Sju glada husfärger...
...eller tre dystra?
Jag vet inte vad hotellnamnet Las Gracelas betyder men jag har bott mittemot det huset i tre veckor, i Playa del Inglés på Gran Canaria.
Jag har sett huset i morgonsol och kvällsskymning, med palmer vajande, blå berg i bakgrunden och en turkos swimmingpool skvalpande framför huset.
Det har alltid gjort mig glad att se på huset, och alltid lika fascinerad – sju färger! I orange och lila nyanser! Vem i all världen har fått en sådan idé? Och hur många försök behövdes innan de exakt rätta nyanserna hittades? DET vet jag inte. Däremot känner jag en islänning, Torsteinn Sivertsen, som bor i grannhuset. Och han tycker Las Gracelas är vackert.
– Jag gillar det. Många stannar för att ta bilder av det för ett liknande finns det väl knappast många av. Och det är lätt att förklara var jag bor eftersom alla som har sett det färggranna huset kommer i håg det, säger han. HUSET är alltså ett landmärke i byn. Och ett blickfång som inte har gjort bara mig glad utan många andra. Men så här färggrant behöver det inte vara för att glädja mig. I Karlstad i Sverigeblev det tvärstopp vid Värmlandsgatan – en helt vanlig gata med pastellfärgade hus. Ljust rosa, vitt, ljust gult, ljusblått. Vilken skillnad jämfört med gatans motsatta sida med de vanliga mörka murriga färgerna. OFTAST är det mörkt grått nuförtiden som ska användas då det byggs nytt. Modefärgen, visserligen, men inget som gör mig glad. Är det inte tillräckligt grått i Finland redan med det väder vi har? Har inga arkitekter och stadsplanerare invändningar?
Om inte, hur länge ska våra nya hus få gråa eller andra dystra kulörer?