Ännu hörs några skratt i låsfabriken
» Några är kvar på jobb i Björkboda. Under hösten töms fabriken. Sedan har Kimitoön en stor arbetsgivare färre.
Ännu hörs det några skratt i fabrikshallen i låsfabriken i Björkboda. Visserligen är bara dryga tiotalet kvar på jobb, och naturligtvis är besvikelsen stor över att fabriken stängs. Men ändå blir det lite skämtande då några av de kvarvarande möts.
– Vi har ju övat i åtta år nu på hur det känns om fabriken stängs så vi var inte oförberedda. Ändå är det konstigt hur besvikelsen försvinner då tiden går. Så ilskna som vi var över Abloys beslut att lägga ner den här enheten, vi såg ingen orsak att göra det, säger Peter Lindberg. Kaj Johansson, som har 46 år i låsfabriken bakom sig, säger att humorn hjälper, och att man inte kan förstöra sig själv genom att gå och vara arg hela tiden.
DE ANSTÄLLDA I FABRIKEN har protesterat – genom att komma på jobb. En unik sammanhållning och kämparanda har hållit i gång hela gänget under alla år av nedskärningar, samarbetsförhandlingar och stängningshot.
– I annat fall hade fabriken stängts för länge sedan. Nu vet eventuella kommande arbetsgivare i alla fall att det finns pålitligt folk här, om det behövs anställda, säger Johansson.
NÅGRA FÖRETAGARE har hört av sig men ingen har ännu kommit till skott, så det är oklart om det blir någon verksamhet i fabriken (som har cirka 7000 kvadrameter fördelat på flera hallar) efter Abloy.
De som ännu jobbar kvar här har arbete kanske till slutet av september med vissa lås. Sedan återstår att tömma fastigheten. Det kan ta hela hösten, säger Jouni Haapanen som i många år var fabrikschef här.
Redan har tiotals långtradare kört material från Björkboda till Joensuu dit Abloy nu koncentrerar sin låstillverkning i Finland.
STÄNGNINGEN AV Björkbodafabriken betyder att 50 arbetsplatser försvinner men kringeffekterna berör många fler. Underleverantörs- och sommarjobb försvinner.
– Dessutom försvinner möjligheten för yrkesskolornas studerande att göra prao här, säger Leif Gustafsson.
Johansson påpekar att många också har blivit ingenjörer efter sin tid i Björkboda.
Dessutom har de kunnat göra slutarbeten med mera på svenska. HAAPANIEMI TILLÄGGER att bland annat traverser samt bord för montering eller hopsättning av lås blir kvar i fall någon ny företagare skulle behöva sådant för någon ny produkt. Också kontorsmöblerna blir kvar.
En del maskiner körs till Joensuufabriken eller säljs till underleverantörer. De anställda får chans att köpa vissa verktyg och redskap.
AV DE CIRKA 50 som jobbade i fabriken i februari då stängningsbeslutet kom så har bara några få fått nya jobb, då med långa sträckor att pendla.
Tre har flyttat eftersom de nya arbetsplatserna ligger längre bort än inom pendlingsavstånd från Kimitoön.
– Kanske man kan säga att cirka 40 ännu söker nytt jobb, säger Martti Kanervisto och Kenneth Lindblom, förtroendemän för tjänstemännen respektive Metall-medlemmar.
EN AV DEM som gärna skulle hitta nytt jobb är 58-årige Henrik Sjöholm.
– Jag har sökt jobb i Skinnarviks militärdepå, i Keramias tegelfabrik och vid kommunen men ännu inte fått något. Så tillsvidare jobbar jag kvar i Björkboda. Egentligen skulle jag inte alls bli här men jag började trivas så bra att jag nu snart i 40 år har varit här, säger han.
I SNART 33 ÅR har Peter Nabb jobbat i låsfabriken, i andra generationen dessutom, men nu blev han tvungen att söka nytt jobb.
– För en 55-åring är det inte så lätt. Jag fick ändå rätt snabbt nytt jobb vid en av låsfabrikens underleverantörer. Men den nya arbetsplatsen finns i Vanda så jag måste flytta dit, jag blir veckopendlare. Och kommer att vara tvungen att köra hela Ring III morgon och kväll. Att köra till Björkboda har varit betydligt smidigare. Och arbetsgemenskapen, den kommer jag att sakna, säger han.