Stafettkarnevalen närmar sig
Har aldrig tidigare hänt att alla skolorna, även de finskspråkiga, deltar i Stafettkarnevalen.
Ge mig ett K, ge mig ett I, ge mig ett M... klämmer hejarklacken i medan orangea och gula pomponger viftar i takt.
Solen gassar från en klarblå himmel och Kimitoöns genrep inför Stafettkarnevalen är i full gång. UNGEFÄR FEMHUNDRA elever har samlats i Amosparken. I år kommer alla Kimitoöns skolor att delta i Stafettkarnevalen.
Karnevalen ordnas på fredag och lördag i Åbo och lockar i år över 200 skolor. Att alla Kimitoöns skolor, även de finska, är med har aldrig tidigare hänt. TED JOHANSSON, Samuel Ginman, Zacharias Ek, Nico Salonen, Philip Qwarfordt och William Ek från Dalsbruks skola ska öva inför 12 X 80 mixed och intygar att de är redo.
– Både stämningen och formen är på topp konstaterar killarna och svarar på frågan om vad som ska bli roligast under Stafettkarnevalen så här:
– Att vara med och att vinna! ALICIA SJÖQVIST FRÅN Dalsbruks skola, Erin Eggert från Amosparkens skola och Joanna Wallenius från Västanfjärds skola tycker det är roligt att springa men att träffa andra är också skoj.
– Det är roligt att träffa kompisar som går i andra skolor, säger Sjöqvist. STAFETTKARNEVALEN är ett helt svenskspråkigt idrottsevenemang och finskspråkiga skolor är egentligen inte inbjudna.
Varje år görs det ändå undantag för några vänskolor och i år hör Taalintehtaan koulu och Kemiönsaaren keskuskoulu på Kimitoön till undantagen.
– Vi vill bjuda våra finskspråkiga elever och lärare på något unikt, sä- ger Kimitoöns bildningschef Mats Johansson. JUSSI MATTILA, klasslärare i Kemiönsaaren keskuskoulu är nöjd.
– Det verkar vara ett fint evenemang, säger Mattila och tillägger att man övat en hel del på växlingar. För många elever är stafettkonceptet nämligen helt obekant.
Anssi Hiltunen, som går i åk 5 i Kemiönsaaren keskuskoulu medger att det är nervöst.
– Jag spänner nog inför starterna och hoppas att jag inte ska göra bort mig. KIMITOÖN SATSAR I ÅR stort på Stafettkarnevalen. Enligt Johansson beror satsningen dels på att det är nära till Åbo och lätt för skolorna att delta i år och dels på att skolorna har som mål att samarbeta mer över språkgränsen.
– Det här är ett ypperligt sätt att samarbeta, säger Johansson och påpekar att det trots att det kan vara kämpigt att blotta sig i idrottsliga sammanhang också kan hända att man via idrott kommer nära varandra mycket snabbare än vad man annars skulle göra. ”KOM DET BEHÖVS STAMPARE” hörs det från hejarklacken medan Bo-Eric Ahlgren, fritidschef i Kimi-
toöns kommun, basunerar ut vilka skolor som står i tur att springa.
Hejarklacken klämmer i med nästa ramsa och längs med löpbanan hörs ivriga hejarop från väntande löpare: du orkar, du tar dig nog förbi.
– Det ser lovande ut, konstaterar Ahlgren som följer med hur eleverna klarar sig.
NÄSTAN VIKTIGARE än slutresultatet är ändå hela den långa process, med allt vad det innebär av löpträningar, ramsor som vaskats fram, stafettkarnevalsklubbar och övrigt samarbete, som skolorna deltagit i under de senaste månaderna.
– Att alla får vara med och att kanske intresset för idrott håller i sig, komprimerar Ahlgren det fina med årets karneval ur Kimitoöperspektiv.