Post-it lappar

Har du någon gång tänkt att du har gott om tid och sedan plötsligt har du absolut ingen tid?

När jag bodde ensam hade jag tid hur mycket som helst, bara jobbet och mig själv att tänka på. Under den tiden hade jag ett otroligt minne, jag använde inte postit lappar, telefonen pep inte hela tiden med påminnelser och kalendern hade jag för att skriva upp mina arbetstimmar i.

Jag träffade min blivande man, vi flyttade ihop och den största förändringen var nog att det nu fanns en annan människa att ta hänsyn till. Samma höst började jag studera på läroavtal. Jag jobbade heltid och studerade hemma på fritiden. Det var nu de granna post-it lapparna kom in i mitt liv och kalendern var full av olika anteckningar, jag var livrädd för att glömma något eller vara försenad.

Har du någon gång funderat allvarligt på, hur dina val i livet påverkar resten av ditt liv?

Det är snart tio år sedan jag började jobba som informationsoch församlingssekreterare i Åbo svenska församling. Jag fick min första fasta tjänst. Till en början verkade allt otroligt stort. Med tiden lärde jag mig och efter att ha jobbat ett helt kyrkoår så förstod jag mer av vad jobbet går ut på. Det var mycket att hålla reda på, min kalender var igen full av anteckningar och mitt arbetsbord pryddes av granna post-it lappar. Mitt jobb är ändå trots post-it lappar och minneslistor i min anteckningsbok det absolut bästa!

År 2012 skedde den största förändringen i mitt liv, jag blev mamma till en underbar pojke. Jag hade nog en aning om vad det skulle vara att leva med ett litet liv, men hur enormt ansvaret skulle vara, hade jag inte ens kunnat tänka mig. Plötsligt kändes allt farligt för det lilla livet och jag hade fått världens viktigaste uppgift; att vara mamma. Under mammaledigheten försvann post-it lapparna ur mitt liv åter en gång, men kalendern användes flitigt. Jag trodde i ett skede att jag blivit dement, dagarna bara flög iväg och oftast hade jag inte en aning om vilken veckodag det var. Sömnbristen spelade ett spratt med mig och mitt minne lite nu som då, tack vare min kalender och alla påminnelser som pep i telefonen så missade vi som tur inget.

Året hemma rann iväg och snart var det dags att börja fundera på jobb igen. På ett sätt var det skönt att börja jobba och få in rutinerna i vardagen igen, medan jag samtidigt var orolig för hur det skulle gå att kombinera jobbet och livet hemma. Hur skulle timmarna i dygnet räcka till?

Sådär i efterhand kan jag gott säga att tiden inte räcker till, fast jag hur skulle försöka prioritera. På jobbet är det vissa saker som ska vara gjorda en viss dag i veckan, en viss tid på månaden eller en viss tid på kyrkoåret. Vissa tider av året är det mycket jobb, som tur finns det lugnare tider. Hemma är det våra två pojkar som går före allt annat. Det är inte många lugna stunder. Jag klagar inte, men funderar fortfarande på tiden och hur den ska räcka till.

Hur ska vi kunna lära oss att prioritera rätt? Är det sådant man helt enkelt borde veta eller går det att öva upp?

Många av oss har just haft semester. Under semestern glömmer jag alla post-it lappar och minneslistorna i min anteckningsbok, jag skriver inte in speciellt mycket i kalendern och lyssnar inte på telefonens pipande påminnelser.

Men nu är det höst igen, postit lapparna och minneslistorna i anteckningsboken återvänder. Har jag lärt mig något om tiden och mig själv? Kommer jag att ha känslan att jag ligger efter eller att jag ligger två steg före? Borde jag vara snällare mot mig själv? Kanske skriva upp också det på en post-it lapp?