En lång väg till lyxbåten
Från Novia i Åbo till styrman på kryssningsfartyg. Men Kim Suominens utbildningsväg gick inte alls spikrakt.
I dag jobbar Kim Suominen från Hangö på ett kryssningsfartyg och har världen som arbetsplats.
Egentligen är det inte särskilt konstigt, eftersom havet och sjömanslivet alltid har lockat honom. Men det är vägen dit som har varit lite speciell – och långt ifrån spikrak.
Han började i Åbo. ATTJOBBAPÅ båt har alltid funnits med i tankarna, men det var ändå inte det som tog honom in i branschen från början.
– Om man ska vara helt ärlig så var det mitt enda alternativ. Jag hade riktigt dåliga betyg från grundskolan. Så då fick det bli Åbo sjöfartsläroverk, säger Suominen och skrattar. 1997 BÖRJADE han där. Sedan blev det ett år i flottan innan han fick jobb på Sverigefärjorna. Där blev det sammanlagt nio år.
– Det var fina tider det. Inte direkt lika strikt och lika mycket regler som här på kryssningsfartyget. Men jag förstår att det måste vara noga här, säger Suominen.
Redan 2003 började han på Novias sjöfartsutbildning (Aboa Mare) i Åbo för att bli styrman och senare skeppare, men ett år senare fick han en dotter. Det är en av orsakerna till att det dröjde till våren 2016 innan han stod med pappren i handen som en nyutexaminerad sjökapten.
Däremellan hann han både flytta till Norge och jobba som egenföretagare.
– Jag ville testa på något helt annat och for till norra Norge för att jobba inom fiskebranschen i ett halvår. Efter det studerade jag i Oslo på en oljeborrningsskola. Den var privat och det satsade jag en hel del pengar på, men så med min tur så sjönk ju oljepriserna som en sten 2014. DÅ BLEV DET att ta till plan B. Suominen var redan över 30 år och tyckte att det var dags att få något klart. Han satte rejäl fart på och gjorde sig nästan färdig från Novias sjökaptensutbildning på ett år.
Nu har han alltså pappren i handen och i ett drygt år har han jobbat som styrman på ett kryssningsfartyg.
– Det har varit en hel del motgångar, det har det. Men inga framgångar utan motgångar. Nu har jag också en väldigt lång arbetserfarenhet.
Känns det som du är på en bra plats i livet nu?
– Jo det är goda dagar. Men å andra sidan känns det som att jag kom lite sent hit. Fast bättre sent än aldrig. Ibland tänker jag också att jag ju har all tid i världen, säger Suominen. ETT JOBB PÅ sjön innebär och har alltid inneburit att man är mycket borta från familjen. För Suominen kan det gå fyra månader, eller ibland ännu mer, mellan gångerna han är hemma. Det är det absolut sämsta med jobbet på havet.
– Det går inte heller att tränga bort de tankarna. Det gäller bara att ha så mycket att göra som möjligt. Men ibland kommer det ju stunder då det är riktigt tungt, säger han. MYCKET ATT göra har Suominen också. Dagarna börjar 04.00 med att han stiger upp, tar sig till bryggan och förbereder för att båten ska ta i land någonstans. Till hans uppgift hör mycket radiokommunikation.
Vid niotiden är det sedan dags för frukost och efter det är han ledig fram till klockan 16.00. Då är det dags för avgång och samma procedur fast tvärtom görs. Det skiftet håller på till 20.00, men förutom dem måste alla också delta i olika former av säkerhetsövningar och liknande.
Vanligtvis är en arbetsdag ombord på kryssningsfartyget 10-12 timmar lång.
– Favoritstunden är då jag tar mitt morgonkaffe i soluppgången på bryggan. Då känns det verkligen som att man har valt rätt väg i livet. SUOMINEN berömmer Novias ut- rustning, lärare och faciliteter. Tack vare dem och sin arbetserfarenhet är han nu styrman på ett fartyg med en personal på cirka 1000 personer och siktar uppåt i hierarkin.
En riktigt positiv sak var då kaptenen på kryssningsfartyget bjöd hela bryggbefälet till Aboa Mare på en tre dagar lång simulatorträning.
– Det var ett utmärkt drag. Utbildningen var designad för just vårt team. DET HAN däremot inte gillar är kadettsystemet som är implementerat i dagens sjökaptensutbildningar.
Tidigare avancerade man på ett tydligare sätt från de minst kvalificerade uppgifterna på ett fartyg, steg för steg. Idag går man rakt från skolbänken till bryggan på fartyget.
– Man kan tänka sig att det är svårt att dela ut order till båtsmän och matroser när man inte är insatt själv. Men man tar väl vad man får, systemet går ju inte att ändra på, säger Suominen. EFTERSOMSUOMINEN inte har jobbat på ett kryssningsfartyg tidigare fick han lov att börja som styrman, men han är ambitiös och har siktet högre ställt.
– För att klara av det här yrket måste man ha kvar sin entusiasm för att jobba på sjön. Och en yrkesstolthet. De som inte har det stannar kvar på land, säger han.