”Bästa musiken är skriket från ett nyfött barn”
» Professorn och överläkaren Seija Grénman har gått i pension. Men forskningen fortsätter hon med på ÅUCS.
Från Sonkajärvi i Norra Savolax anlände Seija Grénman till Åbo för att studera medicin.
Då hon några år senare som ung specialist fick sitt första arbetsrum på Kvinnoklinikens 13:e våning i ÅUCS:s U-sjukhus, hade hon kommit till sjukhuset för att stanna.
I olika yrkesroller bytte hon våningar och landade slutligen på fjärde våningen där administrationen för Kvinnokliniken sitter.
De senaste åtta åren har Seija Grénman varit överläkare och professor på kvinnokliniken vid ÅUCS.
Nu är hennes arbetsrum tömt och hon har inlett vardagen som pensionär.
I 38 ÅR HAR Grénman jobbat på ÅUCS, med undantag av två år i USA och två mammaledigheter.
Hon ville egentligen bli lärare eller psykolog men efter att ha tagit studenten i Idensalmi klarnade hennes framtidsplaner.
– Jag undrade var man kan studera om njurarnas funktion och DNAsynteser och arbeta med människor och bestämde mig att söka till medicinska och kom in på första försöket.
Studierna i Åbo var just så intressanta som hon hade hoppats på. Liksom arbetet som följde.
– Det har hela tiden varit mycket intressant. Ingen dag är den andra lik och man både måste och vill lära sig nya saker.
TILL EN BÖRJAN var Grénman inriktad på obstetrik.
– Jag tycker fortfarande att den bästa musiken för örat är skriket från ett friskt nyfött barn.
Men under åren har hon sysslat med kliniskt arbete, forskat och undervisat.
– Jag tycker om att träffa unga aktiva, kloka studenter som har många frågor. Då måste jag som lärare ha kunskaper som är aktuella.
TILLSAMMANS MED SIN man, som var post doc forskare, och familjen tillbringade hon två år i USA.
Under den tiden började även hon med sin avhandling eftersom där fanns ett bra cancerforskningslaboratorium.
Tiden där var mycket intressant. – Det var där jag lärde mig vikten av samarbete och kommunikation. Jag tror och hoppas att det var en attityd jag tog med mig hem. När man jobbar gör man det tillsammans och det kräver en öppen dialog. CANCER BLEV Grénmans område. Ett område det skett mycket på under åren.
I fjol opererades nästan 450 cancerpatienter på Kvinnokliniken vid ÅUCS och årligen insjuknar totalt 1 600 kvinnor i Finland i gynekologisk cancer.
Vanligast är livmodercancer. Den allmännaste riskfaktorn för nästan alla cancertyper är åldern, säger Grénman.
– Människor lever länge i dag och under årens lopp sker mutationer och förändringar i kroppen. Lyckligtvis finns det screeningsmetoder för några typer av cancer.
FÖR ATT UPPTÄCKA förändringarna i livmodermunnen i tid kallas alla kvinnor i åldern 30 till 60 år till papa-prov vart femte år.
Till bröstcancerscreening kallas kvinnor i åldern 50 till 68 vart annat år.
– Systemet vi har i Finland är mycket bra, vi har de bästa siffrorna i världen.
Sedan några år tillbaka erbjuds tonårsflickor även gratis HPV-vaccin. Vaccinet förebygger både förstadieförändringar och cancer i livmoderhalsen.
– Cancer i livmoderhalsen utvecklar sig under 7–10 år, men i internationella forskningsprojekt har man redan märkt att kondylomförändringarna och förstadierna har minskat.
Grenman hoppas att vaccinet ska börja ges också till pojkar.
– Då skulle man få en bättre gruppimmunitet. Dessutom är en del av mun-, svalg- och struphuvudcancer associerad med HPV.
CANCERKIRURGIN HAR centraliserats och i dag skickas även patienter från Vasa och Björneborg till Åbo.
– De flesta ingreppen görs här på ÅUCS och sedan fortsätter behandlingen på det egna sjukhuset. Samarbetet är mycket gott.
De flesta ingrepp utförs i dag med titthålskirurgi. Majoriteten av operationerna är polikliniska eller dagskirurgi.
Med hysteroskopi kan man till exempel ta bort polyper och små myom från livmodern utan att det krävs djup anestesi.
