Åbo Underrättelser

Gör ta­pe­ter med200 år gam­mal tek­nik

Ta­pet­mu­se­um, konst, me­ra järn­vägs­hi­sto­ria och god mat mö­ter ÅU i det sista stop­pet på räl­sen.

- Arts · It · Sedan · Dresden · Germany · Scarlett Johansson · Meryl Streep · Hugh Grant · Christopher · Robin · Winnie the Pooh · Emmett Till · Debbie Harry · Valkeakoski · Tom Welling · Florence Foster Jenkins · Ben Foster · Lynn Jenkins · Faye Grant · Amy Grant · Warren Christopher

Åbo har en stark kon­kur­rent i ka­te­go­rin ”sta­den med den fu­las­te tåg­sta­tio­nen av al­la” – To­i­ja­la.

I halv­so­van­de till­stånd i tå­get läg­ger man kanske in­te mär­ke till den. Fullt va­ken gör man det. Var­för en mörk­brun te­gel­bygg­nad?

Men vi le­ver med det och tar oss in mot stan. DAGENSFÖRS­TA stopp är tapetmusee­t. Det, samt järn­vägs­mu­se­et, är de två se­värd­he­ter som al­la jag träf­far i dag re­kom­men­de­rar för tu­ris­ter.

Jag ser in­te in­gång­en där jag par­ke­rar bi­len och vand­rar där­för fel väg runt det mas­si­va, slit­na trä­hu­set.

Runt krö­ken fly­ter Na­h­ki­a­lan­jo­ki som ut­myn­nar i sjön med sam­ma namn. Här finns ett av­kopp­lan­de pro­me­nad­stråk och en del av Näkymä 2018-ut­ställ­ning­en som ord­nas på or­ten för sjät­te gång­en i år. JAG PAS­SE­RAR en te­gel­bygg­nad med ta­ket och störs­ta de­len av väg­gar­na bort­riv­na. Bakom den finns yt­ter­li­ga­re en bygg­nad.

Någ­ra skogs­djur stir­rar på mig från väg­gen.

Tur­samt nog hål­ler de ro­sa hjär­tan i si­na tas­sar.

Mål­ning­ar­na, ock­så de en del av ut­ställ­ning­en, fa­sci­ne­rar ock­så två asi­a­tis­ka kvin­nor som plöts­ligt dy­ker upp bakom mig. En stund står vi tys­ta bred­vid varand­ra, se­dan för­sö­ker jag in­le­da en kon­ver­sa­tion, men det le­der ba­ra till att kvin­nor­na för­svin­ner li­ka kvickt som de dök upp. PÅ AND­RA SI­DAN ån går en äld­re man med en rygg som på­min­ner om Har­ry Pot­ters när Vol­de­m­ort tving­ar ho­nom att bu­ga.

Han stan­nar och står stil­la ett tag, sam­ti­digt som han ges­ti­ku­le­rar för sig själv. Se­dan fort­sät­ter han i mak­lig takt. TILL SIST HIT­TAR jag mu­se­ets dörr som är öp­pen. En vit plan­ka bloc­ke­rar öpp­ning­en.

På väg­gen står en upp­ma­ning om att ringa ett visst te­le­fon­num­mer om man har frå­gor. Jag ring­er, och får be­kräf­tel­se på att det är okej att gå in. KANSKE ÄR det den kvä­van­de het­tan som spö­kar, kanske är det den un­der­ba­ra tyst­na­den. Men jag kän­ner mig väl­kom­men.

De två plasti­ga ar­bets­kläd­da doc­kor­na i män­ni­skostor­lek som stir­rar tomt ut i luf­ten har knap­past med sa­ken att gö­ra. DOCKORNAVI­SAR hur fa­briks­ar­be­tar­na såg ut när ta­pet­fa­bri­ken grun­da­des, år 1930. Man­nen som vak­tar den gam­la ta­pet­pres­sen – mu­se­ets all­ra förs­ta, till­ver­kad i slu­tet av 1800-ta­let i Dres­den, Tyskland – i all evig­het fram­ö­ver ser bå­de smut-

sig och uttrå­kad ut.

Det är stor skill­nad på doc­kor­na och de verk­li­ga män­ni­skor­na som fi­gu­re­rar på ett för­sto­rat fo­to­gra­fi på väg­gen. De ser stol­ta och lyck­li­ga ut. FAMILJEBOL­AGET Pihl­gren ja Ri­to­la är fort­fa­ran­de verk­sam­ma med sin ta­pet­fa­brik, som lig­ger i bygg­na­den in­till mu­se­et.

