Ägghandlaren med stora bildrömmar
Har du hört talas om bilmärket ”Larson”? Det låter onekligen lite annorlunda. Inte alls i klass med sådana namn som Cadillac, Chevrolet, Buick eller Ford.
Men det var i alla fall så vår Profils bil hette. Det var visserligen bara ett arbetsnamn. Han tänkte hitta på ett bättre namn, så snart som han kommit igång med produktionen.
Det här var vår Profils stora dröm. Han ville försöka skapa en svensk personbil! Det blev en mycket svår uppgift. VÅR Profil hette Thorvald. Han hade ett förflutet som ägghandlare! Det jobbet hade han sysslat med under några år som ung, då han hjälpt sin far i hans grossiströrelse.
Thorvald hade emellertid lämnat äggen och skaffat sig andra och bättre jobb. Han hade en ekonomisk examen och hade så småningom avancerat till försäljningschef vid ett stort företag.
Men han hade inte kunnat släppa tanken på sin bil. Det här var i mitten av 1920-talet. Liksom många andra sneglade han mot USA, där många miljoner T-fordar rullat ut på vägarna.
Vår Profil var företagare. Han förstod sig på försäljning och affärer. Men han var inte någon teknisk expert. Lyckligtvis hittade han en sådan. Det var en ingenjör som hette Gustaf Larson, vars efternamn fick bli bilens namn under inledningsfasen. DET var 1924 som de inledde sitt samarbete. Larson visste en del om bilar och hade bland annat jobbat en tid som konstruktör på en bilfabrik i England.
Att sälja ägg är inte så svårt. Att konstruera en ny bil och sedan försöka sälja den är mycket värre. Thorvald ville bygga en helt svensk bil. Eftersom han var företagare blev han naturligtvis tvungen att försöka skapa sig en bild av den inhemska konkurrensen.
Den var lyckligtvis inte särskilt stor vid den här tiden.
Vabis i Södertälje hade tillverkat en del personbilar, men var på väg att sluta för att satsa enbart på lastbilar. THULINVERKEN i Landskrona hade svårigheter med sin bil Thulin typ A. Den hade en gammal konstruktion och var alldeles för dyr. Tillverkningen upphörde också 1928.
Johan Victor Svensons automobilfabrik i Nacka utanför Stockholm var inte heller något att bekymra sig för. Den hade aldrig kommit igång med någon biltillverkning, utan ändrat inriktning och i stället övergått till att bygga båtmotorer.
Nej, det var den utländska konkurrensen som var vår Profils bekymmer. Försäljningen av importerade personbilar i Sverige hade börjat öka. År 1914 hade den bara varit kring 700 bilar per år. Nu var den uppe i cirka 15000! DE båda kompanjonerna kavlade upp ärmarna och började jobba. Klokt nog behöll de sina ordinarie arbeten under den här första fasen. De fick jobba med ”Larson” på fritiden.
Man började i liten skala. En del av Larsons våning på Rådmansgatan i Stockholm förvandlades till ett ritkontor. Efter hand som delarna blev klara monterades bilen ihop på en verkstad på Hälsingegatan. Ett par andra ingenjörer och några studenter från KTH hjälpte till med arbetet. I juni 1926 blev bilen klar.
Det är dyrt att konstruera bilar. Vår Profil och Larson insåg att de inte skulle ha råd att fortsätta den vidare utvecklingen på egen hand. Därför överlät de sitt projekt till ett företag som hette SKF. Det var ett lyckat drag. SKF hade pengar. I samma veva bytte man också namn på bilen till något mer passande än det gamla arbetsnamnet ”Larson”. SKF lade hela projektet i ett särskilt dotterbolag, som fick samma namn som bilen. Vår Profil blev verkställande direktör i det nya bolaget och Larson blev teknisk chef. Produktionen startades upp i några tomma fabrikslokaler på Hissingen, som SKF köpt av ett konkursbo 1925.
Men det gick trögt för det nya företaget. SKF måste ständigt skjuta till nya belopp. Först 1944 lossnade det. Då lanserade företaget en ny bilmodell med beteckningen PV 444. Den blev en enorm framgång och kom efter en tid att betecknas som den ”svenska folkbilen”.
Vår Profil blev berömd genom sin insats. Han kvarstod som vd för företaget fram till 1956. Sedan blev han styrelseordförande. En post som han behöll till sin död 1962. Vem var han?