– Det kan räcka med bedövning och patienten får åka hem direkt från polikliniken. FÖR 30 ÅR SEDAN utfördes 10 000 hysterektomier per år i Finland. Hysterektomi innebär att livmodern opereras bort.
– Förr var det ett nödvändigt ingrepp om patienten till exempel hade rikliga blödningar.
Nu ligger den siffran på 6 000. En orsak är att man i dag bland annat använder hormonspiral för att minska blödningar.
Äggstockscancer och svåra fall av endometrios kräver fortfarande avancerade ingrepp.
– Endometriosoperationer är ett område vi är skickliga på på ÅUCS.
VID ÅUCS KAN MAN OCKSÅ med hjälp av kraftigt ultraljud förstöra myom utan att behöva ta bort hela livmodern.
De godartade tumörerna är ofarliga i sig, men kan orsaka smärtor och extrema blödningar.
– Under de två senaste åren har ett sextiotal ingrepp gjorts och patienter remitteras till Åbo från hela landet.
Under det senaste decenniet har även möjligheterna att hjälpa infertila män ökat.
– I dag är det möjligt att med en operation hitta enstaka aktiva spermier som kan användas i en IVF-behandling.
Åbo är det enda sjukhuset som gör detta i Finland.
EN TYDLIG SKILLNAD från förr är att Kvinnoklinikens patienter blir äldre. De födande mödrarna är inget undantag.
För kvinnornas fertilitet är 35 år en avgörande ålder, säger Grénman.
– Men det glömmer man lätt bort i ett land där kvinnor i snitt lever till nästan 85 år. Man tänker inte på att äggstockarnas livscykel inte har blivit längre.
Drygt fem procent av alla barn som föds i dag har blivit till på konstgjord väg. Och siffran stiger ständigt.
– Åldern ökar också risken för alla slags komplikationer under graviditeten och förlossningen.
ETT ÖKANDE problem är graviditetsdiabetes som 16–17 procent av de väntande kvinnorna drabbas av i dag.
– I de flesta fall är orsaken övervikt. Två av Kvinnoklinikens doktorander forskar för tillfället om graviditetsdiabetes.
– Bland annat undersöks sambandet med olika näringsprodukter och effekten av goda bakterier i tarmen.
2015 SKEDDE EN stor förändring då Salo BB lades ned.
– Vi ville verkligen satsa på ett samarbete och jobba tillsammans med personalen.
Sedan nedläggningen har antalet nyfödda minskat i Salo. Och så även i Åbo.
Här har förlossningarna årligen sjunkit med två, tre procent under de fem senaste åren.
– En orsak är att mängden fertila kvinnor minskar.
MENFORTFARANDE föds det i medeltal 12–13 barn i dygnet på ÅUCS. Brådast är det under sommarmånaderna juni, juli, augusti.
Tidigare föddes flest barn i mars – nio månader efter midsommar, säger Grénman.
– Nu planerar man mycket noggrannare så mamman hinner med sommarsemester både innan beräknad tid och efter mammaledigheten innan det är dags att återvända till jobbet.
Lugnast är det på förlossningsavdelningen under jultid.
PERIODVIS KAN DET vara rätt fullt på prematuravdelningen eftersom de barnen behöver vård långa perioder.
I övrigt försäkrar Grénman att ÅUCS alltid har plats att ta emot föderskor. Till skillnad från till exempel situationen i grannlandet.
2017 tog ÅUCS emot föderskor från Sverige där läget på många förlossningsavdelningar är katastrofalt. Sedan den sommaren har det inte varit aktuellt, men Grenman påpekar att systemet är färdigt om behov uppstår.
Från Åland flygs föderskor då och då in med helikopter.
– Speciellt mycket små prematurer. Även prematurer från Vasa och Björneborg som riskerar födas innan vecka 32 vårdas här på ÅUCS. Samarbetet med Barnkliniken är mycket gott och viktigt.
TACK VARE DAGKIRURGIN har behovet av bäddavdelningsplatser minskat.
Då Grénman började på ÅUCS hade sjukhuset tre gynekologiska avdelningar. I dag finns bara en kvar.
En förändring har skett också på obstetriska avdelningen. De nyblivna mammorna, som tidigare vanligtvis stannade en vecka på sjukhuset, åker i dag hem efter ett par dagar.