De gör ta­pe­ter med en unik, näs­tan 200 år gam­mal tryck­tek­nik som kal­las ro­ta­tions­tek­nik. De har eg­na möns­ter, men gör även ta­pe­ter som de­sig­nats av bland an­nat Rut Bryk, Yki Num­mi, Erik Bru­un, Lisa Johansson-Pa­pen, Bir­ger Kai­pi­ai­nen och An­nik­ki och Il­ma­ri Ta­pi­o­vaa­ra.

EN OR­SAK TILL att ta­pet­fa­bri­ken grun­da­des just här kan va­ra de go­da kom­mu­ni­ka­tio­ner­na med Val­ke­a­ko­ski vars pap­pers­fa­brik grun­da­des re­dan på 1800-ta­let.

– Där­i­från kom allt pap­per förr, sä­ger So­fia Wel­ling som job­bar vid fa­bri­ken.

Hon sva­ra­de i te­le­fon ti­di­ga­re och be­rät­tar att mu­se­et har få gäs­ter, men of­tast åt­minsto­ne nå­gon var­je dag un­der som­ma­ren.

Wel­ling be­rät­tar att de­ras älds­ta ta­pe­ter görs för hand av tyg som an­das och pas­sar spe­ci­ellt bra till äld­re hus, ex­em­pel­vis herr­går­dar. TA­PE­TER­NA KÖPS av pri­vat­per­so­ner, och ex­por­te­ras ut­om­lands, mest till Cen­tra­leu­ro­pa. De har även an-

vänts i fle­ra fil­mer.

De mest kän­da är kanske fins­ka ”Okänd Sol­dat” och ”Flo­rence Fos­ter Jenkins” (från år 2016 med Me­ryl

Streep och Hugh Grant). I höst kom­mer ta­pe­ter från ta­pet­fa­bri­ken att sy­nas i ”Christop­her Robin”, en film ba­se­rad på böc­ker­na om Nal­le Puh.

VI KI­KAR IN i den öde fa­bri­ken, vars per­so­nal har se­mes­ter just nu. Hit bru­kar tu­ris­ter­na in­te ha till­trä­de, men det är möj­ligt att ord­na ifall nå­gon är ny­fi­ken.

Wel­ling vi­sar den ti­o­tals me­ter långa de­len där ta­pe­ter­na bru­kar hänga på tork. Utrym­met vi­sar att det är frå­gan om en rätt stor pro­duk­tion.

I ett hörn står någ­ra färg­pyt­sar med röd och blå färg.

– De ko­bolt­blåa och de klar­rö­da fär­ger­na är vå­ra sig­na­tur­fär­ger, sä­ger Wel­ling. JAG LÄM­NAR tapetmusee­t med en känsla av att jag vill kom­ma till­ba­ka.

Kom­bi­ne­rat med Näkymä-ut­ställ­ning­en, det fi­na väd­ret samt ett be­sök till ta­pet­fa­bri­kens bu­tik som lig­ger någ­ra hund­ra me­ter bort är det en la­gom kul­tu­rellt an­sträng­an­de och in­tres­sant upp­le­vel­se. MA­GEN SKRI­KER ef­ter mat och jag styr ko­san mot cent­rum. Till skill­nad från Lo­i­maa och Hump­pi­la har To­i­ja­la en tyd­lig kär­na – el­ler åt­mins-

to­ne känns det så för den som be­sö­ker sta­den.

Det är aning­en kne­pigt att svänga rätt på bå­da si­dor­na om bron som kor­sar tåg­spå­ren.

Gps:n sä­ger en sak, verk­lig­he­ten en an­nan. Det går bra se­na­re på da­gen, men just nu är jag så hung­rig att jag läm­nar den kva­va bi­len och går till cent­rum. JAGHARLÄST på so­ci­a­la me­di­er att To­i­ja­la är en trev­lig stad att bo i ef­tersom allt är på gångav­stånd – bå­de stör­re livs­me­dels­af­fä­rer och re­stau­rang­er, café­er samt ba­rer.

Det vi­sar sig stäm­ma. Det är en li­ten ort, men det känns som om al­la får rum här.

