Nej, de lämnas inte i fred
DET är alltså så att vi i medierna bedriver en hetsjakt på statsminister Juha Sipilä.
Vi förstår inte, och uppskattar inte, alla de uppoffringar han har gjort för att ge sig in och rädda Finland från att gå i konkurs. DET är alltså så att Finland präglas av själviskhet, motsättningar, pikande och av att beskyllningar att vara skyldig tills man bevisats vara oskyldig.
Vi i medierna har därtill en ironisk och till och med pikande och föraktfull hållning till de centrala aktörerna i samhället.
Detta säger den mycket erfarna centerpolitikern Sirkka-Liisa Anttila i sin blogg. VI utgår ifrån att hon är medveten om vad hon säger. Det blir lite tragikomiskt när hon frågar sig, som en knorr på kritiken mot medierna, vem som försvarar demokratin under Finlands 100 års jubileum.
Och inte blir det speciellt mycket bättre av att Anttila önskar att statsministern skulle få arbetsro.
Med det menar hon förmodligen att medierna borde lämna regeringschefen ifred så att han kunde göra sitt jobb.
”Putin har arbetsro. Här har vi demokrati med aktiva medier”, kommenterade genast De grönas Ville Niinistö, och tömde därmed pajazzon. ANTTILA – med bland annat ministererfarenhet, en lång bana som riksdagsledamot och vice talman och europaparlamentariker på sin cv – tycker nu att mediepådraget då det gäller statsministers eventuella jäv har varit för mycket. Det har hon all rätt att tycka, men hon har fel. MEDIERNA står upp för yttrandefriheten och demokratin i alla lägen, och framförallt då statsministern själv försöker styra medierna. Det är uttryckligen därför också Sipiläs regering och förehavanden granskas ingående.
Allt det här vet Anttila, om någon. Men nu är mycket av regertingspolitiken inne i ett känsligt skede, samtidigt som regeringen inte blir bättre av att det har börjat bubbla om ordförandeskapet i Sannfinländarna. SIPILÄ är en annorlunda statsminister som ser sitt arbete som ett projekt. Han är maxi- malt resultatdriven och processbunden. Det är inte fel. Det är bara en annan infallsvinkel än vi är vana vid.
De övriga partiledarna i regeringen verkar leda sina egna divisioner i Företaget Regeringen. Sipilä ser till att man håller kursen, men ger mycket liten vägkost i övrigt till sina divisionschefer. SUBSTANSMÄSSIGT kan vi hänga med, så långt det går, i allt det regeringen nu tänker förändra.
Då det gäller sammanhållningen och stämningen i samhället verkar statsministern bara bry sig då han uttryckligen inte har något annat val. Han låter regeringens human relations-chef sköta den biten. Det är bara det att det inte finns någon sådan person i regeringen. SIPILÄ har haft otaliga beställningar på att fördöma rasismen, intoleransen hatet mot svenskan bland sannfinländarna.
Han har haft otaliga beställningar på att kommentera och reda ut den moraliska skevhet som finns i nedskärningspolitiken. Inte ens då ärkebiskop Kari Mäkinen tog tag i ämnet stod Sipilä upp och motade illamåendet.
Så kanske en del av den ovädrade atmosfär Anttila känner helt enkelt kommer från regeringen själv? ANTTILA kan ha rätt i att samhällsklimatet har hårdnat. Det gör det alltid då samhället stöps om och då knackig ekonomi tvingar fram sparpolitik. De enorma reformer regeringen tänker sjösätta – ta bara vårdreformen och trafikbalken som exempel – är ett annorlunda sätt att tänka välfärdssamhälle på. DET betyder alltså inte att allting i dessa reformer är fel.
Det betyder bara att vi är ovana, ovissa och till och med rätt vilsna inför reformerna. Precis här behövs det någon som håller ihop gänget och pekar på hoppet.
Det borde vara statsministern, men det har blivit presidenten och kyrkans ledning. NYHETSMEDIERNA kommer inte alltid med klockrena leveranser, det ska medges.
Men att påstå att medierna skulle vara arroganta gentemot statsministern eller att vi idkar någon form av hetsjakt är så långt ifrån sanningen att det bara blir komiskt. BORDE vi bara ha tigit om företagskopplingarna?
Borde vi aldrig ha berättat hur en statsminister som tappade fattningen idkade påtryckning på riksdagens nyhetsbyrå Yle?
Borde vi sluta säga att mycket i trafikbalken är helt fel, och att det finns modeller på annat håll som lätt kunde kopieras? BORDE vi sluta analysera den oro kommunerna och vården känner inför vårdreformen?
Borde vi ta en paus i rapporteringen om nedskärningspolitiken tills statsministern har fått jobba färdigt – alltså han som bland annat lovade att inte skära i utbildningen och ändå gjorde det?
Och var det där sista ett uttryck för att vi pikar statsministern – då vi säger som det är?
Vem skulle vilja leva med tigande medier – förutom Sipilä och Anttila, då kanske? STATSMINISTERN är landets mäktigaste och mest offentliga person och ska definitivt inte ges någon arbetsro – tvärtom. Han ska granskas ännu mer ingående.
Medierna har varit ganska snälla med honom, om vi ska vara ärliga.
Vår roll är att hjälpa våra läsare förstå vad som händer runt dem.
De kryptiska formuleringar som bland annat statsministern kommer med måste översättas till ett begripligt språk så att vi alla förstår vad som är på gång. MEN det är förståeligt att en Anttila är oroad. En lång rad val närmar sig och regeringen applåderas väldigt, väldigt sällan.
Men det är förståeligt att en Anttila är oroad. En lång rad val närmar sig och regeringen applåderas väldigt sällan.