Att inte se höstacken för nålen

Sällan förebrår jag mig så mycket som då den sista matchen på lördagens stryktipskupong är spelad, och det varit min tur att sköta tipsgängets tippande.

Man sitter där med 9 rätt och undrar: Varför litade jag inte på min känsla att mittenlaget Preston, efter en fin insats i FA-cupen nyligen, skulle kunna slå topplaget Brighton? VARFÖR TRODDE jag att West Ham skulle vara i gungning mot Crystal Palace bara för att stjärnan Payet inte spelar?

Och varför i hela friden fick jag för mig att harvande Leicester skulle tända till hemma mot serieledarna Chelsea!? EFTERÅT framstår ju allting som så självklart.

Skulle jag bara gått på min intuition i den och den matchen, och hårda fakta i den och den matchen, skulle vårt tipsgäng nu sitta som kungar och fira 13 rätt –och boka den där omtalade resan till Bahamas. MEN DET ÄR som med nålen och höstacken. När man väl hittat nålen är det så lätt att tänka ”Varför sökte jag inte där genast!?”.

Samma kritik hör man ofta efter terrordåd i väst, där det visat sig att förövarna kanske varit inplockade för förhör ett par år tidigare, eller att deras namn i något skede förekommit på listor över folk som det gäller att hålla koll på. UTAN ATT TA ställning till om säkerhetstjänster ibland gjort bort sig så kan man konstatera: det är en sak att en person kanske funnits på en lista med 17000 namn, och en annan sak att –med fullbordat faktum, när personen slagit till– efterklokt konstatera att den och den personen borde man ha låst in för flera år sedan. NU KANSKE NI tycker att det är lite väl vilt att hoppa från stryktips till terrorism. Och det kanske det är.

Men jag är, för att knyta ihop resonemanget, glad att mitt letande efter nålen i höstacken bara gäller huruvida Burton Albion har en chans att kämpa sig till ett kryss borta mot Ipswich.