum skapar sin egen dynamik.
Att människor rör sig i stan skapar underlag för caféer och restauranger, för små affärer och gatuevenemang.
Bara en så enkel sak som att man vänder stolarna ut mot gågatorna, så att man kan sitta och titta på folk bidrar till den otvungna stämningen.
Ett levande stadscentrum blir levande för att människor vill vara där. TA HOLLÄNDSKA Utrecht som exempel.
Mellan järnvägsstationen och centrum finns enorma byggarbetsplatser och stora vattenfyllda lerhål.
Tankarna går till Åbo. Är det så här centrum kommer att se ut inom kort, när det beramade torgparkeringsbygget kommer i gång? Också i Utrecht byggs det parkering. Nästa år ska nämligen en ny parkering med plats för 66000 fordon vara klar.
Det blir Nederländernas största cykelparkering.
Är det det som gör ett centrum levande? Att man har tid att stanna upp? Att man vill stanna upp.