Nästa steg är öst

Jag minns när jag flyttade till Helsingfors för att studera och någon faktiskt var stolt över att hen aldrig varit längre norrut än till Vasa.

Jag har bott i Vasa och Åbo sedan dess, samt tillbringat ett halvår i Tjeckien.

Lyssnade nyligen på Gunvor Kronmans sommarprat om alla platser hon sett i sitt arbete – rekommenderas, bäst av de tre jag lyssnat på hittills – och insåg som jag brukar ibland: Jag har inte sett mycket.

Nu gäller det att förstå en sak. Jag vill inte åka till Indien och tälta, jag vill inte åka till Sydamerika eller valfritt annat land långt borta, för att inbilla mig att jag ”upptäcker mig själv”.

Okej, får jag resan i present så tackar jag troligen och tar emot, såklart. Men det lockar inte mig det minsta.

Upptäcka sig själv kan man göra var som helst.

Det som är mera intressant då man reser är att faktiskt försöka förstå sig på människorna man träffar och se vad folk gör för att överleva.

Försöka förstå sig på samhället. Utan att dra för stora slutsatser.

I den vevan kanske man upptäcker ”sig själv” – eller hittar något att jämföra sig med.

Det finns ingen chans att jag skulle förstå mig på Loimaa, Humppila och Toijala efter dessa tre endagarsbesök. Jag har sett och förstått några smulor och fått nya bekantskaper.

Jag har sett delar av helheten och vill fortsätta se. Det tycker jag du ska göra också. Ta tåget, ta cykeln, ta bussen och upptäck!

Man behöver inte åka långt för att se nytt.

Eller för att citera min väns pappa då vi kuskade 17 kilometer mellan Jakobstad och Socklot en gång i veckan i flera års tid: Jag försöker se något nytt varje gång. Ett nytt träd, ett nytt hus, en speciell buske.

För min del går nästa resa inom Finlands trygga gränser österut.

Där har jag inte sett någonting.