Djurgård erbjuds fler djur än man kan ta emot
» Grannarnas klagomål har lett till att planerna på att utvidga verksamheten vid djurhemmet Toivo i Kimito har lagts på is.
Det skulle finnas hur många djur som helst som behöver ett nytt hem men alla kan vi inte ta emot, säger Mari Laijola som med sin man driver djurskyddshemmet Toivo i Norrlångvik, Kimito.
Där finns nu 20 hundar som hon sköter, plus en häst, en ponny, en åsna, några får, grisar, kaniner och katter.
– Katter är det största djurskyddsproblemet i Finland i dag, de far verkligen illa, säger hon.
TOIVO (hopp på svenska) tar emot djur inte bara från Finland utan ock- så från utlandet, bland annat finns här nu hundar från Bosnien och gatuhundar från Ryssland.
– Vid östgränsen är det noggrann veterinärkontroll, och vi rabiesvaccinerar dem två gånger, säger hon.
ATT TOIVO FINNS i Kimito berodde på en slump, och på att ett hus hittades vid ändan av en skogsväg.
– Vi tänkte att ingen blir störd här om våra hundar skäller men nu har vi fått klagomål i alla fall. En granne säger att våra hundar skadat hans får. Men det tror jag inte eftersom vi har egna får, och eftersom ingen hund har haft något blod på sig.
– Vi vill inte bli i strid med någon men det känns inte bra, så nu kanske vi inte bygger ut Toivo som vi hade tänkt. Vi hade tankar på ett hundpensionat som skulle ge inkomster.
– Nu klarar vi oss genom att jag tar vikariat som religionslärare vid skolor i Åbo, och så jobbar min man, och sedan ett år har vi fått allt hundfoder gratis. Vi får också rätt mycket donationer, genom föreningen Eläinten suojakoti Toivo. På Facebook har den över 3300 gillare.
LITE INKOMSTER kommer också genom att man från Toivo säljer djur som är redo för nya hem, om lämpliga sådana hittas.
– Men det är ett stort ansvar. Många av de djur som vi får hit har haft det tufft. Till exempel har vår häst, ett varmblod, haft sex hem. Hundarna har i många fall också de haft flera hem. Till exempel pinschern Tomy som är biltokig. Den hade haft fyra hem och var helt förvirrad då den ville in hos en granne och sedan krafsade och krafsade på deras bilar.
– Det händer ju tyvärr ibland att hundarna rymmer. Oftast bara en åt gången, eller två. Vi förstärker stängslen hela tiden men de borde gå 30–40 cm ner i marken, annars gräver sig hundarna ut ändå. Och en del hundar kan vi inte ta in till natten, de vill absolut inte, men de flesta hundar tar vi in klockan 21 så grannarna inte ska bli störda.
LAIJOLA TYCKER att man i dag allt för lättvindigt tar djur utan att tänka på att de ska skötas kanske 15 år framåt.
– Kaniner till exempel finns det hur mycket som helst av, sådana som behandlas dåligt.
Via vilka kanaler kommer djuren hit?
– Vi har ett stort kontaktnät, samarbete bland annat med Åbo djurskyddsförening, och vår hemsida hjälper till. Men som sagt erbjuds det mycket fler djur än vi kan ta emot, säger Laijola.
Hon har utbildning som lärare, inte som veterinär, men ingen speciell utbildning behövs för att starta en djurskyddsgård, bara en anmälan till Regionförvaltningsverket.