När p-automater töms

STÖLDERNA av pengar ur parkeringsautomater i Åbo verkar ha varit mer omfattande än man trott. Ännu i vintras beräknade Centralkriminalpolisen att brottsvinningen hade varit cirka 875000 euro. När åtalen nu har väckts, har summan stigit till 1,6 miljoner euro.

Åbo stad har justerat kraftigt upp den summa som man beräknar att p-automatskurkarna farit iväg med. Det ska därför bli intressant att se hur man förklarar beloppet.

Hur pålitlig är kalkylen, då man tänker på att ingen under alla dessa år verkar ha reagerat på att det stjäls pengar? Det var faktiskt en slump att polisen råkade snubbla över en av många myntgömmor i samband med utredningen av ett annat fall. 1,6 MILJONER EURO är ingen dålig extra inkomst för den som arbetar med att tömma pmätare, också om det var många som delade på summan. Det hela hade tydligen dessutom kunnat fortsätta hur länge som helst. Staden hade ingen koll, trots att moderna p-automater rimligtvis borde vara utrustade med någon form av räknare för mynt och parkeringstider.

Det här känns besynnerligt , då man beaktar att Helsingfors stad avslöjade en motsvarande stöld av parkeringspengar för över tio år sedan. Där kom man skurkarna på spåret då data från p-automaterna inte stämde överens med de pengar som flöt in.

Varför har man inte haft samma koll på parkeringar och pengar i Åbo? DET VÄRSTA ÄR att stölder av parkeringspengar verkar vara något av en tradition i Åbo. Parkeringsmätare tömdes systematiskt redan i slutet av 1980-talet, berättade vattenverkets tidigare arbetschef Reijo Rosengren i en intervju för Iltalehti (18.11.17).

Han var själv med och redde ut ett senare fall, där pengar stals 1993–1994. Det avslöjades då man vid en bank i S:t Karins förundrade sig över vissa personers stora slantmängder. Inte heller då var det någon på staden som förstod vad som pågick.

Det fallet gick inte till polis och domstol, säger Rosengren till Iltalehti. Den tidens p-au- tomater var så primitiva att det inte fanns bevis för att ta det hela till rätten, enligt honom. Man utgick från vad de tre misstänkta berättade, och så nöjde sig staden med att de betalade en viss summa.

Trots den dåtida bristfälliga parkeringsmätartekniken är det ändå förbluffande att det kan finnas offentlig verksamhet där stora pengar rör sig utan att det hela bokförs på ett pålitligt sätt eller på annat sätt övervakas med exempelvis slumpmässiga kontroller. ROSENGREN SÄGER att han ”drog en lättnadens suck” då ansvaret för parkeringsmätartömningen flyttades från vattenverket 1996. Hans formulering tyder på att det var något ruttet i hela upplägget redan då.

Därefter var det dags för nya skurkaktigheter. Den härva som nu nystas upp ska ha sina rötter i 1990-talet, enligt undersökningsledaren, kriminalöverkommissarie Markus Laine. Frågan inställer sig: Gjorde Åbo stad något alls efter de avslöjade fallen av stölder på 1980- och 1990-talen? Fortsatte allt som förr, utan att någon fick ett övervakningsansvar?

Det här luktar verkligt illa. DET SÄTT SOM den aktuella härvan avslöjades är som tagen från en tevedeckare. Polisen gör ett tillslag och snubblar över en säck (!) med pengar. När ingen kan leverera en godtagbar förklaring, utvidgar polisen sin ut- redning. Med hjälp av en hund som är specialiserad på att nosa sig fram till pengar hittar polisen gömmor av de mest fantasifulla slag, bland annat i ett hustak, under takteglen (Ilta-Sanomat, 27.2).

Härvan har också satt fart på många rykten, bland annat om hur en av de huvudmisstänkta – en tidigare hockeyspelare på FMtoppnivå – lär ha varit känd för sin frikostighet då han var på krogrunda.

”Det här har inte varit världens mest bevarade hemlighet”, sade undersökningsledare Markus Laine till Yle (16.11.17). UTGÅNGSLÄGET för rättegången kan säkert sägas vara lovande för åklagarsidan, detta tack vare de pengar som man hittat. Rättsprocessen kommer därför säkert att fokusera mer på hur staden har räknat ut sin förlust och på hur stor delaktighet som gäller för alla de tio åtalade.

Eftersom polisen har hittat en hel del pengar och därtill belagt misstänktas egendom med kvarstad, så är utsikterna också goda för att staden äntligen ska få sina p-avgifter. DET VIKTIGA ÄR att inse att det inte räcker med en rättegång. Parkering betalas allt oftare med bankkort och mobiler, men det kan inte vara så att staden efter rättsprocessen sopar fallet med de försvunna mynten under mattan. Ledande juristen Kirsi Mononen vid Kommunförbundet anser att det sätt som staden har övervakat p-verksamheten ”inte varit av denna värld” (Yle, 16.11.17).

En intern utredning pågår. Enligt stadsdirektör Minna Arve är målet att hindra motsvarande brott i framtiden (det är väl det minsta man kan kräva). Åbo stad måste därtill noga reda ut hur allt gick till och var fel har begåtts – samt öppet gå ut med resultaten.

Åbo stad får inte heller försöka hemlighålla resultaten, som man försökte med rapporten om utredningen av vanvården vid Kuppis sjukhus. Förvaltningsdomstolen slog nyligen fast att den ska ges ut. Samma öppenhet ska gälla slutsatserna om p-automathärvan. Det hela luktar så illa att det måste vädras ordentligt. CENTERN. Väyrynen är alltså, om inget förutsett inträffar, tillbaka i Finlands riksdag om en knapp månad. Då har det avgörande politiska slaget om regeringens två stora reformer ryckt än närmare. Väyrynen har sagt sig stöda den ena (landskapsreformen) men tveka inför den andra (vårdreformen).

Regeringen, vars maktställning i riksdagen balanserar på en knivsudd, skulle förstås hellre ha haft en pålitlig centerpartist på Väyrynens stol. (...) ...hans oförutsägbara svirrande i en icke partipolitisk rymd bidrar säkert till regeringens nervositet och kan, i kombination med andra osäkerhetsfaktorer, få viss betydelse.

Och betydelse vill ju Paavo gärna ha. MORS DAG. Generellt sett är män som hör till cisnormen dåliga på att kämpa. Jag antar att det beror på att majoriteten av män i västvärlden inte på länge har behövt kämpa. Att kämpa i krig, man mot man, räknas inte. Jag menar kämpa för elementära rättigheter, sina egna rättigheter, kanske andras. Däremot är samma män bra på att klaga. Män skriver kolumner där de frågar varför ingen gör något för utslagna män eller varför ingen bryr sig om pappors rättigheter, men samtidigt gör de själva inget annat än skriver en kolumn. Att ta tag i och förändra strukturer, det är väl inte männens uppgift? Ofta hör jag män säga att de inte ens tror på strukturer. Utom när det gäller det strategiska förminskandet av pappors rättigheter. Då finns det minsann strukturer.

Men pappor, om ni vill ha mera rättigheter när det gäller era barn; ta då också er an mera skyldigheter.