Perspektiv på öar
PPLATS#1
•
Fotocentrum Peri
•
3–26.8.2018
KONST. PPLATS #1 är en utställning som komplementerar publikationen PPLATS första nummer med temat ö. Publikationen finns tillgänglig i utställningen på Ipads. Den består av texter, visuella konstverk och ljudverk. Texterna är så långa och en del så invecklade att en knappast orkar läsa dem i utställningen, men så är det väl inte meningen heller. En kan fortsätta läsa hemma.
Några av konstverken i publikationen, inklusive ljudverket, finns med i utställningen PPLATS #1 som är kuraterad av fotografen Nayab Noor Ikram. Verket som först drar till sig blicken är en uppblåsbar pool i mitten av rummet. Den är gjord av medskaparen till publikationen PPLATS, formgivaren Fredrik Enges.
ETT ANNAT VERK som pockar på uppmärksamhet, på ett otrevligare sätt, är Emma Heidarsdóttirs videoperformans.
En ser inte verket genast, men det irriterande ljudet av en lövblåsare hörs hela tiden. Ljudet står i kontrast till atmosfären i Fotocentrum Peri där naturligt ljus flödar in genom takfönstren. Utan lövblåsaren skulle det antagligen bli för sakralt.
ALEX BACKSTRÖM filosoferar om öar ur ett existentialistiskt perspektiv i sitt ljudverk. Kontentan är att öar inte finns, endast definitionen av öar. Öar är trots allt inte fritt flytande stenar i vatten, utan de sitter fast med resten av landmassan. Det finns dessutom temporära öar och artificiella öar.
DET FINNS OCKSÅ en ö bestående främst av plastskräp i Stilla Havet. Åbobaserade bildkonstnären Camille Auers verk i am trash island har gett ön en röst och den är inte sympatisk.
Elena Aya Bundukaris och Karl Henrik Edlunds infallsvinklar till temat är lite mer svårtydda. Jag upplever att Edlunds fotografier refererar till John Donne, ”Ingen människa är en ö”, liksom öar är en del av jordmassan är människor en del av mänskligheten.
Noor Ikram har skapat en fungerande helhet
BUNDUKARIS TECKNING och fotografier i utställningen står i bjärt kontrast till varandra. Teckningen är avskalad och naivistisk medan fotografierna undersöker naturen nästan pornografiskt. Här finns en lust att dissekera flora och fauna för att komma närmare inpå dem.
Noor Ikram har skapat en fungerande helhet med utgångspunkt ur publikationen. Utställningen blir en ingångsport till publikationen. Snarare komplementerar de varandra än att den ena skulle vara av större vikt än den andra.