ÅA-forskare ska sjunga för påvens hov
Nina Kivinen får inte träffa påven men sjunger för hans närmaste krets.
Idag åker en delegation Åbobor till Rom och Vatikanen.
Åbos biskop Kaarlo Kalliala tar med sig levande musik på resan: Åbo domkyrkoförsamlings kör Cappella Cathedralis Turku åker med. I kören sjunger Nina Kivinen, universitetslärare och forskare vid Hanken vid Åbo Akademi.
– Vi kommer inte att sjunga för påven men nog för en del av hans närmaste krets, bland annat kardinal Koch, säger Kivinen. KAARLO KALLIALA kommer att träffa påve Franciskus. Det gör också några av de övriga medlemmarna i delegationen från Finland: Teemu Sippo, romersk-katolsk biskop och ortodoxa metropoliten Elia.
Syftet med resan är att främja ekumenik, samarbete mellan olika kyrkor.
Cappella Cathedralis Turku kommer att sjunga bland annat ur det som kallas Nordens äldsta sångbok, ”Piae cantiones” (latin, betyder Fromma sånger).
I ”Piae cantiones” klanger ekar både Finlands och Åbos historia: sångerna sägs ha sjungits redan av Katedralskolans elever på 1200- och 1300-talet.
–Vi ska bland annat sjunga ”Ramus virens” som är berättelsen om hur bonden Lalli på isen på Kjulo träsk dräpte biskop Henrik, som kom för att kristna finnarna, säger Kivinen. NINA KIVINEN har en gedigen personlig körhistoria. Hon har sjungit i Florakören, i Turun Linnan kamarikuoro och sjunger fortsättningsvis i Key Ensemble.
Nivån på sångarna i den relativt nya Cappella Cathedralis Turku är hög. Flera av sångarna sjunger också i Key Ensemble, klassad som en av de skickligaste finländska körensemblerna.
I Rom uppträder Cappella Cathedralis Turku 3-4 gånger per dag, under resan som börjar på tisdag och avslutas på söndag. Förutom ”Piae cantiones” ska kören fram- föra musik av bland annat Francis Poulenc och Arvo Pärt.
Dessutom har de övat in ”Signore delle Cime” – en smäktande italiensk bönesång, känd för åtminstone alla sångare i Florakören och Brahe Djäknar.
–Det blir fint att komma bakom kulisserna i staden och i Vatikanstaten. Då man åker på en resa där man har ett speciellt uppdrag upplever man helt andra saker än då man åker som vanlig turist, säger Nina Kivinen.
Någon bjud- eller arbetsresa är det ändå inte frågan om: körsångarna betalar sin resa och sitt uppehälle själva.
Dirigenter för Cappella Cathedralis Turku är Anu Åberg och Timo Lehtovaara. BOKEN. Alfred Backa är en del av den framgångsrika österbottniska trenden i humorunderhållningen. Först var det Ted och Kaj, sen var det KAJ och så var det Alfred Backa.
En teori är att det övriga Svenskfinland finner dem avväpnande på grund av deras intonation och vänliga och eftertänksamma utstrålning (fast till exempel Pleppo in action ju kunde vara allt annat än eftertänksam), en liknande approach som fått rikssvenskarna att falla för Mark Levengood utan att höra att han kan vara rätt elak. BACKABLEVKÄND för den stora publiken med sitt radioprogram ”Nittonhundranånting”, som fokuserade på händelser och föreställningar som mer eller mindre stadigt kun- de hängas upp på ett årtal. Nu har den talade genren översatts i en bok, ”Finland hundranånting 1917-2017”.
Det har blivit så kallad soffbordsbok med bilder och notiser om historiska händelser om Finland och världen under vårt lands självständighetstid. Och den går också händelserna lite i förväg och berättar om sådant som ännu inte hänt, som att Mexiko ockuperar USA och att statsminister Sipilä tvingas i exil i sin hemstad Vetil. BACKAS HUMOR sniffar lite på satiren, men den drar sig strax tillbaka. Kanske är det en reträttens humor, skapad av en generation som ser världen som mer eller mindre förlorad. Kanske är det ett heroiskt försök att försöka undvika den råa-