Vargar filmades intepåön
» Sega rykten om film från Kimitoön var inte sanna. Rovdjurskontaktperson på Kimitoön undrar varför man vill sprida falska rykten.
I sociala medier blev vargflock från Österbotten en vargflock på Kimitoön. Ryktesspridningen ifrågasätts av rovdjurskontaktperson.
Den video på en vargflock som nu sprider sig som en löpeld på Kimitoön, är inte filmad på Kimitoön utan i närheten av Kristinestad.
Videon har publicerats bland annat på tidningen Ilkkas webbplats och är filmad av Sami Mäki-Tarkka som för ÅU berättar att han var sysselsatt med att tröska då han först upptäckte en stor varg och sedan tre små. Mäki-Tarkka befann sig inne i skördetröskans hytt och var cirka 8 meter från djuren.
DET VAR rovdjurskontaktperson Mikael Sundberg som tillsammans med Kaj Eriksson, också han rovdjurskontaktperson på Kimitoön, spårade videon och märkte att den är filmad i Bötom, Österbotten.
I sociala medier på Kimitoön sprids det rykten om att videon skulle härstamma från Pederså och att en grävmaskinsförare där skulle ha filmat materialet.
Vem som lagt ut videon i sociala medier och påstått att vargflocken på videon är filmad på Kimitoön, är oklart.
– Det är inte alls bra att man sprider rykten av det här slaget, säger Sundberg som också undrar vilket motiv den eller de som sprider falska rykten om vargar har för att göra så. Vill man skrämmas? Gör man det på skoj? frågar sig Sundberg.
BETRÄFFANDE vargar på Kimitoön vet man att det just nu finns tre var- gar. Två av dem är syskon med varandra men vad den tredje vargens relation till de andra är vet man inte.
DNA-prov kommer att tas under hösten för att reda ut vargarnas eventuella släktskap.
Förmodligen sköts proverna av Naturresursinstitutet Luke men privatpersoner kan också hjälpa till med provtagningen om de vill. I så fall ska den som upptäcker varglämningar samla avföringen i en eller flera fryspåsar.
– Och påsarna ska vara av stark plast, påminner Sundberg och tillägger att avföringen nämligen luktar. – Påsen eller påsarna ska sedan förvaras i frysen tills man kontaktat till exempel Sundberg som sedan tar hand om att provet eller proverna kommer till ett laboratorium.
ENLIGT Sundberg känner man igen vargavföring på att den är svart, ofta innehåller mycket hår och benrester samt att avföringshögen är större än en stor hunds.
Hittar man flera avföringshögar på ett mindre område är det troligen fråga om flera vargar och då är det skäl att ta prover från alla högarna och lägga dem i skilda påsar. Påsarna ska förses med uppgifter om var och när avföringen hittats.
Det är inte alls bra att man sprider rykten av det här slaget. Vill man skrämmas? Gör man det på skoj?
Mikael Sundberg