Och under de dagarna vistas mor och barn intensivt tillsammans.
ÅUCS kan i dag erbjuda flera familjerum där båda föräldrarna tillsammans lär sig ta hand om sitt barn.
– Det är bra att partnern också känner sig viktigt och att mamman inte har ett så stort försprång genast
Jag är färdig här. Jag har verkligen njutit av mitt arbete som alltid varit så inspirerande och mångsidigt.
från början.
DET FINNS AVDELNINGAR inom sjukvårdsdistriktet som har brist på personal.
– Vi har inte haft problem att rekrytera professionell personal, säger Grénman.
Väntetiderna till Kvinnokliniken är inte långa, i regel behöver man inte köa länge för ett ingrepp.
Längst tvingas man vänta på infertilitetsbehandling. Tid till polikliniken får man inom två månader, men laboratorieutrymmet på U-sjukhuset är begränsat.
– Därför måste vi köpa laboratorietjänster från privata kliniker för att balansera resurser och behov av behandlingar.
EFTER FLYTTEN TILL T3-sjukhuset ska utrymmesbristen vara ett minne blott. Likaså problemen med inneluften som periodvis drabbat flera av avdelningarna i U-sjukhuset hårt.
För tillfället är situationen ganska bra. Den tekniska personalen har lärt sig att åtgärda problemen och vi har lärt oss att kommunicera bättre, säger Grénman.
– Läget är så bra det kan vara, men vi ser alla fram emot flytten.
I T3-SJUKHUSET som ska stå klart om några år är Kvinnoklinikens nya avdelningar planerade utgående från funktionen i de nuvarande lokalerna och behovet av förändringar av behandlingar i framtiden.
Bland annat är avdelningen för
riskgraviditeter, förlossnings- och prematuravdelningarna på samma nivå för att samarbetet ska vara ännu lättare och effektivare.
Under planeringsskedet har man gått igenom patientstigarna och gjort dem som smidiga som möjligt – och haft nytta av det redan nu.
– Vi har kunnat utnyttja processen för att förbättra behandlingen redan här i U-sjukhuset.
SEIJAGRÉNMAN vill gärna se att den elektroniska tidsbeställningen och distansvården utvecklas i framtiden så att all kontakt mellan patienter och sjukvårdspersonal inte ska kräva ett besök på kliniken.
– Tekniken finns redan där och används inom fertilitetsbehandlingar och på mödrapolikliniken, men den skulle kunna användas också för andra patientgrupper.
Hon önskar också att poliklinikerna skulle få mera flexibla tider.
En stor del av patienterna är unga som jobbar och gärna skulle komma senare på eftermiddagen eller kvällen
– Det skulle kräva en ändring av arbetsöverenskommelserna för att bättre kunna ta hänsyn till patienterna. Jag tycker att polikliniktiderna kunde vara patientvänligare.
Kvinnokliniken får redan nu ett mycket gott vitsord.
– På en skala från noll till fem ger 90 procent av patienterna en fyra eller femma. Det måste man vara stolt över.
DET ÄR INTE MED vemod som Seija Grénman har lämnat sin post.
– Absolut inte, jag är färdig här. Jag har verkligen njutit av mitt arbete som alltid varit så inspirerande och mångsidigt.
Hon har dessutom överlämnat Kvinnokliniken i goda händer.
Ny chef för verksamhetsområdet är överläkare Kaarin Mäkikallio, och för forskning och undervisning ansvarar professor Päivi Polo.
– Nu har vi nytt blod på kliniken och det känns tryggt med bra personal och ledning. Allt har sin tid och jag är verkligen redo att gå.
SOM PENSIONÄR SKA Seija Grénman läsa mera, skida mera, vara på landet, umgås mera med vänner. Och ge mer tid åt familjen – inte minst åt de yngsta medlemmarna, barnbarnen på fyra och sju år.
Och dörren till U-sjukhuset är inte stängd för gott. Greéman fortsätter att forska.
– Forskningen på Kvinnokliniken är stark och mångsidig. Den är bakgrunden för god behandling.
Under rekordåret i fjol färdigställdes fem akademiska avhandlingar.
Själv kommer hon att koncentrera sig på sin forskning i ett nytt arbetsrum på 13:e våningen. Tillbaka där hon började.
– Nu är cirkeln är sluten.