Judiska motiv i rysk prosa – skruvad humor och beska droppar
BOKEN. Rysk samtida litteratur, hur ser den ut och var finns den tillgänglig för den som inte läser ryska? Läser man svenska har man tur, det rikssvenska förlaget Ersatz har en kontinuerlig utgivning av rysk skönlitteratur, och man har också gett ut några presenterande antologier.
FÖR FEM ÅR sedan kom antologin ”Cirkelns kvadratur” med tio prisbelönta författare. Urvalet var gjort av Olga Slavnikova, själv författare och ordförande för Debutpriset som instiftades vid millennieskiftet med privata fondpengar.
Där fick man ta del av tendenser i den postsovjetiska litteraturen, dragningen mot det dokumentära och journalistiska, men också bekanta sig med litterära scener långt från metropolerna. Finlandssvenska Kristina Rotkirch var en av översättarna i antologin.
REDAN 2008 var hon redaktör för en samling ryska kärleksnoveller, ”Att begrava en ängel” som kom ut i delupplaga i Finland. Det var vildsinta och sublima texter om känslans olika uppenbarelseformer och många stiftade en första bekantskap med författare som Nina Sadur eller Viktor Pelevin just här.
Det eminenta översättarsällskapet utgjordes förutom Rotkirch av Janina Orlov och Ben Hellman. De återkommer i den färska antologin ”Strykjärn och diamanter” som har undertiteln ”Judiska berättelser i samtida rysk prosa” och kompletteras av Emma-Lina Löflund och Elizabeth Marschan. Alla kommer från Finland, det kan vara värt att noteras.
DET JUDISKA är ett komplicerat motiv i ett land där det varit eftersatt. Under sovjettiden fanns diskriminering av judar inte i teorin men nog i praktiken. I Sovjetiska pass måste man uppge ”nationalitet”, vilket var lika med etnicitet. Judiskhet innebar att många vägar till exempel inom utbildningen var stängda för en.
Det här är centralt i till exempel Aleksandr Kabakovs novell ”Vandraren”, som anspelar på motivet ”den vandrande juden”, men det gestaltar sig i en flykt från judedefinitionen som begränsande och tillbakahållande, från antisemitismen som maskinerar definierandet och från människor som i vardagen slänger ur sig rasistiska kommentarer.
KABAKOVS NOVELL har ett ganska ljust och hoppfullt slut. Sådana ska man i regel inte vänta sig, satir och skruvad humor kan man i stället få i rejäla mått, bitterhetens beska droppar också. Titelnovellen ”Strykjärn och diamanter” är av Nina Sadur, som började sin bana som dramatiker med dragning åt det absurda.
Med bestämda penseldrag målar hon upp tavlan av de klantigt hoppfulla som tänker utvandra och omsätter sina tillgångar i diamanter, och de som tänker förhindra det och lägga vantarna på rikedomen. Det är skrivet på en effektfullt distanserad prosa där ingen part blir förskonad, allra minst läsaren. MÅNGA FÖRFATTARE är födda på 1940- och 1950-talet, men det finns också några yngre, som har en annan temperatur i sin expressivitet, till exempel Aleksandr Snegirjov, som poängterat att den dominerande medievärlden ställer nya krav på litteraturen: den ska strunta i utvikningar och redundans och vara förtätad och direkt.
”Trettondagskyla”, som han bidrar med i antologin, handlar om spänningen mellan tradition (exemplet är trettondagsdoppet i isvak ortodoxa ryssar företar sig till minne av Jesu dop i Jordan) och modernt liv med nätdejting och märkeskläder. Novellen har en robust styrka och ett högt tempo, men undertexten tappar aldrig taget om personernas reaktioner och (oftast väl dolda) emotioner.
Titelnovellen är av Nina Sadur, som började sin bana som dramatiker med dragning åt det absurda. Med bestämda penseldrag målar hon upp tavlan av de klantigt hoppfulla som tänker utvandra och omsätter sina tillgångar i diamanter, och de som tänker förhindra det och lägga vantarna på rikedomen. Det är skrivet på en effektfullt distanserad prosa där ingen part blir förskonad, allra minst läsaren.
JUDISKA MOTIV har inte haft tillträde till den moderna tryckta litteraturen förrän efter perestrojkan, men sedan dess har ett stigande intresse för judisk historia och judiska uttryck setts i Ryssland. Ett judiskt museum har invigts i Moskva (Putin var med där!). Samtidigt känner man att antisemitismen kanske bara är satt på paus; just nu är det andra minoriteter som är föremål för aggressiva fördomar. I en radiointervju tidigare i sommar understryker Kristina Rotkirch det omvälvande i förändringarna som skett efter perestrojkan.
Där får man också en inblick den judiska befolkningens utveckling i omfång under hundra år. I början av 1900-talet hade Ryssland världens största judiska befolkning (5 miljo- ner!), nu är man nere i 200 000. I staten Israel finns i stället en stor population ryska judar, som gärna vill ha kvar sin ryska kultur.
I DET SPÄNNINGSFÄLTET rör sig till exempel Dina Rubinas författarskap. I antologin medverkar hon också med novellen ”Ljubka”, som utspelar sig i tiden före Stalins död, då rykten om att judiska läkare ville förgifta hederliga ryssar tog fart och fick tragiska konsekvenser.
Alla antologins författare skriver inte direkt inifrån en egen judisk erfarenhet. Till exempel Andrej Bitov utgår ifrån ett ”majoritetsperspektiv” i ”En läkares begravning”, där en älskad och uppskattad familjemedlem lever ett helt liv utan att de närmaste bryr sig om att notera hennes ursprung och släktingar. De sluter upp på begravningen där hela den tysta tudelningen blir uppenbar. Det är ett drabbande perspektiv som kan inkludera också andra minoriteters erfarenheter i majoritetssamhället.
KRISTINA ROTKIRCH inleder boken med presentationer av de inalles tjugo författarna. De är kortfattade och skissartade men täcker sammantaget massor av information. De säger också något om det litterära klimatet i Ryssland nu. Och hela antologin ”Strykjärn och diamanter” är guld.