Fantasin frodas i filmen om ponnyn och duvpojken
FILMEN. Det är sensommar och Mai är sju år. Mai är vild och fri, hon identifierar sig med en ponny. Hon rör sig och låter som en ponny, hon bär en mask förställande en mule. Mai kallar sig Poni. Men sommaren närmar sig sitt slut och – skolstart! Knappast får man vara en ponny i skolan? ISAMMAHÖGHUS i Helsingfors bor skolans rektor, även han på sommarbete. På gården finns en container. Poni och rektorn sysslar turvis och parallellt med återvinning. Poni hittar allt möjligt av värde, men vad samlar stränga och pedantiska rektorn på, i sitt garage? NÄR ÅNGESTEN är nära landar en duva vid containern. En duva som kan prata människors (och hästars) språk. En duva som ser ut som en dåligt sminkad skådespelare. Barnboken ”Puluboi ja Poni” av Veera Salmi är en sagobok, i sagor kan duvor prata fritt. Mari Rantasila har i filmatiseringen valt att illustrera barnets, barns fantasier, skickligt och trovärdigt, fram till duvan. Duvans upptåg är fantas- tiska och roliga, men duvan/människan blir alltmer enerverande. Det är inte skådespelaren Aapo Puustis fel, det är filmmakarna som satsade fel. ”Karlsson på taket”, han kunde fly- ga han. Duvan inte, men båda är ack så anarkistiska. FLICKAN SOM KALLAR SIG Poni lär sig av sin fantasivän hur viktigt det är att leka, i alla åldrar, hur berikande en fantasi utan gränser är och bör vara. Poni kan i sin tur lära de vuxna, föräldrar och skolans rektor konsten att leka och fantisera (och att återvinna), befriande. Alla fantiserar, men filmatiseringen begränsar publikens fantasi. Däremot serveras vuxna (framför allt föräldrar som är en viktig målgrupp) smarta metaforer med symbolik. FINSK BARNFILM blir bättre år för år, det är inte länge sedan det mesta i genren var pinsamt. Finsk film har lärt sig närma sig barn, prata med barn och handleda unga skådespelare. Skådespeleriet har de senaste åren varit av hög internationell klass. Jenni Lausi som Poni i ”Ponny och Duvpojken” är charmerande. Mari Rantasila har gjort film förr (tre ”Risto Räppääjä” och thrillern ”Henkesi edestä”). Hon kommer bra överens med professionella skådespelare ävenså; Anna-Maija Tuokko som orolig mamma och Santtu Karvonen som pappan som borde göra något. Seppo Haltunen tolkar på ett vitsigt sätt rektorn som genomgår en metamorfos.
Och som sagt, det är inte Aapo Puustis fel att duvan blev fel.