Inför framtiden
En välprövad sanning är att vi skall leva i nuet. Trots det självklara i påståendet så är det ändå vanligt att vi fastnar vid händelser i det förflutna och/eller att börja oroa oss för framtiden. Men nuet är den tid vi lever i och faktiskt kan påverka. Vi väljer vad vi gör stund för stund. Om vi sedan tar en paus eller sätter igång med något nytt. Inom den kyrkliga traditionen med mässa och meditation är det centrala att öva upp förmågan till närvaro i nuet. Mötet med medmänska och Gud sker i närvaron och nuet. NU MITT I trädgårdens växtperiod och inför den kommande hösten konstaterar jag som många andra att det har varit hett och torrt den här sommaren. Ja mycket mer än det vanliga. Hur räcker vattnet till? Spekulationerna om klimatförändringen nu syns på detta sätt är naturligtvis i gång. Frågan om vad vi kan göra är aktuell. Är det möjligt att ändra kurs och kan vi göra något åt framtidens hotbilder. Är en förändring möjlig? Knappast något är svårare för oss människor än att förändra vårt beteende. De invanda spåren av konsumtion och vanor förändras vanligtvis långsamt och av nödtvång så att vi anpassar oss. Eller kan vi hoppas på att förnuftet och känsla kan åstakomma nedskärningar av utsläpp och onödig konsumtion? INOM DEN kristna trosföreställningarna har det alltid funnits en etisk dimension som kan beskrivas med ordparet måttlighet och förnöjsamhet. Hållbar livsstil och andlighet förenas i dessa ord. Liksom också tanken på att den som har ett överflöd skall dela med sig åt den som saknar det nödvändi- ga. Tillväxten kan inom det sammanhanget beskrivas inte enbart som en materiell tillväxt. Tillväxten har en ickemateriell andlig dimension. Den kan vara såsom en metafor kring Gudsriket. Gudsriket är såsom en surdeg. En kvinna tar en del surdeg och bakar in nytt mjöl i den. Till slut blir hela degen syrad. Tillväxten består av en förändrad kvalitativ aspekt. Om vi kunde väga och mäta kärlek och omtanke in i våra ekvationer så tror jag att en sådan tillväxt är önskvärd och eftersträvansvärd. TILLVÄXTEN AV måttlighet och förnöjsamhet sker på bekostnad av egoism och protektionism. Rädslan för vad som skall hända i framtiden kan på ett paradoxalt sätt driva fram en nödvändig förändring mot ökat samarbete och omtanke om jorden och allt levande. Nu är tiden att börja.
Pax et bonum.