JAG VÄL­JER en re­stau­rang en­dast ef­tersom den har den trev­li­gas­te ute­te­ras­sen.

Per­so­na­len är trev­lig den ock­så och upp­ly­ser mig ge­nast om att den stek­ta ström­ming­en näs­tan är slut, men att den er­sätts med fisk­bul­lar.

In­te kanske det jag tänk­te mig, men okej, det är buffé med ovan­ligt färs­ka och välsma­kan­de grön­sa­ker – och en lå­da med färs­ka ana­nas­ski­vor. ETT GLATT och rejält för­fris­kat dam­gäng klam­par in.

– Öl tar vi väl till lun­chen, ro­par den ena.

Jag rof­far has­tigt åt mig de fi­nas­te ström­ming­ar­na som finns kvar.

 ??  ??
 ??  ?? LOK. To­i­ja­la är, pre­cis som Lo­i­maa och Hump­pi­la och många and­ra mind­re or­ter, be­ro­en­de av go­da kom­mu­ni­ka­tio­ner. Tåg­ba­nan är och var en av dem. Den­na ståt­li­ga grej hit­tas i järn­vägs­mu­se­et.
LOK. To­i­ja­la är, pre­cis som Lo­i­maa och Hump­pi­la och många and­ra mind­re or­ter, be­ro­en­de av go­da kom­mu­ni­ka­tio­ner. Tåg­ba­nan är och var en av dem. Den­na ståt­li­ga grej hit­tas i järn­vägs­mu­se­et.
 ??  ?? LÄNGS BA­NAN. ÅU tar sig an de tre plat­ser­na där tå­gen of­tast stan­nar mel­lan Tam­mer­fors och Åbo. Re­por­ta­get om Lo­i­maa pub­li­ce­ra­des 7.7 och om Hump­pi­la 28.7.
LÄNGS BA­NAN. ÅU tar sig an de tre plat­ser­na där tå­gen of­tast stan­nar mel­lan Tam­mer­fors och Åbo. Re­por­ta­get om Lo­i­maa pub­li­ce­ra­des 7.7 och om Hump­pi­la 28.7.
 ??  ?? I TAPETMUSEE­T. Bo­la­get Pihl­gren ja Ri­to­la i To­i­ja­la gör fort­fa­ran­de ta­pe­ter med den uni­ka, näs­tan 200 år gam­mal tryck­tek­ni­ken som kal­las ro­ta­tions­tek­nik. De dri­ver ock­så tapetmusee­t med histo­ria över dess verk­sam­het. Läs me­ra om So­fia Wel­ling och de...
I TAPETMUSEE­T. Bo­la­get Pihl­gren ja Ri­to­la i To­i­ja­la gör fort­fa­ran­de ta­pe­ter med den uni­ka, näs­tan 200 år gam­mal tryck­tek­ni­ken som kal­las ro­ta­tions­tek­nik. De dri­ver ock­så tapetmusee­t med histo­ria över dess verk­sam­het. Läs me­ra om So­fia Wel­ling och de...
 ??  ?? OANSENLIG BYGG­NAD.
Men in­u­ti ryms fle­ra tåg och mäng­der av histo­ria.
OANSENLIG BYGG­NAD. Men in­u­ti ryms fle­ra tåg och mäng­der av histo­ria.
 ??  ?? GAM­MAL­DAGS TÅGVAGN. Den här går man ige­nom för att kom­ma till bil­jett­kas­san vid järn­vägs­mu­se­et.
GAM­MAL­DAGS TÅGVAGN. Den här går man ige­nom för att kom­ma till bil­jett­kas­san vid järn­vägs­mu­se­et.
 ??  ?? IM­PO­NE­RAN­DE KONST. Näkymä-ut­ställ­ning­en i To­i­ja­la åter­kom­mer var­je som­mar, och de oli­ka ver­ken är minst sagt spe­ci­el­la.
IM­PO­NE­RAN­DE KONST. Näkymä-ut­ställ­ning­en i To­i­ja­la åter­kom­mer var­je som­mar, och de oli­ka ver­ken är minst sagt spe­ci­el­la.
 ??  ?? UND­VIK ONÖDIG VAND­RING. Gam­la ti­ders in­for­ma­tions­tav­la om gott be­te­en­de på tå­get.
UND­VIK ONÖDIG VAND­RING. Gam­la ti­ders in­for­ma­tions­tav­la om gott be­te­en­de på tå­get.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland