Ingen skam att gilla ”Skam”
När mina tonårsbarn kring jul för första gången talade om den norska teveserien ”Skam” tänkte jag inte så mycket på saken. En serie om norska gymnasielever kunde knappast vara något för mig. Men förhandsinformationen i programpuffen tilltalade mig. Vänskap, kärlek, sex, svek, alkohol och fest är ju allmängiltiga ämnen som fortfarande är aktuella också för en medelålders man. SÅ UNDER en resa till Stockholm med dagsbåten fördrev jag tiden med att titta på det första avsnittet på mobilen. Det gäller ju att hänga med och engagera sig i sina barns liv och intressen.
Det var ändå först efter ett par avsnitt som polletten föll ner och jag var jag fast. Jag bara måste få veta hur det går för Eva och Jonas. Kan det bli något mellan Noora och William och är Isak verkligen homosexuell?
Det är mycket relationstrassel, struliga familjerelationer och starka vänskapsband. Det är moraliska baksmällor, blackouts och sexualitet. SERIEN HAR gett mig en nostalgitripp till min egen ungdomstid med allt vad den innebar av glädje och sorg: fyllorna, kyssarna, festerna och bråken.
Det är ändå inte endast av senti- mentala skäl som ”Skam” har berört mig och många andra som inte hör till seriens målgrupp. Beröringspunkterna till vuxenvärlden är många.
Man behöver inte vara tonåring för att grubbla sig sjuk på det här med känslor och relationer. Igenkänningsfaktorn är hög trots 35 års åldersskillnad mellan huvudpersonerna och mig själv.
”Skam” handlar helt enkelt om livet som det kan vara oberoende av om man är en ung gymnasieelev i Norge eller en medelålders man i Pargas. MEN SERIEN har också andra kva- liteter. De unga skådespelarna gör strålande insatser och stundvis kan man tro att man ser på en realityserie där ungdomarna inte spelar några roller utan bara är sig själva. Här höjs inga moraliska pekpinnar mot att ungdomarna röker gräs eller dricker sig fulla. Deras vardag och verklighet beskrivs just så som den ser ut. Lärare, föräldrar och andra vuxna lyser med sin frånvaro – här är det ungdomarna som kommer till tals.
Bildspråket i kombination med ett mångsidigt musikval höjer seriens kvaliteter till nya nivåer. Den talade dialogen kompletteras med chatkonversationer som visas i teverutan som en central del av handlingen. I VÄNTAN på den fjärde säsongen åker jag till Oslo om en månad. Inte för ”Skams” skull utan för att hälsa på en kompis. Det blir säkert mycket snack om vänskap, relationer och ”hookande”.
Och jag tror bestämt att jag ska ta en selfie utanför Hartvig Nissens skole på Niels Juels gate.